GLOSOR
"La Pologne? La Pologne? Hemskt kallt där, inte sant?" frågade hon mig och suckade lätt. Det finns så många länder numera att det säkraste samtalet är väderleken.
"Madame", tänkte jag säga, "poeterna i mitt land skriver med vantarna på. Jag vill inte påstå att de aldrig tar dem av sig; ifall månen lyser varm, gör de det. I verser som har uppstått ur ett ljudligt hoande, för det är det enda som överröstar stormen, besjunger de sälaherdarnas enkla liv. Klassikerna ristar med bläckistappar i tillstampad snö. Resten, dekadenterna, begråter sitt öde med snöstjärnetårar. Den som vill dränka sig måste ha yxa att hugga en vak med. Ser ni, madame."
Så ville jag berätta. Men jag hade glömt vad säl heter på franska. Och jag var inte säker på istapp och vak.
"La Pologne? La Pologne? Hemskt kallt där, inte sant?"
"Pas du tout", svarade jag iskallt.
- Polska författarinnan Wislawa Szymborska -
