En solig höstmorgon i Norrland är bäst för då blir allt vackert. Har dessutom det lokala fotbollslaget och korgbollslaget vunnit kvällen före, då jublar idottshjärtat, och man vill bara i bästa Björn Ranelid-stil teckna allt i poetiska ordalag, i detta fall utan den minsta hänsyn till eventuella läsare. Hänsynslös är man också mot sin vilja, då man som s.k. fotograf - egentligen av bekvämskäl - använder samma fotomotiv om och om igen.
Både giffarna, stans fotbollslag och stans korgbollslag vann ju kvällen före, och glädjen i idrottshjärtat berusar så till den milda grad.
Innerst inne hoppas man dock att ens bloggläsare, ja båda två, skall visa överenseende med den frusne norrlänningens tillfälliga glädjeyttringar. Snart är det också som vanligt. Efter nästa match.
