Något av hans otaliga syskon döpte honom till Garincha, som är namnet på en ful och värdelös liten sparvfågel. När han började spela fotboll dödförklarade läkarna honom: deras tvärsäkra diagnos var att den där svältfödda skanken, den där menlösa poliostumpen, dum som en sten och dessutom halt, med en hjärna som ett barn, en ryggrad, som ett S och båda benen vridna åt sammahåll, den skulle aldrig bli någon idrottsman.Det har aldrig funnits en högerytter som han. Under VM 1958 var han bäste spelare i sin position. I VM 1962 var han bäste spelaren i hela turneringen. Men under sina år på planen var Garincha någonting mera, han var den som gav ifrån sig mest bollglädje i hela fotbollshistorien.
När han var med var planen en cirkusmanege och bollen ett dresserat djur och matchen en inbjudan till fest.
Garincha släppte inte bollen ifrån sig, han var som ett barn som försvarar sin maskot, bollen, och han gjorde tricks som fick folk att vika sig av skratt.
En vinnare? Nej, en förlorare med tur. Tur är ingenting som varar.
Garincha dog en sjaskig död: fattig, full och ensam./Den uruguayanske författaren Eduardo Galeano
Bilden: Garincha
