Stig Östlund

lördag, juli 04, 2009

Hörde alldeles nyss på P2 Mozarts konsert nr 23, andra satsen. Jag tyckte att den passade så bra till denna ljumma, molniga morgon; men inåtvänd och sorgbunden kan den kanske tyckas, till skillnad mot de två övriga satserna. Varför tyckte jag då om den, och menar att den passar idag på morgonen?
Kanske hade jag ljuset i åtanke; att det innevarande ljusets tid är så kort. Alltför kort.
Jag vet inte, men Mozarts symfoni nr 23 passar bra för mig idag, hela dagen.

http://www.youtube.com/watch?v=N9aJOQG_CaM&feature=related

Bloggarkiv