Artur Lundqvist och Mario Vargas Llosa

Tankarna går, liksom de omedelbart gjorde när det utropades att Marquez fått nobelpriset, till författaren, litteraturkritikern och översättaren Artur Lundqvist.  Den främste svenske kännaren av Latinamerikansk litteratur. En svensk författare som jag högaktar så mycket man kan, och som väglett mig till den Latinamerianska litteraturen, som blev ett av mina största intressen (med Neruda i topp).
Hade Lundqvist ensam fått betämma hade Vargas Llosa fått Nobelpriset för länge sedan; och jag menar tiden före Vargas Llosas inträde i  nyliberalismen :)
Artur Lundkvist föddes 1906 i det som idag är Perstorps kommun i Kristianstads län.
Som barn hade Lundkvist läsning som sitt stora intresse och där fyllde skolbiblioteket en stor roll. Han promenerade också gärna i skogarna runt hemmet. I hans senare litterära produktion syns tydliga spår av hans naturintresse. Lundkvist gick igenom sexårig folkskola och senare utbildning på Birkagårdens Folkhögskola i Stockholm (Wikipedia).

Lundkvist bestämde sig tidigt för att bli författare och skickade sina alster till olika förlag och tidningsredaktioner. Ibland blev något antaget och arvoderat.
Han debuterade 1928 med diktsamlingen Glöd.
Lundkvist ville förnya språket, skapa en gränsöverskridande litteraturgenre och till följd av detta blev han intresserad av den dåtida konsten, främst surrealismen. Sitt intresse för konst uttryckte han i böckerna om Goya och Bosch.
På egen hand lärde sig Lundkvist, med hjälp av ordböcker, läsa och hjälpligt tala engelska, franska och spanska. Han översatte, introducerade och recenserade nya författare från Spanien, Latinamerika, Sydafrika med flera länder och många av dessa författare har senare, sannolikt på hans inrådan, fått Nobelpriset i litteratur. Han var medarbetare i bland annat Stockholms-Tidningen, Dagens Nyheter, Ord och Bild och BLM.
År 1936 gifte sig Lundkvist med Maria Wine, som med tiden blev en betydande poet.
Artur Lundkvist var oerhört produktiv; utöver poesi och reseskildringar skrev han historiska romaner och noveller, sammanlagt omkring 80 böcker, samt artiklar i tidningar och tidskrifter. Han skrev snabbt och kallade sig själv en "verbmänniska".
Artur Lundkvist avled den 11 december 1991 i Solna, där han varit bosatt större delen av sitt vuxna liv.

Artur Lundkvist: ur Glöd (Stockholm 1929, s 77-78)

"Jag bröt mark, sådde säd, grävde i jorden efter vatten. Jag började bygga mig ett hus. Jag arbetade från morgon till afton. Det sjöng i mina händer – mina händer som jag skapade allt med! I de blåa kvällarna var jag ljuvligt trött och jag tänkte : Här skall jag leva mitt liv, här skall jag så min säd och hämta upp mitt vatten ur brunnen. Där har en liten rönn börjat växa, om en del år har den blivit lite större, jag skall ligga och se på den när jag dör!
Så en dag är allt färdigt, stugan, marken, brunnen. Det växer och blommar. Träd står höga upp mot himlen med vida kronor, stenar ligger halvt nedsjunkna i jorden och blundar mot solen som förnöjda djur, en bit åker är som guldbelagd av blommande senap.
Men snart kommer dagar då jag inte längre finner lycka och ro i mitt hus, på min mark. Se: mellan träden driver blå solrök bort, om kvällen hänger stora stjärnor och darrar över den mörka jorden, om natten drar vildgässflockar förbi, de ropar till varann och jag hör suset av deras vingar, men de är osynliga i det svaga stjärnljuset –
Jag river ut härdens bränder på golvet, lämnar mitt hus, min mark, min växande rönn, lämnar det allt, stenar och blommande senap, och vandrar bort. Mina steg sjunger, mitt hjärta sjunger – å, natten lutar sig ner ur rymderna och kysser min panna med len och sval mun!
Ett hus brinner långt borta, en bit mörker någonstans i skogarna färgas rött. Låt ett hus brinna – snart bygger jag nya hus!".

Från Artur Lundkvists sajt