Mina första tankar idag blir också det första blogginlägget; spontant som det hela är.Informellt hade de två största partigrupperna inom EU enats om att dela på de två platserna som EU:s "president" resp. "utrikesminister. Och, skriver SvD:s EU-expert (han inte bara kallas expert, han kan mycket) Rolf Gustavsson, det skulle bli politiskt genant om det bara skulle sitta gubbar på de höga posterna.
Det var alltså därför som det blev kvinnan, labours (s.k. vänstern) Catherine Ashton som blev "utrikesminister" som regeringscheferna valde. Storfavoriten högerns Rompuy var mer eller mindre självklar som "president".
Det gjorde också att det aldrig blev tal om Carl Bildt som av många hade utpekats som en av storfavoriterna till utrikesposten , och han själv under längre tid agerat som att han själv helst av allt ville bli "utrikesminister". Många, jag tror mest svenskar hade trott på honom, och så sent som igår skrev förhoppningens (?) Rolf Gustavsson att högerns Carl Bildt kunde vara en joker som skulle väljas till "president".
Det är bara ,att som EU-medborgare tacka att inte ha fått Bildt som utrikesminister. Att t.ex. råskälla på Ryssland som han har gjort, är bara en av orsakerna till att han inte alls passar att tillhöra ledarskiktet inom EU. Han passar egentligen inte heller som delstaten Sveriges officiella talesman i utrikesfrågor. Men det är en annan i EU-sammanhanget mindre viktig fråga. Carl Bildt är mycket bildad, och själv har jag beundrat honom vid vissa tillfällen.
Men Carl Bildt visar ibland för oss enkla EU-medborgare allvarliga tecken på motsatsen på bildning. Råskället på Ryssland är inte det enda.
Bilden: president Rompuy
