När Stravinskys nyskapande "Våroffer" (Le Sacre du printemps), som skildrar en ung kvinna som offras till jorden, framfördes första gången år 1913 blev en stor del av den konservativa publiken mycket besviken. Koreografin lika mycket som musiken ledde nästan till upplopp. Man hade inte hört något liknande förut; detta var alltför extremt och passade sig inte tyckte många."Våroffer" kom dock att hyllas vid nästa framförande som skedde samma år som premiären.
Det som Stravinsky gör med de grundläggande musikaliska elementen är omvälvande, det behöver man inte ha studerat musikkunskap för att upptäcka. Det låter helt annorlunda.
Efter tidigare ha uppfattat hans musik som om inte oljud, så närapå, kan jag nu lyssna ienom hela verk.
Och denna YouTube-video som är väldigt suggestiv spär på intresset.
Stravinsky, då handlar det om 1900-talets gigant i musikvärlden enligt s.k. musikexperter; lika viktig för 1900-talet som Beethoven var på sitt århundrande. Och när sådana som man tror är experter uttalar sig positivt, bryr man ju sig mer.
Säger experterna att Stravinsky är 1900-talets gigant, växer naturligtvis nyfikenheten för en i
musikens teorier obevandrad men hängiven musiklysnare.
Denna videons bilder är inte av högsta kvalité men attraherar oerhört.
Även om musiken ensam attraherar, och stimulerar fantasin inte minst genom upprepningarna starka påverkan ( upprepningar sägs var viktiga i Stravinskys verk), så gör dansarna det tll något alldeles extra.
Tala om proffsig koreografi.
Jag har svårt att slita mig loss från denna video. Tidigare var allt Stravinskys "buller och bång"; inte nu längre.
Jag är ingen av dessa sofistikerade lyssnare, och hör inte alls hemma i musikens teoretiska värld. Men Stravinsy intresserar. Går detta ihop kanske någon frågar sig. Det får vara vad det vill med den saken, Stravinskys "Våroffer" och "Eldfågel", för att ta ett par exempel, berikar mig ; hur detta går till vet jag inte och bryr jag mig inte heller om.
Vid inledningen av denna första del ("Tillbedjan av jorden") presenteras de medverkande, och det är en lång presentation som kanske "stör"; men om man tittar bort i ung. 2,5 minuter i början, tas man dock - först med god hjälp först av en fagott- kanske lättare ner i stamfolkets primitiva djup.
Under videon finns några kommentarer; en person skriver "jag vet inte varför, men jag tittar på den här videon om och om igen". De skulle kunna ha varit jag som kommenterat på det sättet; jag fascineras och vill se om den fler gånger. Varför vet jag - musikobildade nutidsmänniska -inte.
Tänk att jag kom att gilla Stavinsky.
http://www.youtube.com/watch?v=bjX3oAwv_Fsk (= tre delar, när en del slut, dyker en ruta upp som man klickar på för att komma till nästa del).
"Stravinsky menade själv att han var "det kärl ur vilket Våroffer flödade fram". Ursprunget till verket förstärker detta intryck av en redan existerande gestalt, som utnyttjade Stravinsky som medium. Detta är inte menat i spiritistisk bemärkelse utan snarare så, att Våroffer låg berett strax under ytan av förkrigskulturen, stilutvecklingen och Stravinskys medvetande. Givetvis krävde kompositionen ett jättelikt, medvetet konstruktionsarbete för att framfödas, men ursprunget och drivkrafterna kan mycket väl ha legat färdiggestaltade. Den brutalitet vi har fått se utvecklas under 1900-talet tycks visserligen ha överraskat alla med 1:a världskrigets utbrott, men måste ha existerat som en kännbar underström redan tidigare. Kring 1910 hade flera tonsättare brutit sig loss från traditionen och visat att ett nytt tonspråk var möjligt, så även musikaliskt kan Våroffer ha framstått färdiggestaltat för Stravinsky. Det finns också ett överväldigande barndomsminne, som spelade en dominerande roll i verkets tillblivelse: Stravinsky svarade på Robert Crafts fråga om vad han älskat mest i Ryssland: "Den våldsamma ryska våren som tycktes komma igång under en timme och som gav intryck av att hela jorden sprack. Det var den mest underbara händelsen varje år av min barndom." Redan den ursprungliga idén till verket hade karaktären av något färdigt och utifrånkommande. Medan Stravinsky höll på med sluttakterna av Eldfågeln (1910) greps han plötsligt av en vision: "Jag såg i min fantasi en högtidlig hednisk rit: visa stamäldste som satt i en cirkel och såg på en ung flicka, som dansade sig själv till döds. De offrade henne för att blidka vårens gud"/Malmö Symfoniorkesters hemsida (Tore Eriksson).
Igor Stravinsky, föddes i Oranienbaum nära St. Peterburg den 17 juni 1882, å St Igordagen (därav namnet Igor). Fadern (med polska förfäder) var bassångare vid Operan i St. Petersburg, och även hans mor var mycket musikalisk. Han kallas musikens Picasso på sina håll, och det beror väl inte minst på hans kreativitet, skaparkraft ("Gemensamt" för de båda är också att de, åtminstone tidigare, har endera skällts ut efter noter, eller höjts till skyarna). 1903-04 komponerade S. sin första pianosonat. 1906 gifter sig S. med sin kusin och barndomskamrat Catherine Nossenko. 1907 får han lektioner av Rimsky-Korsakoff, samma år som han avslutade sin första symfoni, som hade premiär i St. Petersburg följande år. 1912 börjar han arbetet med "Våroffer", och följande år kom alltså den skandalomsusade premiären. Under världskriget vistades S. i Schweiz, och just under den ryska revolutionen var han i Rom. 1925 åker han till USA och kom där att dirigera New Yorks Filharmoniska orkester. 1934 blev han fransk medborgare, efter att ha bott i Frankrike sedan världskrigets slut. S. åter till USA 939. 1940 gifter sig S. med Vera Soudeikine i Bedford, Mass. USA. 1941 ansker S. om amerikanskt medborgarskap. 1945 får han amerikansk medborgarskap.
Stravinsky avled den 6 april 1971 i New York och med hustruns hand i sin hand. Tre dagar senare flögs hans kropp till Venedig där han begravdes.
Denna YouTube-video är fantastisk. 82-årige Stravinsky dirigerar. Musiken är hans egen "Eldfågeln" ("Firebird") från 1919:
http://www.youtube.com/watch?v=5tGA6bpscj8
Before embarking on Stravinsky's "Firebird" it is an undoubted help to know the story of the original ballet. In a world of fantasy a young prince Ivan finds himself wandering in an enchanted garden in the terrible kingdom of the ogre Kastchei, an immortal and wholly evil character with a penchant for imprisoning women and turning men to stone. Blissfully unaware, Ivan sees a beautiful firebird and steals a feather from it. Leaving the garden he encounters thirteen maidens and, in an instant, falls in love with one of their number. When the maidens are forced by Kastchei's magic to return to his castle, Ivan is compelled to follow. Captured by the ogre's servants and about to be petrified, he waves the stolen feather summoning the firebird who reveals Kastchei's secret. His soul is in the form of an egg retained in a coffin and must remain unbroken. Ivan breaks into the coffin and smashes the egg thus destroying the tyrant and releasing the evil spell over his Kingdom. The captives are liberated and Ivan is free to marry his chosen love, Tsarevna.
On the basis of such fantasy is great art wrought and Stravinsky obliged with a masterpiece. If anyone ever wanted an easy introduction to twentieth-century music, then "The Firebird" cuts the mustard. The music has power, charm, beauty and, of course, an affirmative ending - the latter being the point where abbreviated broadcasts usually begin, missing out on all the previous inspired invention. The opening bars, calm but certainly with a sense of foreboding, are whispered by the lower strings with warning signals as the wind motifs become more insistent. This leads to the "Dance of the Firebird" where Stravinsky's use of the orchestral palette, astonishingly imaginative throughout, is at its transparent best - little wonder that for years Hollywood's film composers spawned music derived from this innovative writing. But, don't be put off by the technical talk, here is magical music propelled along by an increasingly bewitching sense of rhythm and urgency. The ensuing Ronde of the Princesses, simple music wonderfully expressed, is ravishingly sensuous. Now comes Kastchei's "Infernal Dance". This really is powerful stuff with its strong rhythms and forward thrust invoking more and more of a primeval atmosphere. An expressive "Berceuse" opens out directly into a serene horn solo on which is conceived the inspirational "Finale".
Här sprakar det.
Stravinskys "Firebird" som uppfördes i Paris för första gången 1910 mottags positivt, och gjorde S. berömd. Det var f.ö. redan under tiden som han arbetade med "Firebird" som han fick idén till "Våroffer"; han såg framför sig en stor hednisk offerfest lär han ha sagt.
Berlins Filharmoniker med första delen av"Firebird", med en andra del som lätt hittas på samma sida blir det "Firebird fullt ut": http://www.youtube.com/watch?v=dk0I4XRc92k&feature=related
Bilden: Picassos teckning av Stravinsky
Mina källor: diverse litteratur, främst "The int. Cyclopedia of music and musicians".
Wikipedas sida om Stravinsky är annars mycket informativ (engelska):
http://en.wikipedia.org/wiki/Igor_Stravinsky (engelska) eller
http://sv.wikipedia.org/wiki/Igor_Stravinskij (svenska).
Jag har inte kollat, men möjligen är de båda sidorna identiska till innehållet.
