er ska oktoberskurar slå och tynga.
Sist frostens sax -men juni återger
er blodröd blomning, född ur mull och dynga.
Men när du kommer, du som är min Död,
låt då din hand barmhärtigt utradera
mitt jag, ett knippe ofrid, lust och nöd,
och låt det sedan aldrig vakna mera.
