ÅSIKT
Debattörerna: Solidariteten har slagit fel – det behövs fler poliser och hårdare straff
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Nu skjuts det och bilar brinner igen i storstädernas förorter, samtidigt som blåljuspersonal inte kan ta sig fram utan att angripas av stenkastande ligister.
De flesta av oss känner förtvivlan och maktlöshet, men Sverigedemokraterna gläds. De räknar kallt med ökat väljarstöd. Partiet vet att ingenting gör folk så förbannade som meningslös vandalism.
För detta har vänstern ett stort ansvar. Vänstern har helt enkelt lämnat walk over i denna för folkopinionen allt viktigare fråga.
Vad vänstern förstått bättre än andra är att kriminalitet har sociala orsaker, att risken att bli kriminell är större i vissa miljöer än andra, att det finns ett klassamhälle som inte ger alla lika förutsättningar. Därför bekämpar vi klassamhället och arbetar för omfördelning av samhällets resurser.
Men trots att det är vi som har lösningen är det inte till oss väljarna strömmar. När det skjuts och bilar brinner vill man nämligen inte höra att det är kapitalismen det är fel på. Man vill höra hur vi här och nu tänker stoppa skjutningar och vandalisering. Kan vi inte ge ett vettigt svar på de frågorna förtjänar vi inte heller väljarnas stöd.
Hur har då vänstern hamnat så fel? Arbetarrörelsen har historiskt inte accepterat kriminalitet och toleransen mot sådana beteenden har varit väldigt låg. Orsaken är, paradoxalt nog, det som alltid varit vänsterns styrka: Solidariteten med de mest utsatta, med arbetarklassen. Det är arbetarklassens barn som i hög utsträckning begår dessa brott och med dem ska vi vara solidariska. Men på denna punkt har solidariteten blivit missriktad.
Förståelse för kriminalitetens orsaker får inte leda till att vi inte kraftfullt ingriper mot denna kriminalitet. Det är arbetarklassens ungdomar som riskerar att hamna i drogberoende och kriminalitet och det är arbetarklassen som får sina bilar och egendom förstörd.
Att vara solidarisk innebär att tydligt möta denna kriminalitet med konkreta och begripliga åtgärder, samtidigt som vi i vanlig ordning fortsätter att bekämpa klassamhället.
Vi behöver fler poliser i dessa förorter, poliser som ingriper. Vi behöver också en lagstiftning som ger hårdare straff för vapeninnehav. Den som påträffas med skjutvapen ska kunna häktas och frihetsberövas.
Vi behöver också en samverkan mellan skola, socialtjänst och polis för att ingripa tidigare och effektivare mot de ungdomar som visar tydliga tecken på att de är på fel spår. De allra flesta, oavsett uppväxtförhållanden, väljer inte den kriminella vägen utan det goda samhället.
Särskilda resurser måste tillsättas för att effektivt kunna spåra och slå till mot ett ökande flöde av svarta pengar som ofta är basen för en växande kriminalitet i dessa områden. Vi måste också bli bättre på att mobilisera den motkraft som invånarna i dessa områden utgör.
Inte så att vi på egen hand ska stoppa skjutningar och riskera våra liv, men vi kan alla genom att vittna, tipsa och ta vårt ansvar som vuxna och föräldrar bidra till att minska utrymmet för kriminella krafter. De som vågar vittna är viktiga personer som måste ges allt stöd. Så är det inte dag.
Sverige är inte på fallrepet, utan ett samhälle med väl fungerande myndigheter och institutioner. Att knäcka dessa kriminella gäng och återställa en rimlig laglig ordning är fullt möjligt med de resurser vårt samhälle förfogar över.
Staffan Norberg, kommunalråd (V), Södertälje
Per Sudgren, före detta borgarråd (V), Stockholm
