Efter den förödande rapport OECD:s PISA-grupp lämnade om svensk utbildning våren 2015 kommer nu ytterligare en påminnelse. OECD publicerade den 10 februari en rapport som fokuserar på de lågpresterande eleverna på PISA-proven, baserat på 64 länders resultat.
Sverige utmärker sig tillsammans med Turkiet, Tunisien, Mexiko och Uruguay som ett land där antalet extremt lågpresterande har ökat speciellt mycket, och det i såväl matematik, naturvetenskap som läsförståelse. Sverige har fler svaga elever än genomsnittet i OECD, och i matematik har 27 procent av alla 15-åringar i Sverige extremt svaga kunskaper, i läsförståelse 22 procent och i naturvetenskap 22 procent.
Allt prat om Sverige som ett land som ska konkurrera med kunskaper framstår som tomt när vi snarast behöver – förutom att reformera undervisningen – skapa en omfattande arbetsmarknad för lågt kvalificerad arbetskraft.
OECD:s ord- och tabellrika rapporter ger nästan för mycket information, så risken är att det väsentliga försvinner i mängden. Det som slår läsaren är dock att rapportförfattarna utgår från att alla elever vill studera och att det gäller att avlägsna hinder. Man ägnar inget utrymme åt skolsystem som accepterar att skolelever egentligen inte studerar och som inte egentligen belönar goda resultat.
OECD diskuterar inte olika typer av pedagogik, men nämner att faktorer som har ett positivt samband med höga resultat är att förbereda sig för lektioner och prov och att lägga ner tid hemma på skolämnena. Den elev som arbetar tre timmar i veckan hemma med matematik minskar kraftigt risken för att bli lågpresterande i matematik. Så oväntat!
Rapporten nämner att det är negativt för svagpresterande elever att vissa länder har problem med att kunna tillsätta lärartjänster, att lärare är från-varande av olika orsaker och att lärare är lågt motiverade. Denna situation är på väg att bli allt större svenskt problem.
Rapporten väcker frågor om information och desinformation. OECD upprepar alltså att Sveriges självbild av att vara en kunskapsnation inte stämmer med verkligheten.
Den 11 februari, dagen efter publiceringen av den nya rapporten, var svenska tidningar fulla av de amerikanska primärvalen, medan OECD-rapporten bara blev en kort notis. Det är förstås inte fel att informera om valen i USA, men det är fel att inte påminna allmänheten om att en fjärdedel av 15-åringarna i Sverige inte skulle förstå något alls av artiklarna i fråga.
