Både skolpeng och vinst. Rita Nikolai som forskar om internationella utbildningssystem beskriver den svenska modellen som unik.
– Tyskland skulle aldrig tillåta att
skolor får statliga medel och samtidigt
gör en vinst, säger hon.
BONN I omvärlden har många länge betraktat Sverige som en förebild i skolfrågor, i synnerhet när det gäller lika chanser för alla elever. Men nu undrar allt fler vart Sverige är på väg.
– Vi gnuggar oss i ögonen, säger Rita Nikolai, pedagogikprofessor vid universitetet i Augsburg med tyngdpunkt på jämförande utbildningsforskning.
Förvåningen paras med varningar.
– Jag skulle inte vilja beskriva Sverige som ett avskräckande exempel. Det vore att ta i. Men det finns många här som varnar för en utveckling som i Sverige. Några har också gjort en koppling till svenska elevers resultat i kunskapsutvärderingar som Pisa.
I Tyskland där cirka var tionde elev går i en privat skola, huvudsakligen konfessionella skolor eller Waldorfskolor och Montessoriskolor, har delstaterna ett hårt grepp om skolväsendet.
– De skulle aldrig tillåta att skolor eller utbildningsföretag får statliga medel och samtidigt gör en vinst som delas ut till aktieägarna.
De för skolfrågor ansvariga kulturdepartementen i delstaterna prövar ingående alla aktörer som ansöker om att driva privatskolor. Statliga medel ges först efter en väntetid på tre år. Myndigheterna kräver också transparens i hur verksamheten finansieras.
Privata skolor i Tyskland finansieras i regel till 50–95 procent av offentliga medel. Därutöver kan de ta ut en skolavgift på i snitt ett par tusen kronor i månaden.
Men samtidigt regleras i den tyska grundlagens artikel 7 att privata skolor måste säkerställa att avgiften inte diskriminerar familjer med lägre inkomster.
Trots detta syns även i Tyskland en tendens till ökad segregation, säger professor Katharina Spiess som leder avdelningen för utbildningsforskning vid det ekonomiska forskningsinstitutet DIW i Berlin.
I en rapport från 2018 visar Katharina Spiess att bara 16 procent av de västtyska eleverna i privata skolor och bara fyra procent av de östtyska eleverna kommer från hushåll där föräldrarna saknar yrkesutbildning. I de offentliga skolorna är andelen ungefär dubbelt så hög.
– Utvecklingen att välutbildade föräldrar skickar sina barn till privatskolor accelererar dessutom, säger Katharina Spiess.
Även i Tyskland förs en intensiv debatt om snedrekrytering till skolorna. Men det finns också många privata skolor, framför allt Waldorfskolor och Montessoriskolor, som tar emot barn och ungdomar med problem och avstår från vad som i debatten har kallats ”plocka russinen ur kakan”.
Privatskolor har också öppnats i glesbygder där de offentliga skolorna har slagit igen. På många ställen har föräldrar gått samman för att öppna en skola i elevernas närområde.
– Ja, privata skolor kan också vara berikande för ett skolsystem, säger Katharina Spiess.
Hur ser du då på kraven att staten måste se till att det inte uppstår segregation?
– Om ett samhälle har målet att barn från alla samhällskikt ska undervisas gemensamt i skolan och detta inte sker måste staten gå in och reglera mer. Den kan ställa krav på skolorna och kanske också överväga att införa någon form av kvoter.
Rita Nikolai från universitetet i Augsburg pekar på att det i andra länder, exempelvis Australien eller Storbritannien och USA, finns privatskolor som bland annat rika familjer skickar sina barn till och som ofta har skyhöga avgifter. I regel får de dessutom offentliga medel.
Men ingenstans, säger hon, finns en kombination som i Sverige – med både vinstutdelning till ägarna och pengar från staten.
– Detta är helt exceptionellt, understryker hon.
Vad anser du om den modellen?
– Jag tycker att man bör bestämma sig för det ena eller det andra. Inte tillåta både och. Ger staten subventioner ska den dessutom ha rätt till insyn.
