Stig Östlund

fredag, februari 13, 2015

Den Gamle och Hav...skidåkningen

Spår runt Södra Berget i
Sundsvall (Mobilkamera
för några dagar sedan)

När inte  klimatförändringens våldsgästande Varmgrad  är alltför aggresiv kan Sundsvall sägas vara en vintersportstad av bästa märke
Undertecknad som vid normalt, fint  vinterväder inte nyttjar de sanna, tävlingsinriktade motionärernas skidspår vid Ängen uppe på Södra Berget,  utan istället  skidspåren nertill runt berget genom den mer harmoniska vinterskogen , må härmed  tillåtas tacka de ansvariga för den perfekta skötseln av skidspåren. Något som inte minst passar mig vars "framfart" i spåren numera,i spåren av livets obevekliga gång, tvingar till maklig "framfart", och där en välpreparerad skidväg  är ett för framkomligheten ofrånkomlig förutsättning.
Ja, maklig framfart och en känsla som känns tyngre än den som man som tre/fyra-åring på nybrättade och tjärade men ändå bakhala laggar tog sig upp för det hela 25-grader lutande Selins Falle' , juvelen i barndomens alplandskap på Hemmanet i Svartvik. 
Man kan som gammal vän av svensk skididrott inte undvika att jämföra ens norrländska tjurighet med  Thomas Wassberg  och  - utan att avslöja sig - man gottar sig åt jämförelsen. Denna tjurighet innebär som bekant inte  elegans, men är alltså förutom ett perfekt skidspår ett absolut krav.  
Tjurighet, spår av hög klass och harmonisk vinterskog , det räcker mer än väl för att  en av ålder drabbad person skall spårras och inte överge  världens, tillsammans med fotbollen, finaste idrottsredskap.
Skidåkning är  mer djupt givande och - inte så oviktigt - vitare  än en  PRO-resa till Åland. Jag törs lova!
Summa summarum: de ansvariga för skidspåren runt hela Södra Berget förtjänar mer än väl ett tack. Så det så!

Bloggarkiv