Gruvarbetarna

Kl. 02:55 hissades den siste av de 33 gruvarbetarna i Chile upp från helvetesplatsen. Det var ledaren Luis Alberto Urzía, och tydligt den starkaste av alla de starka 33 gruvarbetarna. Vid uppkomsten där sonen mötte honom, tackade han presidenten och hela Chile ville så gärna prata länge med presidenten och alla runt omkring. Presidenten visar Luis lappen som visade att gruvarbetarna levde och som fick inleda ett hundraprocentigt genomfört arbete för att få upp dem. Luis framhöll att hela tiden, inte minst de första dagarna då man var helt avskild, tänkte gruvarbetarna inte först på sig själv, utan på kamraterna. Sedan när det var dags att hissa supp ville alla att kamraterna först skulle upp.
Klockan 03:35 hade presidenten hållit sitt tal inför journalisterna och bl.a. framhävt att "Chile, chilenarna och chilenskorna, är mer sammanhållna nu.
Ännu är fem räddningsarbetarna kvar därnere i djupet, den sjätte har just hissats upp. Den siste som skall upp får klara sig själv, se till att kapselns dörr är riktigt stängd mm.
Dramat är snart helt över.
Den stora festen på plaza de Armas i Copiapó, Atacamas huvudstad, har just startat. Glädjen är total bland los copiapinos .

Klockan 04:55  Den näst siste av de sex räddningsarbetarna i djupet får hjälp att stiga in i kapseln, hjälp med kapselns dörr mm. Snart skall den hjälpsamme själv hissas upp. Vem består honom därnere?
Klockan 05:07 hissas Fenix II ner för att hämta den siste räddningsarbetaren.

Klockan 05:07 firas Fenix II ner för att hämta den siste räddningsarbetaren, Manuel González; han som också var den förste räddningsarbetaren som firades ner.
Klockan 05:33 stiger Manuel ur kapseln vid markytan och välkomnas av bl.a presidenten.
Dramat är slut.
Men inte det härdade chilenska folkets bamsekramar, skratt och skojerier emellan varandra.