Den 14 november 1963 började ön Surtsey (bilden), sydväst Island, att stiga ur havet.Ett fartyg med mig ombord passerade ganska nära ön våren -67 när den fortfarande erupterade ("slutfasen" ). Vår befälhavare beordrade fartsänkning vilket visade på att något mycket märkligt var på gång.
Det var en mycket speciell känsla att se en ö födas och de magiska bilderna har fastnat för gott.
Det var vackert på något sätt. Tala om att känna ödmjukhet inför vår tillvaro på rymdspillran. Under min tid till sjöss fotograferade jag tyvärr inte mycket.
Det fanns så mycket annat som var intressantare än att fotografera, och därmed kunna skryta över fotona för eventuella barnbarn. Men just Surtsey fotograferade , dock var det inte då lika imponerande som "proffsbilden" ovan visar. Med lite tid hittar jag fotot för att visa det i bloggen.
Under en relativt kort tid seglade jag med ett fartyg på traden Island-Storbritannien. Det var ett litet fartyg som tillfälligt behövde en radiotelegrafist ombord.
Att komma till Skottland var kul, men annars var denna, lyckligtvis korta sjötid (några månader)den jag minst av all min sjötid vill minnas. Så mycket av varma källor blev det inte, och att komma till Reykjavik efter att ha vant sig vid t.ex. sydamerikanska hamnar med lite fart, eller för den delen nordamerikanska hamnar särskilt på Stillahavssidan, var tråkigt. Det kanske vore roligare idag - när man har vant sig vid Skönsmon.
