Wilhelm Müller, son till en skomakare var en tysk diktare som bl.a. skrev sångsamlingen ”Winterreise” (24 poem) år 1822, vilken tonsattes fem år senare av Schubert. Dikterna handlar om en man som likt en flykting vandrar i ett isigt landskap. Vandraren var ett sorts livsideal typiskt för 1800-talet skriver Stefan Bohman i sin bok ”Mästarnas musik” (rekommenderas till de som ännu inte trätt in i den klassiska musikens rika värld) och, fortsätter Bohman: vandraren, människan som ensam och sökande går sin egen väg, ständigt letande efter nya mål. Ett motiv som återkommer i konsten, i måleriet och naturligtvis i musiken.
Individualism, fritänkande och en ständig strävan efter något nytt.
Individualism, fritänkande och en ständig strävan efter något nytt.
Bohman nämner Metternich, den österrikiske kejsarens förste minister, hatad som få: ”Metternich kunde slå livet ur sina motståndare, men han kunde inte stoppa deras ideal”.
Reinhard Lehninger är tydligen en tysk sångare och fotograf. Här sjunger han till egna bilder. Och det är just för vinterbildernas skull jag valt denna video. Annars finns det superproffs att tillgå på YouTube som framför sånger ur ”Winterreise”. Beträffande sångerna är nr 1, ”Gute Nacht” en jag mer än gärna lyssnar till; men inte minst texten till den här , nr 20 ”Der Wegweiser”, är lika mycket givande för mig.
Tyvärr hittar jag ingen svensk översättning, men att träna lite tyska, utan att för den skull försöka fördjupa sig alltför mycket i grammatiken, skadar inte. Tvärtom.
Tyvärr hittar jag ingen svensk översättning, men att träna lite tyska, utan att för den skull försöka fördjupa sig alltför mycket i grammatiken, skadar inte. Tvärtom.
Att emellanåt vila från engelskan är inget att skämmas över.
Was vermeid' ich denn die Wege, Wo die ander'n Wand'rer geh'n, Suche mir versteckte Stege, Durch verschneite Felsenhöh'n ?
Habe ja doch nichts begangen, Daß ich Menschen sollte scheu'n, -Welch ein törichtes Verlangen Treibt mich in die Wüstenei'n ?
Weiser stehen auf den Straßen, Weisen auf die Städte zu. Und ich wandre sonder Maßen Ohne Ruh' und suche Ruh'.
Einen Weiser seh' ich stehen Unverrückt vor meinem Blick; Eine Straße muß ich gehen, Die noch keiner ging zurück.
Was vermeid' ich denn die Wege, Wo die ander'n Wand'rer geh'n, Suche mir versteckte Stege, Durch verschneite Felsenhöh'n ?
Habe ja doch nichts begangen, Daß ich Menschen sollte scheu'n, -Welch ein törichtes Verlangen Treibt mich in die Wüstenei'n ?
Weiser stehen auf den Straßen, Weisen auf die Städte zu. Und ich wandre sonder Maßen Ohne Ruh' und suche Ruh'.
Einen Weiser seh' ich stehen Unverrückt vor meinem Blick; Eine Straße muß ich gehen, Die noch keiner ging zurück.
Bilden: Den ensamme vandraren, målning från 1818 av Caspar David Friedrich (född i svenska Pommern).
