Solveig Johansson var gift med ”Bebben” i 62 år. Hon är överväldigad av alla hyllningar som har strömmat in efter hans bortgång. – Det är helt otroligt. Han är så värd det, säger hon.
Under onsdagen gick en av IFK Göteborgs allra största genom tiderna ur tiden.
Bertil ”Bebben” Johansson (bilden) blev 86 år gammal.
”Bebben” spelade totalt 461 matcher och gjorde 291 mål för klubben och av många ansedd som en av IFK Göteborgs mest betydande spelare genom tiderna.
Blåvitt-ikonen Torbjörn Nilsson är en av dem som hyser varma känslor för ”Bebben” Johansson,
– Det var en fin man som man ville så gott. Bertil är Blåvitt på något sätt. Det största namnet i Blåvitt och han är Blåvitt personifierad. Vi som fick spela på 1970- och 1980-talet har väldigt mycket att tacka honom för det han gjorde för att lyfta klubben.
Tränarikonen Sven–Göran Eriksson berättar att han inte kände ”Bebben” personligen även om de har träffats några gånger.
– Men kan du någonting om IFK så vet du att han är en av de absolut största legendarerna i IFK:s historia. Med all rätt, om du tittar på hans statistik.
Totalt 291 mål på 461 matcher.
– Ja, det är imponerande. Det var väldigt tråkigt att höra det här, säger ”Svennis”.
Solveig Johansson är överväldigad av alla hyllningar till maken, som hon var gift med i 62 år.
– I måndags skadade han lårbenet och höften. De opererade honom på tisdagen. Man undrade nästan hur han skulle klara detta ... och det gjorde han inte. Det orkade han inte, berättar Solveig Johansson, 84.
Hon sitter hemma i huset på Hönö och minns tillbaka till hur hon träffade sin blivande make för 65 år sedan. Hur de stämde träff utanför fotbollsplanen vid Säveån och gick på bio tillsammans.
– Det var mycket filmer med Alan Ladd och Richard Widmark på den tiden.
Bertil lämnade sedan moderklubben Sävedalen för spel i IFK Göteborg, där han i dag är ihågkommen som en av de allra största i klubbens historia. Som anfallare vann han SM-guld 1958 och elva år senare ledde han Blåvitt till SM-guld som tränare.
– Jag har varit med på varje match. Han var jättebra. Jag tyckte han var bäst, säger Solveig.
Du verkar inte vara ensam om den åsikten.
– Han var en rolig spelare att se på. Det kunde hända vad som helst. Han hade sina idéer och var fruktansvärt teknisk. Han hade en sådan precision i båda sina fötter och jag tror inte han missade en enda straff under hela sin aktiva karriär.
När ”Bebben” fyllde 50 år gav Solveig honom ett album där hon samlat tidningsurklipp från 1954 och framåt.
– När barnbarnen har tittat i den har de sagt: ”Har du varit så bra!?”. De har inte kunnat föreställa sig det eftersom de bara har hört om honom och inte sett honom spela.
Fotbollskonsterna i all ära, men alla hyllningar och minnesord som har strömmat in efter hans bortgång vittnar om en man som var minst lika omtyckt utanför fotbollsplanen.
– Han hade ett väldigt behagligt sätt och var aldrig sur eller grinig på något sätt. Han ställde upp på allt och tyckte det var roligt. Jag tror inte han hade några ovänner.
Fram till pandemin missade han inte en match på Gamla Ullevi, trots att han levt som blind de sista åren. Solveig fick vara hans ögon i vardagen.
– Han var aldrig bitter över det. Det är lite konstigt eftersom många går ner sig fullständigt när något sådant händer. Jag vet inte vad det var som gjorde att han klarade av det på ett bra sätt.
Han följde Blåvitt in i det sista?
– Jajamen. Eftersom han hade ramlat vid ett tillfälle tidigare var han på ett korttidsboende för rehab. Jag var där i söndags och då spelade Blåvitt mot Halmstad. Då sa han: ”Det är märkliga människor, att de måste släppa in ett mål. Nu får de uppförsbacke igen.” Han följde dem hela tiden.
Så sent som för en vecka sedan uppmärksammades Bertil i podden ”Svennis och Björn” med tränarikonen Sven–Göran Eriksson. Programledaren Ingvar Oldsberg gästade och fick uppdraget att dela ut en tårta till en person som han tycker har betytt mycket för fotbollen.
Valet föll på ”Bebben”, men eftersom han befann sig på korttidsboendet ringde de upp Solveig och berättade att hon kunde hämta ut en tårta på ett närliggande konditori.
– Jag hann inte hämta ut den. Men jag tänker hämta ut den och ge den till flickorna på avdelningen han befann sig på.
Vad säger du om alla hyllningar som har kommit in de senaste dygnen?
– Det är helt otroligt vad många som har engagerat sig. Han är så värd det och det glädjer mig. Det är synd att inte han kan se allt det här, men jag tror han är med oss ändå.
I klubbhymnen Heja Blåvitt finns textraden: ”Vi skall minnas ’Bebben’ Johansson i alla våra dar”.
– Ja. Det är konstigt egentligen, att han kunde finnas kvar så länge i folks hjärtan. Men det är klart, han var Blåvitt hela vägen och spelade aldrig i utlandet. Och han stod med fötterna på jorden och var sig själv. Han var enkel och det gjorde väl mycket. Han pratade med alla och så där. Det vinner man kanske på. ▪
