Achille-Claude Debussy föddes den 22 augusti 1862,i Saint-Germain-en-Laye, inte långt från Paris. Han var äldst av fem barn.
Namnet Achille togs bort när han var i 20-årsåldern – han tyckte namnet var absurt.
Föräldrarna hade en ”China shop” och det var alltså där som Debussy började sitt liv. Det var ett fattigt föräldrarhem, så fattigt att Debussy inte fick gå i skola.
Föräldrarna bestämde i alla fall att så snart han uppnådde lämplig ålder skulle han gå till sjöss.
Det var modern som lärde Debussy att läsa och skriva, men stavning lärde han sig aldrig.
Debussys första pianolektioner var i fyraårsåldern, och den som undervisade var en italienare, Cerutti , betald av en släkting till Debussy.
När Debussy var ungefär åtta år gammal upptäcktes hans pianobegåvning av Mauté de Fleurville Antoinette som var en av Chopins elever enligt vad hon själv påstod; ingen har dock kunnat bekräfta detta. Hon var i alla fall en skicklig pianist. Hon var svärmor till poeten Verlaine.
Med henne studerade han piano i tre år vilket blev en bra förberedelse för Pariskonservatoriet; där han började efteråt, och där han blev i elva år. Han sägs ha varit en besvärlig elev, och det var särskilt läraren i harmonilära som grämdes över hans improvisationer
Sommaren 1880 kontaktades han av rika Nadezhda Filaretovna von Meck (f. 1832-d.1894) som var Tjajkovskijs mecenat - utan att någonsin ha träffat honom. Hon anställde Debussy som musikinformator åt sina döttrar och sig själv, och hon tog med sig honom på resor åren 1880–82 till Italien, Österrike och Ryssland som huspianist och musiklärare åt hennes barn. I Moskva fick han rikliga tillfällen att bekanta sig med rysk musik. Även zigenarmusik kom han i kontakt med på ryska restauranger.
En dröm för franska tonsättare är att erövra Grand Prix de Rome – Rompriset. Under tre år får pristagaren gratis uppehälle i Villa Medici i Rom, som ägs av franska staten. Men i gengäld ska pristagaren med jämna mellanrum sända hem resultatet av arbetet till Academie des Beaux-Arts, så att ledamöterna kan se att de satsat på rätt person.
Men för Debussy var det ingen dröm som uppfylldes: ”Jag såg klart alla tråkigheter och besvärligheter som följde med första bästa officiella utnämning. Dessutom kände jag att jag inte var fri längre”.
Debussy stod inte ut i Rom hela treårsperioden. Nästan ett år i förväg återvände han till Paris, och det var så att han mer eller mindre rymde dit..
I Paris fann Debussy att de intellektuella och konstnärer var fast i Wagners garn. Franska poeter och tonsättare vallfärdade till Wagners helgedom Bayreuth. Och naturligtvis måste även Debussy åka dit. Wagnermusiken hade inflytande i hans verk som gjordes i unga år. En annan viktig resa som Debussy gjorde var till Wien i början av 1880-talet då han där fick träffa Brahms.
Men de fem följande åren blev en svår tid för Debussy, han var relativt fattig, och han var osäker i konstnärligt hänseende.
Åren fram till 1892 ackompanjerade Debussy, och likt Bizet en skicklig pianist gav han lektioner här och där samt uppvaktade förläggarna med sina verk.
1893 kom framgången: vid en konsert var hans ”la Damoiselle élue” på programmet och det blev positiva reaktioner på många håll.
Man förstår reaktionerna när man lyssnar på den, här på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=Y0m472tBHfI
En dag såg Debussy i en bokhandel ett nyutkommet drama av Maeterlinck. Detta var hans drama! Via vänner inbjöds Debussy på middag hos Maeterlinck som slutade med att Maeterlinck gav Debussy fria händer. Men detta skulle straffa sig. Dag och natt arbetade Debussy med operan. Men på generalrepetitionen skrattade man ut operan och kritiken var obönhörlig: ”osund och förfärlig konst”. Och Maeterlinck själv lät publicera ett öppet brev i Le Figaro (4/4 1902) som inte var till operans fördel.
Men plötslig pratade hela Paris om operan, och det blev heta debatter, främst i pressen. På vardera sidan stod Debussys anhängare och motståndare.
Nu var emellertid Debussy ett stort namn i komponistvärlden, och Debussys fattigdagar var räknade.
Men även dagarna tillsammans med hustrun Rosalie (Lily) Texier var räknade. Debussy hade mött en annan kvinna, Emma Bardac som var gift. En sofistikerad, välbeställd, kultiverad sångerska som Debussy blev helt betagen av. I juni 1904 rymde Debussy och Emma till Dieppe och började ett nytt liv. Den djupt olyckliga Lily sköt sig, och blev svårt skadad. Hon togs in på ett vårdhem. Skandalen var ett faktum och hela skulden lades på Debussy.
I december 1915 komponerade Debussy ”Noel des enfants qui n'ont plus de maison”. Dagen efter att den var klar opererades han för cancer och det var en livsviktig operation. Han klarade den. ”Noel des enfants...” på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=W4ziR1Jpr_4
Namnet Achille togs bort när han var i 20-årsåldern – han tyckte namnet var absurt.
Föräldrarna hade en ”China shop” och det var alltså där som Debussy började sitt liv. Det var ett fattigt föräldrarhem, så fattigt att Debussy inte fick gå i skola.
Föräldrarna bestämde i alla fall att så snart han uppnådde lämplig ålder skulle han gå till sjöss.
Det var modern som lärde Debussy att läsa och skriva, men stavning lärde han sig aldrig.
Debussys första pianolektioner var i fyraårsåldern, och den som undervisade var en italienare, Cerutti , betald av en släkting till Debussy.
När Debussy var ungefär åtta år gammal upptäcktes hans pianobegåvning av Mauté de Fleurville Antoinette som var en av Chopins elever enligt vad hon själv påstod; ingen har dock kunnat bekräfta detta. Hon var i alla fall en skicklig pianist. Hon var svärmor till poeten Verlaine.
Med henne studerade han piano i tre år vilket blev en bra förberedelse för Pariskonservatoriet; där han började efteråt, och där han blev i elva år. Han sägs ha varit en besvärlig elev, och det var särskilt läraren i harmonilära som grämdes över hans improvisationer
Sommaren 1880 kontaktades han av rika Nadezhda Filaretovna von Meck (f. 1832-d.1894) som var Tjajkovskijs mecenat - utan att någonsin ha träffat honom. Hon anställde Debussy som musikinformator åt sina döttrar och sig själv, och hon tog med sig honom på resor åren 1880–82 till Italien, Österrike och Ryssland som huspianist och musiklärare åt hennes barn. I Moskva fick han rikliga tillfällen att bekanta sig med rysk musik. Även zigenarmusik kom han i kontakt med på ryska restauranger.
En dröm för franska tonsättare är att erövra Grand Prix de Rome – Rompriset. Under tre år får pristagaren gratis uppehälle i Villa Medici i Rom, som ägs av franska staten. Men i gengäld ska pristagaren med jämna mellanrum sända hem resultatet av arbetet till Academie des Beaux-Arts, så att ledamöterna kan se att de satsat på rätt person.
Men för Debussy var det ingen dröm som uppfylldes: ”Jag såg klart alla tråkigheter och besvärligheter som följde med första bästa officiella utnämning. Dessutom kände jag att jag inte var fri längre”.
Debussy stod inte ut i Rom hela treårsperioden. Nästan ett år i förväg återvände han till Paris, och det var så att han mer eller mindre rymde dit..
I Paris fann Debussy att de intellektuella och konstnärer var fast i Wagners garn. Franska poeter och tonsättare vallfärdade till Wagners helgedom Bayreuth. Och naturligtvis måste även Debussy åka dit. Wagnermusiken hade inflytande i hans verk som gjordes i unga år. En annan viktig resa som Debussy gjorde var till Wien i början av 1880-talet då han där fick träffa Brahms.
Men de fem följande åren blev en svår tid för Debussy, han var relativt fattig, och han var osäker i konstnärligt hänseende.
Åren fram till 1892 ackompanjerade Debussy, och likt Bizet en skicklig pianist gav han lektioner här och där samt uppvaktade förläggarna med sina verk.
1893 kom framgången: vid en konsert var hans ”la Damoiselle élue” på programmet och det blev positiva reaktioner på många håll.
Man förstår reaktionerna när man lyssnar på den, här på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=Y0m472tBHfI
En dag såg Debussy i en bokhandel ett nyutkommet drama av Maeterlinck. Detta var hans drama! Via vänner inbjöds Debussy på middag hos Maeterlinck som slutade med att Maeterlinck gav Debussy fria händer. Men detta skulle straffa sig. Dag och natt arbetade Debussy med operan. Men på generalrepetitionen skrattade man ut operan och kritiken var obönhörlig: ”osund och förfärlig konst”. Och Maeterlinck själv lät publicera ett öppet brev i Le Figaro (4/4 1902) som inte var till operans fördel.
Men plötslig pratade hela Paris om operan, och det blev heta debatter, främst i pressen. På vardera sidan stod Debussys anhängare och motståndare.
Nu var emellertid Debussy ett stort namn i komponistvärlden, och Debussys fattigdagar var räknade.
Men även dagarna tillsammans med hustrun Rosalie (Lily) Texier var räknade. Debussy hade mött en annan kvinna, Emma Bardac som var gift. En sofistikerad, välbeställd, kultiverad sångerska som Debussy blev helt betagen av. I juni 1904 rymde Debussy och Emma till Dieppe och började ett nytt liv. Den djupt olyckliga Lily sköt sig, och blev svårt skadad. Hon togs in på ett vårdhem. Skandalen var ett faktum och hela skulden lades på Debussy.
I december 1915 komponerade Debussy ”Noel des enfants qui n'ont plus de maison”. Dagen efter att den var klar opererades han för cancer och det var en livsviktig operation. Han klarade den. ”Noel des enfants...” på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=W4ziR1Jpr_4
”I stort går min tid åt till att plågas” skrev han, men lyckades fullborda en tredje sonat 1917. Det blev hans sista komposition.
Den 25 mars 1918, när långskjutande kanoners kulor nådde Paris, dog Claude Debussy. Debussy hade hört kulorna men var alltför svag för att komma till källaren.
Debussy anses allmänt vara grundare av impressionistiska musikstilen, dock har detta ifrågasatts på sina håll.
Debussy, Frankrikes störste kompositör tillsammans med Berlioz skrev inga symfonier, och bara en opera Pelléas och Mélisande, hans mest radikala verk som färdigställdes 1902.
Debussys inverkan på efterföljande tonsättare har varit stor.
Den franske musikhistorikern Henri Pruniéres (1886-1942) skrev: ” Debussy var den oförliknelige målaren av det hemlighetsfulla, oändligheten, av det förbigldande molnet och vågornas solbelysta skimmer subtiliteter som ingen före honom hade förmått frammana”.
Debussys mest omfattand verk, La Mer fullbordades 1905, samma år som hans dotter föddes (La Mer,notre mère á tous = havet, allas vår moder).
Här på YouTube, dialog mellan havet och vinden ur La Mer: http://www.youtube.com/watch?v=D7F8_K2llfY
Kanske mest känd är dock hans Claire De Luna (= månsken) ur Fêtes galantes från 1892. De flesta av oss känner igen den. Texten är av Verlaines
Claire de Lune på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=-LXl4y6D-QI
Den 25 mars 1918, när långskjutande kanoners kulor nådde Paris, dog Claude Debussy. Debussy hade hört kulorna men var alltför svag för att komma till källaren.
Debussy anses allmänt vara grundare av impressionistiska musikstilen, dock har detta ifrågasatts på sina håll.
Debussy, Frankrikes störste kompositör tillsammans med Berlioz skrev inga symfonier, och bara en opera Pelléas och Mélisande, hans mest radikala verk som färdigställdes 1902.
Debussys inverkan på efterföljande tonsättare har varit stor.
Den franske musikhistorikern Henri Pruniéres (1886-1942) skrev: ” Debussy var den oförliknelige målaren av det hemlighetsfulla, oändligheten, av det förbigldande molnet och vågornas solbelysta skimmer subtiliteter som ingen före honom hade förmått frammana”.
Debussys mest omfattand verk, La Mer fullbordades 1905, samma år som hans dotter föddes (La Mer,notre mère á tous = havet, allas vår moder).
Här på YouTube, dialog mellan havet och vinden ur La Mer: http://www.youtube.com/watch?v=D7F8_K2llfY
Kanske mest känd är dock hans Claire De Luna (= månsken) ur Fêtes galantes från 1892. De flesta av oss känner igen den. Texten är av Verlaines
Claire de Lune på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=-LXl4y6D-QI
Claire de Lune.
Your soul is the choicest of countries
Where charming maskers, masked shepherdesses,
Go playing their lutes and dancing, yet gently
Sad beneath fantastic disguises.
While they sing in a minor key
Of all-conquering love and careless fortune,
They seem not to trust their own fantasy
And their song melts away in the light of the moon,
In the quiet moonlight, lovely and sad,
That makes the birds dream in the trees, all
The tall water-jets sob with ecstasies,
The slender water-jets rising from marble.
/Huvudsaklig källa: "The International Cyclopedia of music and musicians".
Inlagda YouTube-adresser går till mina favoriter bland Debussys musik, särskilt Claire De Luna och La Mer.
Your soul is the choicest of countries
Where charming maskers, masked shepherdesses,
Go playing their lutes and dancing, yet gently
Sad beneath fantastic disguises.
While they sing in a minor key
Of all-conquering love and careless fortune,
They seem not to trust their own fantasy
And their song melts away in the light of the moon,
In the quiet moonlight, lovely and sad,
That makes the birds dream in the trees, all
The tall water-jets sob with ecstasies,
The slender water-jets rising from marble.
/Huvudsaklig källa: "The International Cyclopedia of music and musicians".
Inlagda YouTube-adresser går till mina favoriter bland Debussys musik, särskilt Claire De Luna och La Mer.
