Nytt njurskydd vid diabetes kan bli möjligt med ny medicin

Ett läkemedel som härmar vitamin-D minskar förekomsten av albumin i urinen bland patienter med diabetes, enligt en ny studie.
Skador på njurarna är en vanlig komplikation vid diabetes.
Ett internationellt forskarlag visar nu att behandling med paricalcitol, ett läkemedel som stimulerar receptorn för vitamin-D, möjligen kan skydda mot sådana skador.

Forskarnas slutsats är alltså att paricalcitol kan bli en ny njurskyddande behandling vid diabetes. Nu efterlyser de längre och större studier med läkemedlet.  /Dagens Medicin


Medicinsk bakgrund

För halvproffs och  vi andra med ingen som helst bakgrundskunskap, men ändå har stort intresse i ämnet och försöker hänga med så gott vi kan; ibland hänger vi med, ibland måste vi släppa taget då ju ämnet är medicin:

Albumin är ett kolhydratfritt protein som representerar 55-65 % av den totala plasmaprotein-halten. Albuminsyntesen sker i levern och regleras av det kolloidosmotiska trycket (se Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kolloidosmotiskt_tryck)

Vid inflammatorisk reaktion minskar albuminsyntesen. Albumin har flera viktiga funktioner. Albuminet svarar normalt för ca 80 % av det kolloidosmotiska trycket vilket innebär att albuminkoncentrationen är av stor betydelse för fördelningen av vatten mellan plasma och det interstitiella rummet.
Albumin är ett viktigt transportprotein för bland annat fettsyror, bilirubin (*), Ca, Mg, Zn och Cu. Så är t ex cirka en tredjedel av plasmans calcium bundet till albumin varför den totala calciumkoncentrationen bör bedömas i relation till albuminnivån. Dessutom binds åtskilliga läkemedel till albumin vilket gör att en minskning av albumin i blodet kan få viktiga farmakokinetiska konsekvenser.
Albuminbestämning är av diagnostiskt värde vid rubbningar i vätskebalansen och ger ett mått på kolloidosmotiskt tryck och hydreringsgrad. Albumin fungerar också som en aminosyra-pool och albuminnivån kan alltså ge information om bristfällig nutrition och proteinförluster./Landstinget i Kronobergs län 

* Bilirubin
Ett ämne som normalt förekommer i vårt blodomlopp. De röda blodkropparna har en livslängd på omkring 3 månader, sedan sönderfaller de - oftast i mjälten - och det hemoglobin som funnits i blodkropparna degraderas också, och en slutprodukt av detta är bilirubin. Ett ökat sönderfall av röda blodkroppar (vilket på medicinskt språk kallas hemolys) ökar mängden bilirubin i blodet.

Vad händer sedan med bilirubinet?
Bilirubinen transporteras med blodomloppet till levern, för att sedan utsöndras via gallan. Bilirubin i den form det finns i blodomloppet kan inte utsöndras, det måste först kemiskt förändras, vilket sker i levercellerna. Denna kemiska förändring kallas på medicinskt språk för konjugering. Man säger därför, att det bilirubin som normalt finns i blodet är okonjugerat, och det bilirubin som finns i gallan är konjugerat. Konjugerat bilirubin har alltså så att säga "besökt" en levercell och där kemiskt förändrats.

(**) Farmakokinetik
Läran om läkemedels omsättning i kroppen

Rätta mig om jag har fel.