Vinterns första snö kom under natten mellan igår och idag. Inte mycket att hänga i julgran, men tillräckligt för att färga Sundvalls slalombacke (längst upp till vänster på bilden) vit utan hjälp av snökanonerna.Snökanonerna förresten, jag passerade dem i går under mitt lufsande, de står nu vackert uppställda och redo att ljuda högt för grannarna däruppe, men ljuda skönt för utförsåkarna om de överhuvudtaget hör dem.
Vid mitt slalombacksbesök igår kom tankarna på min utförsåkande bror Kurt - nu sjuk - som faktiskt var (ursäkta skrytet, om det uppfattas som sådant) en talang vad gäller utförsåkning (och matte enligt läraren, den legendariske Svartviksläraren "Vicke" Wiberg). Ingrid Englund var den kvinnliga utförsåkar-talangen i distriket, och jag tror att det var hennes bror och min bror som tävlade om topp-positionen i junioråkningen. Var det inte Ingrids bror, så var det en annan i Sundsvalls slalomklubb (min bror tävlade för Svartvik). Min bror Kurt tvingades avbryta utförsåkningen då han som ung grabb tillsammans med en kompis flyttade till Stockholm där det fanns annat som drog mer än skidåkning (även dåligt med backar i Gamla stan där han bodde).
Den något dimmiga bilden är tagen idag på morgonen genom mitt köksfönster. Som synes är det mer snö på berget än "här nere" hos mig.
