Stig Östlund

måndag, november 02, 2009

Fado

Vid begravningen år 1999 av Amália Rodriguez defilerade tiotusentals människor längs gatorna i Lissabon. 79 år gammal hade den största fadosångerskan, nationalhelgonet lämnat sitt folk. -Liksom blusens utövare” skriver Thomas Nydahl i en utmärkt bok om fado, visste hon att saudade den verkligt rätta känslan, var nödvändig för konsten. Utan saudade hade hon gått under i sitt 60-åriga framgångsrika artistliv.
När hon avlidit skrev poeten Vasco Graca Moura en minnesartikel i lissabontidningen Diáiro de Notícias: ”Som ingen annan kunde Amália som ingen annan ge en djupt dramatisk accent åt det hon uttryckte i sin sång.
Hon förmedlade en totalt uppgående i känslorna, från häftig passion och ångest till ren ömhet och enkel glädje över den fado hon sjöng. Detta leddes så småningom till att hennes personliga uppfattning om ödet växte fram. Mystiskt förenat med Lissabons fado var detta Öde, och gestaltar i melankoli av henne” (från Nydahls bok och översatt av Marianne Sandels).

Fado.
”Fado är den starka själens trötthet. Portugals föraktfulla blick på Gud, som folk trott på, men som svikit. I fadon återfinner man de äkta gudarna” skriver genusforskaren Camille Paglia i ”Sexual Personae”.

Nydahl kommenterar: ”en människa som lever i en tillvaro som präglas av fattigdom och grymhet kan naturligtvis sätta sitt hopp till något som ligger bortom dess tillstånd. Den sortens hopp kallas religion. Men om också Gud svikit? Vem skall man då lita till eller hoppas på? Ingen. Då kan den dröm uppstå som lämnar allt åt ödet, att någon eller något ska ingripa som gör problemen, livets tyngd, lättare att bära.”.
Boken ”Kärlek och längtan” av Thomas Nydahl, H:ströms förlag, Umeå rekommenderas till nyfikna på fadon. Liksom att googla ”amalia rodriguez youtube”.

Jag har till exempel hittat:
http://www.youtube.com/watch?v=jMKQFXn9WiM&feature=related.
Och t.ex.:
http://www.youtube.com/watch?v=ke2F9vwpOCA&feature=related

Skönt avbrott, ja nödvändigt för att inte tappa tron på sången inom populärmusiken, som det är så lätt i dessa tider med inflation i känslokalla, medioka sånglärkor med karriär i sina (vilket man märker om man inte sover) hårda blickar.
Snart översköljes vi av lika många karriärsugna medioka sånglärkor som...jag vet inte vad (inte som sandkorn i öknen, men något ditåt känns det som).

Bloggarkiv