Jag tar hjälp av en skånsk-svenska ordlista från 1969 sammanställd av Åke Ohlmarks
Drafsa = spilla, smutsa ner; dratta = falla baklänges, snava, snubbla; flabb = mun [Mopsar du opp dig, din hönting! Ska du ha på flabben, va?]; fläskaspännare = smällfet person, på vilken fläsket spänner kring buken; flöjta = vissla [bland oss smågrabbar utanför Sundsvall betydde "flöjta" onanera]; fossing = liten fot; fågla sig = göra sig till, behagssjukt föreställa sig, uppträda uppseendeväckande, o dyl.; gille = kalas, fest, middag; glytt = barn; glyttig = barnslig, naiv; grina = skratta [inte gråta]; hampadänga = smörja, dumheter; hialös = otålig, jäktad, hysterisk; hundan = vanligt förstärknings- och bedyrandeord t.ex. "Aj som hundan!" [hundan inte "hunden" utan snarare mycket (som i hundra); hår å hin = ondsint kvinna; kirsebär = körsbär; kärringafes = när man vid strykandet av en tändsticka råkar sätta eld på hela asken i tändsatsänden; köpegaddar = löständer, tandprotes; lommeplunta = fickflaska för starkvaror; loppelåda = säng; mög, mök = gödsel, lort, smuts; mögtocke = lortgris; mölla = kvarn; pantoffla, pantofflor = potatis; pernittig = fin av sig, skitförnäm; påg = pojke; rabbemos = rotmos; rullebör = skottkärra; rumpedarra = modern pardans; rälig = ful, otäck, anskrämlig; rögad sill = "böckling"; röv = ändalykten [inte lika vulgärt som hos uppsvenskar]; skröffsa = gå och släpa med fötterna i morgonskor eller annat, så att ljudet stör; snöred, snörig = snorig; synamentet = ansiktet; tissa = kissa; tosa = en, tokigt, lustig kvinna; tös = vanligaste ordet för flicka; äggakaga = pannkaka [för mig betyder äggkaka = "sockerkaka]; ännaklämd = otålig, kan inte sitta stilla [som om stolen hade klämt en i ändan].
Bilden: Skånes kommuner
