Stig Östlund

söndag, oktober 24, 2010

Ett mindre upplyftande inlägg förutom videon

Wikileaks publicering av de amerikanska krigsdagböckerna.
I dokumenten finns rapporter om hur amerikansk militär har blundat för hundratals fall av tortyr.
Vem förvånas?

Många svenska vapen i det irakiska kriget. Hur många svenska vapen har dödat
civila; t.ex. vapnet  'Carl Gustaf'?
Många.
Vem bryr sig? Och säljer inte vi vapen, säljer någon annan. Så är det på vår sjuka jordglob.

Många knivskärningar i The New Sweden i helgen.
Vem bryr sig?

Väldigt mycket av skottlossning i Malmö. Först nu reagerar svensken inklusive sitt husorgan kvällsblaskan.
Vem förvånas över trögheten?

Som om inte klyftan vore nog; klassklyftorna ökar.
Vem bryr sig?
Den drabbade klassens folk? Har de tid? "Idol" på TV, elitserien i ishockey, springa på loppmarknad och hålla reda på folk i den egna klassen. Nej, de har ingen tid över för att kunna bry sig.

Själv då?
Själv har jag resignerat över utvecklingen och bryr mig inte. Förutom att avreagera mig med blogginlägg som nu (vilket bara upptar nån minut och är lättsamt), hänger jag mig åt de sköna konsterna, vilket i mitt fall mest betyder musik och fotboll i Spanien och Latinamerika.
Jag anser mig ha gjort min värn...medborgarplikt, alltså på alla möjliga tänkbara sätt (insändare, varit med om att bilda ett parti, varit aktiv under politiska möten inte minst inför EU-omröstningen mm) kraftfullt protesterat mot den oroväckande utvecklingen.
Jag stoppar huvudet i sanden, men med inte så dåligt samvete som den totalt oengagerade medborgaren i den lägre klassen borde känna.

Nu till något---jag hittar inte ord, men ordet bör vara släkt med orden vackert,attraktivt, intagande (PS videon"kräver" helskärm)

Bloggarkiv