Stig Östlund

lördag, november 06, 2010

Frälsningsarmen i Umeå

Just i detta ögonblick sitter jag vid datorn (vilket väl inte kan förvåna någon) och skriver spontant, samtidigt  som jag lyssnar på SR P1 som sänder en gudstjänst från Frälsningsarmen i Umeå.
Vad tänker jag efter att ha lyssnat i över en halvtimme.
Jo, dels på tuffheten hos ungdomarna som deltar, dels på den uppenbara glädjen och dels på att världen skulle vara betydligt bättre om alla vore som dessa människor på Frälsningsarmen i Umeå.
Jag kanske misstar mig, men gudstjänsten är i alla fall  fin i all sin enkelhet.
Det var länge sedan jag lyssnade på en gudstjänst, jag  kanske därmed har gått miste om en del.
Att gudstjänster inte har lockat, beror till stor del på att de gudstjänster jag tvingades lyssna till  som skolpojke  i Svartviks kyrka (Sundsvall) var det värsta, det mest tråkiga som jag visste om, och det satte sår som ännu inte läkt.
rälsningsarmen i Umeå idag kan vara inledningen till läkning. Kanske.
PS att prästen Hellsvik en gång slog en av pojkarna (Åke) under vår konfirmationsundervisning i kyrkan gjorde inte saken bättre.

Bloggarkiv