Gruvarbetarna i Chile

Bilden: här har man just påbörjat borrningen av hålet som skall ge plats för kapseln

Det är väldigt tidigt på morgonen. Väckarklockan har gett sig till känna. SVT sänder "live" oavbrutet från räddningen av de 33 gruvarbetarna. Just nu pågår test av kapseln Fenix II som skall rädda gruvarbetarna.
Det synes fungera bra om än justeringar utföres som tar lite tid. Räddningsarbetet är försenat.

Bilden: presidenten anländer till området.




Förste man att dras upp är den som anses bäst kunna lösa eventuella problem under uppfärden: 31-årige  Florencio Avalas.
Jag är fascinerad, räddningsarbetet är beundransvärt. Och spännande. Chiles president är närvarande. Tevefotografen har inget emot att rikta kameran mot honom. I närheten i ett tält ber anhöriga böner under närvaro av präster.
Det är kallt och mörkt i området. Men kan ju inte bli på långt när lika ruggigt som djupt därnere.
Jag undrar vad de 33 tuffa männen därnere i helvetet tänker..
Just nu - klockan är 03:50 - firas kapseln ner igen, efter att en gång  varit nerhissad för test. Jag gissar att detta är ytterligare en test innan Florencio får äntra kapseln.
President  Sebastian Piñera pratar med anhöriga, just nu med en liten pojke som väntar på sin pappa. Journalister hålles på avstånd. Senare hörde jag att många journalisterna av dem uppträtt skamligt i sin iver att intervjua de anhöriga. Usch för ett sådant yrksfolk säger jag!
Min högsta önskan just nu är att allt lyckas, och att därefterde de chilenska gruvornas säkerhetsbestämmelser ses över, och tas an  på  ett lika stort allvar som räddningsarbetet.
Klockan är 04:20, nu är kapseln uppe igen och Manolo Gonzales Raves äntrar kapseln, det sker under lite bestyr. Han är en tekniker som skall hissas ner och bistå gruvarbetarna. Huga säger jag som bävar inför att åka bibliotekets hiss från första till andra våningen, en hiss där det finns en skylt att hissens inspekterats dagen innan. Huga.
"Buena suerte Manollo"( "Lycka till Manollo [Manuel] ") hörs från räddningsarbetarna omkring borrhålet, och modige Manuel försvinner ner.
Presidenten tackar ledarna för räddningsarbetet och säger också att lyckönskningar har kommit från bl.a. Obama och Brasiliens Lula. "Utan Guds hjälp lyckas inte sådant här säger han vidare. Man undrar hur stor skuld Gud har för att stackars arbetare, däribland en yngling på 18 år, tvingas sitta i ett Helvete i över 2 månader.
Räddningsarbetarna med presidenten och kompani sjunger och avslutar: "Chi Chi Chi Le Le Le Viva Chile"!
Kl. 04:36 Tevebilder visar när kapseln med Manuel kommer fram till gruvarbetarna 620 meter under jord. Manuel omfamnas av arbetarna. En de instängda fotograferar!

Kl. 04:56 Kapseln lämnar underjorden med den förste gruvarbetaren Florencio Avalas (bilden) ombord. Tevebilder visar anhöriga till honom, bl.a. en tårögd son på 6-7 år (Florencio har två barn), sonen får sig påsatt en hjälm och han ler. Hustrun Monica är mycket tagen (naturligtvis) och måste tröstas av sjukvårdspersonal som hela tiden står till hennes tjänst.
Kl. 05:10 (ung.) Kapseln med Florencio når sitt mål under räddnignsarbetarnas, gruvministerns och presidentens jubel. Florencio ser mycket stark ut. Florencios son storgråter och hustrun är som frånvarande. Florencio läggs på bår och sonen rusar fram båren. Florencio tas om hans av sjukvårdspersonal och förs bort till sjukhus i Copiapo.
Sonen har fått tillbaka sin pappa som dock måste först tas om hand av sjukvården i minst en månad. Florencio har fått tillbaka sin son och föräldrarna har återförenats efter en helvetets tid.
Jag blir tårögd och samtidigt förbannad på hur säkerheten vid gruvorna är. Räddningsarbete som just nu fortsätter är dock mycket beundransvärt.

Bilden: Florencio Avalas når friheten.









Kl. 05:27  Ytterligare en räddningsarbetare hissas ner för att bistå de instängda, det är Roberto Rios Seguel.
Presidenten inleder kl 05:30 ett tal som blir mycket emotionellt. Gruvministern vid sidan om ser mycket rörd ut. Presidenten drar bl.a. fram att San Joségruvan har en hisoria med många olyckor, och lovar att den inte kommer att öppnas förrän man är övertygad om att den är säker. Presidenten lovar också att alla gruvor i Chile skall ses över vad gäller säkerheten. Må det inte bara vara "snack".
Kl 05:43 Kapseln med Rios Seguel når de instängda.
Kl 05:55 Den andre gruvarbetaren ger sig iväg i kapseln till friheten och,omgiven av sjukvårdspersonal, sin tydligt skakade hustru som tydligt ansträngt ler. sig för att .
Strax innan kapseln når målet med den andre gruvarbetaren Mario Sepulvéda (bilden) ombord, hörs dennes skojiga hojtande; hustrun ses skratta och troligtvis hört skrattet många gånger innan katastrofen. Mario fortsätter att skoja när han kliver ur kapseln, och alla skrattar åt hans uppträdande. Han har också presenter (stenar)  med sig i en påse, bl.a. får presidenten en  av stenarna.
Nej, de här männen är inga duvungar. Mario sägs vara den som hållit gruvarbetarna vid humör därnere.

Bilden: Mario Sepulvéda skriker ut av glädje




Kl 06:21 hissas kapseln ner igen för att hämta den tredje gruvarbetaren. Anhöriga till denne anländer.
Dramat fortsätter och kommer att pågå hela onsdagen, och kanske en bit in på  torsdagen också. Luis Urzua kommer att vara den siste som lämnar Helvetet.

Kl 06:50 lyfter kapseln från Helvetet med den tredje gruvarbetaren ombord. Hustrun, den enda av de anhöriga som nu syns på tevebilden, är omgiven av sjukvårdspersonal. När han, Juan Llanes  kommer straxefter kl 07 tar hustrun emot honom på ett lugnt och värdigt sätt. Själv skrattar han hela tiden.
Jag kan inte slita mig från tanken på det beundransvärda räddningsarbetet; från tiden  från borrandet av hålen och intill nu.
Chilenarna har  fått bistånd av USA och t.ex. NASA har ställt upp med rådgivning.
Jag känner också beundran för spontaniteten  bland gruvarbetarna och räddningspersonalen. Detta är typiskt chilenskt: man är inte rädd för att visa känslor; kanske den ovanliga situationen gör att känslorna flödar mer än normalt. Hur som helst, vad gäller att visa känslor har vi mycket att lära av chilenarna.
Kl. 07:52  Kapseln med den ende utlänningen som varit instängd, bolivianen, 23-årige  Carlos Mamani ombord, bär iväg uppåt. Bolivias president Morales kommer att besöka honom på sjukhuset i Copiapo (Hospital San José del Carmen). Däruppe vid markytan väntar hustrun. Jag blir tårögd när jag ser henne, en ung, liten (mestis) mörk kvinna med vackra mörka ögon med en mycket vackert ljusbrun hud, men med tänder som helt säkert av ekonomiska orsaker fått offra sig. Hon har  levat ett fattigt, hårt liv. Nu blir denna härdade unga kvinna  respekterad till och med av en president. Hon har blivit drottning för en dag. jag inbillar mig hennes liv och tårarna tränger fram.
Men från och med nu, gör berömmelsen att det är slut på hennes  fattiga, hårda liv. Hon kommer att få gå till tandläkaren, kanske för första gången i hennes liv.


             

Bilden: Carlos Mamani

Ytterligare 29 ska räddas efter 68 dagar i Helvetet. Jag önskar lycka till ! jag kommer aldrig att glömma de 34 offren för bedrövlig, för att inte som svensk säga kriminell säkerhetspolitik vad gäller gruvorna i Chile.
Den lilla bolivianskan har också fått en plats för livstids förvaring i mitt hjärta; platsen bredvid Florencios son.

Tack SVT som förmedlar de rörliga bilderna. Men nu måste jag sova...
Stig/ Chilevän