Stig Östlund

söndag, oktober 28, 2012

Havets hand



Jag gick så vill.
Då fann jag havets hand:
dess evigt öppna väg
av glittergröna vågor.
Jag gick längs den -
o aftonstiltjens sötma,
morgonrodnans rus!
Vidundret storm
mig slöt uti sin famn:
vad lust att vara skarn
och sugas in i djup!
En dag på stranden
fann jag mig igen
med havets hand i min
och rösten i dess sus:
vi som det överlevat!


Havets hand
för så varsamt
de stormbrutna skeppen
till vikarnas ro.
Där ligger de lyckliga vrak
med småfisk i buken.
Lång.
Dyning.
Lullar dem.
Långsamt.
Till ro.

                 - Elmer Diktonius -

                                                                                             

Bloggarkiv