Stig Östlund

söndag, oktober 10, 2010

Lars Lönnroth

Lars Lönnroth är en litteraturvetare av rang. Bl.a. var han under många år litteraturprofessor  på Göteborgs Universitet, och från mitten av 60-talet och några år framåt var han - sonen till den berömde professorn Erik L. - gästforskare vid University of California i Berkeley.
Detta är bara ett par exempel tagen från hans avundsvärt fina meritlista. Lars Lönnroth står också tillsammans med Sven Delblanc bakom det förnämliga standarverket Den svenska litteraturen, böcker som f.ö.  intar hedersplatsen (tillsammans med Hamsuns "Markens gröda")  i min bokhylla.

Lars Lönnroth brukar medverka och kommentera film i Sveriges Radios program Kino. Inte minst  att ha bott i Hollywoods Kalifornien verkat ha berikat hans filmkunskaper, och alltid har han något nytt att komma med från "Amerka".
Senast jag  hörde  honom i Kino var idag. Som vanligt är allt han säger av stort intresse, men
h u r han säger det är inte så intressant, utan väldigt tröttsamt;  innantillläsning är nämligen inte Lönnroths starka sida.
Hans släpiga röst gör att man trots allt  dras till radions avstängningsknapp, även om man egentligen är mycket nyfiken på vad han härnäst har att komma med.
Kunde inte programledningen låta någon annan läsa hans texter?
Det är betydligt lättsammare att lyssna till en mycket god uppläsare med en mycket  ointressant text, än en mycket dålig uppläsare med en mycket  intressant text ;)

/Denna text har idag skickats till programledningen för Kino/

Bloggarkiv