En hyllning till idrotten (återigen)

Man dras till idrotten därför att det ger hälsovinster, gemenskap och framförallt för att det är så roligt.
Inte minst den som i unga år genom idrott fått en mycket bra fysisk grund att stå på, den som själv har fått uppleva den genuina kamratskapen i idrottsvärlden och inte minst den som har känt den stora glädje, den intensiva upplevelsen som känts i "hela kroppen" som exempelvis trixandet med en fotboll har givit förstår betydelsen. Idrottsverksamhet, nära släkt med leken ger framförallt glädje och den utvecklar.
Idrottsverksamheten för barn har också kommit att bli en av de viktigaste offentliga uppfostringsmiljöerna; man lär sig ju inte bara idrottsliga färdigheter.

Idrottsutövning höjer livskvaliteten för många som inte kan nås på andra vägar. Att barn, ungdom och vuxna med speciella behov får möjlighet att uppleva den glädje som idrott medför borde vara en självklarhet, och här har något som kan kallas en revolution skett; en gång i tiden, och det var inte länge sedan, gömde man undan barn och ungdom med funktionsnedsättningar.
Idrotten ger också innehåll åt det dagliga samtalet för väldigt många människor även om det inte alltid blir lika intensivt som vid frukostborden på varven i Göteborg när något göteborgslag hade spelat dagen före.
Idrotten intresserar människor över allt i världen, idrotten berör, kom inte och säg att idrotten inte är viktig.
Visst kan idrott ge upphov till skador, men skador går att förebygga. Det finns numera en omfattande
idrottsmedicinsk forskning om förberedelse och träning, förebyggande av skador, diagnos och behandling av skador.
Det är ju också större hälsorisk att vara fysisk inaktiv! Det finns dock undantag, och det är professionell boxning och nypåfunna galenskapen MMA (Mixed Martial Arts). Det sistnämnda innebär till och med större risk för hjärnskador än vad proffsboxningen har.
Mammons inträngande i idrotten är en annan sida av saken.
Som sann idrottsvän blir man djupt bedrövad, närapå uppgiven vid tanken på denne från helvetet uppburne gud som så till den grad fläckar ner den i grunden rena, fina idrotten. Det är ingen hejd heller, fläckarna blir allt fetare och breder ut sig åt alla håll och på alla sätt. Doping som helvetesguden också har stor del i - kanske allt - är en av
idrottsvärldens grymmaste fiender, ömklig i sin feghet. Om detta fusk i den högre skolan
avslöjas borde det i anständighetens namn automatiskt innebära livstids avstängning. Här är idrottsfolket alltför snälla.
Doping skitar ner den fina idrottsvärlden lika mycket som de fotbollens fiender som
visar sina ytterst primitiva, ömkansvärda konstigheter på och i närheten av fotbollsarenorna.

Har då alla barn och alla ungdomar samma valmöjligheter?
Nej tyvärr, och det är sorgligt, ja orättvist, att yngre som inget
högre önskar än att till exempel få ägna mestadelen av sitt skolfria, unga vinterliv i slalombacken i de flesta fall är helt beroende av föräldrar med god eller mycket god ekonomi. Att mindre talangfulla får chansen, medan de med verkliga talanger lämnas utanför kan en sann idrottsvän aldrig riktigt förlika sig med. /S.Ö.