Samband mellan blodtryck och kognitiv funktion

Sannolikt ser vi här början på ett centralt forskningsfält inom den kognitiva medicinen


Av Novak V, Hajjar I. The relationship between blood pressure and cognitive function. Nat Rev Cardiol 2010;7:686-98


Under senare år har det blivit alltmer klart att blodtrycket är en av de avgörande faktorerna vad gäller utveckling av kognitiva problem. I en översiktsartikel i Nature Reviews Cardiology redogör Novak och Hajjar för de data och hypoteser som för närvarande finns på detta område.


Alltmer evidens talar för ett viktigt samband mellan blodtryck och kognitiv funktion/demens. Förekomst av hypertension och andra vaskulära riskfaktorer har kopplats till försämrad prestation framför allt vad gäller exekutiv funktion och uppmärksamhet. Det patofysiologiska sambandet är fortfarande inte klarlagt, men hypoperfusion och sekundär neurodegeneration har föreslagits. Detta är naturligtvis höggradigt relevant ur globalt hälsoperspektiv; av befolkningen över 65 år har 65-75% hypertension, medan 16% har hypotension. Både höga och låga blodtryck har kopplats till kognitiv dysfunktion och demens.


Hur sambandet ser ut är alltså fortfarande oklart. Det har föreslagits att den cerebrovaskulära reservkapaciteten spelar en central roll. En minskad cerebrovaskulär reserv (kapacitet att kompensera för ändringar i blodtryck) kan leda till störningar i den neurovaskulära kontrollen (kapaciteten att ändra blodflödet beroende på aktivitet i respektive hjärnregion) och minskad kognitiv kapacitet. Men också endoteldysfunktion, mikrovaskulär sjukdom och makrovaskulär sjukdom skulle kunna ligga bakom en rad medicinska tillstånd som i sin tur påverkar risken för försämrad kognitiv funktion sent i livet. Hur sambandet med andra tillstånd och sjukdomar som kan leda till demens, till exempel neurodegenerativa tillstånd, såsom Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Lewy body demens är fortfarande oklart.


Vad gäller effekt av att försöka normalisera blodtrycket, vanligen med antihypertensiv medikation, är resultaten av olika studier inte enhetliga. En viktig orsak bakom detta är möjligen att studierna inte varit optimerade för att mäta effekt på kognitiv funktion.


KOMMENTAR
ATT BÅDE HYPER- OCH HYPOTENSION skulle vara viktiga faktorer bakom kognitiva störningar och demens är en insikt av mycket stor betydelse. Detta förefaller nu inte längre vara en enskild mening hos enstaka forskare – ett stort antal artiklar och review-arbeten speglar att detta börjar bli en allmän uppfattning.


En fortsatt utredning av dessa samband har naturligtvis mycket hög prioritet – inte minst ur ett globalt hälsoperspektiv. Likaså förefaller det ha mycket hög prioritet att närmare utreda effekten av att behandla hypertension, hypotension och andra riskfaktorer med avseende på kognitiv funktion och demens. Sannolikt ser vi här början på ett centralt forskningsfält inom kognitiv medicin. /Orion Pharma Neurologi PO