HÖSTEN
Det finns inget som kan mätas med den gradvisa förskjutningen av ljuset, landskapets flammande skönhet. Livet förmultnar sakta och sjunger en tyst vaggvisa, men samtidigt är det något som sjuder nere i marken och fogas samman under våra fötter, myceltrådar som vävs samman och bär frukt ur mörkret. Svamparna. Skogens frukter. Vi går varje dag över dessa osynliga strukturer, omedvetna om hur nödvändigt de är för livet på jorden. Ett gömt, förunderlikt nätverk
På hösten är jordens doft så annorlunda, så berusande. En kraftfull utandning av beståndsdelar som sätter mina sinnen i rörelse. Och medan naturen pustar ut drar jag djupt efter andan, sväljer den annalkande fasan inför allt det nya.
