Att hamn i Bachs andliga universum är inte så dumt. Jag vet, jag har nämligen haft lyckan att rätt många gånger få tillträde dit.
Johann Sebastian Bach född den 21 mars 1685 i Eisenach, mitt i Tyskland, död den 28 juli 1750 i Leipzig.
Bilden: Bach som staty i Leipzig invid Thomaskyrkan där han år 1723 hade fått en kantorstjänst och så småningom även kom att undervisa.
I Leipzig tillkom många av hans främsta verk.
- Bachs musik har en kraft som aldrig blir våldsam skriver professorn i religionspsykologi vid Uppsala Universitet Owe Wikström i sin bok Toccata.
" Starka känslor som inte är sentimentala, en extas som är förnuftig, en känslosamhet som samtidigt är nyktert saklig. Via hans toner drabbas man av aningen om att det längst inne i varats mittpunkt finns en barmhärtighet".
Wikström återger ord ur Tomas Tunströms Juloratoriet:
"Det svenska ord som fascinerar mig allra mest är Aning. Att Ana något. Det finns en aktivitet i det ordet som får en att tro att subjektet är den som anar, medan det är min fasta övertygelse /.../ att vi nås av Aningen. Aningens källa är utanför oss, den är fyren i mörkret, den är blixten som sveper runt himlavalvet, gång på gång och söker och stundtals händer det att en smula av det skenet nuddar vid oss, tränger in i de djupaste skikten av vårt medvetande. Jag skulle vilja säga: Jag blev anad".
Kanske är det så, fortsätter Wikström, att det svarta hål ur vilket Bachs musik flödar är både skapelsens och nådens källa. Subjektet är inte den som anar. Via Bach nås man av aningen. Människan är föremål för en omsorg. Vi lyssnar på preludier och saraband i a-moll ur den engelska sviten (BWV 807) visst är det svindlande vackert. I aningen om något annat döljs aningens källa. Bachs samtida teologi var övertygad om detta.
I Leipzig var Bach mycket produktiv. Han skrev t.ex. en kantat i veckan. Här en av dem:
Huvudsaklig källa: "Toccata J.S. Bachs andliga universum; iaktagelser och betraktelser" av Owe Wikström.
