Var fjärde person drabbas av stark ångest någon gång. Många får medicin men en hel del blir besviken på effekten.
De senaste sju åren har sjukskrivningarna för psykisk ohälsa mer än fördubblats.
Bland diagnoserna finns olika former av ångestsyndrom.
Detta har lett till att ångestdämpande läkemedel har ökat markant. Många är besvikna över att trots medicinering känner man stark ångest. Men medicinen dämpar reaktionerna på ett upplevt hot men inte själva ångestkänslorna.
Amygdala reagerar på yttre hot genom att dra igång en fysiologisk och beteendemässig kamp- och flyktrespons. Forskare har felaktigt beskrivit det som en 'rädsloreaktion' när det istället borde beskrivas som en 'hotreaktion'.".
Spelar det någon roll? Ja, säger Ledoux. Läkemedlen är framtagna för att dämpa kamp- flykt-
reaktionen i Amygdala. Medvetna känslor av rädsla eller ångest utvecklas genom processer i andra delar av hjärnan och dessa påverkas inteav medicinerna.
Att ångestdämpande läkemedel inte har den effekt man önskar på människor är enligt forskaren vid Karolinska Institutet och Stockholms universitet Armita Golkar (bilden)
anses mediciner vara kandidat för att behandla ångest hos människor. Det är förenklatatt dra slutsatser om effekter på människors ångestnivåer utifrån hur råttor beter sig under hot säger Golkar.
Men både Golkar eller Ledoux menar dock att helt verkningslösa är inte ångestdämpande läkemedel då de nämligen indirekt och på lite längre sikt bidrar till att de plågsamma känslorna minskar
Armita Golkar exemplifierar med en person som lider av social fobi . Eftersom läkemedlen förändrar de fysiologiska stressreaktionerna kan detta minska det undvikande beteendet (vilket är väldigt vanligt vid fobier och andra ångestsyndrom) och bidra till att hen faktiskt vågar gå på en fest med kompisarna.
– Även om personen upplever oro och ångest under festen, har det ofta en positiv effekt att exponeras för sådant som triggar ens ångest och upptäcka att man klarar av det. Att se andra personer som är avspända och har roligt på festen kan också minska den egna ångestnivån. Sammantaget kan detta leda till mindre osäkerhet och ångest, vilket alltså är en effekt av att medicinen och exponeringen samverkar, säger Armita Golkar.
Vid sidan av läkemedelsbehandling rekommenderar Socialstyrelsen kognitiv beteendeterapi (KBT) vid ångestsyndrom. Joseph Ledoux lyfter då särskilt fram exponeringsterapi som effektiv behandling både vid specifika fobier och mer generaliserad ångest. Genom att gradvis och upprepade gånger exponeras för det man är rädd för, såväl konkreta saker som mer abstrakta katastroftankar, kommer hjärnan att lära sig att detta inte är farligt. Som ett resultat minskar ångestpåslaget, förklarar han.
