Stig Östlund

söndag, april 12, 2020

Den dirigerande kanadensiska sopranen Barbara Hannigan, en av musikvärldens mäktigaste kvinnor?


"Ett av de mest magiska ögonblick jag upplevt i Göteborgs konserthus var i februari 2016 då Barbara Hannigan lät Luigi Nonos smärtsamma ”Djamila Boupacha” (en algerisk motståndskvinna) för ensam sopran skarvlöst glida över i Joseph Haydns mollstämda symfoni ”La Passione” som hon själv dirigerade.
Nu finns detta ögonblick på skiva, fast här med Ludwig Orchestra. Och med en dödsföraktande fortsättning i Gérard Griseys sista verk ”Quatre chants pour franchir le seuil” för sopran och ensemble från 1998 där Hannigan går loss med hela sig själv och tänjer sina uttrycksmedel till det yttersta.
För här härskar en vilt rasande och förvirrad stämning i text och musik som gång efter annan går över tröskeln till död och förintelse. På jakt efter en slutgiltig stillhet. En närvaro bortom utplånandet.
Bästa spår: ”La mort de la voix” /Martin Nyström DN


Barbara Hannigan


Bloggarkiv