Stig Östlund

söndag, januari 03, 2021

Cykeln är en av världshistoriens mer genialiska uppfinningar.

 

Cykeln är en av världshistoriens mer genialiska uppfinningar. Så genialisk att det idag lär finnas en miljard cyklar. De första varianterna av cykeln infattade den primitiva sparkcykeln – draisinen – på 1810-talet, ”benskakaren” på 1860-talet och höghjulingen på 1870- och 80-talen. 

Dessa skapelser väckte stor förtjusning och brukades av små grupper av entusiaster, men de var tekniskt långt ifrån fulländade. Draisinen hade inga pedaler samt var otymplig och snudd på oanvändbar i uppförs- och nedförsbackar. Benskakaren hade visserligen pedaler på framhjulet men var tung, och vägarna ännu för dåliga. Höghjulingen var riskabel, svårcyklad – framför allt med kjolar – och dyr. Men när den så kallade säkerhetscykeln gjorde entré på 1880-talet; med lika stora hjul, uppblåsbara gummidäck, kedjedrift och broms så fick cykeln sitt stora genombrott. På 1890-talet spreds en ”cyklingsmani” över västvärlden, då cykeln och cyklingen – och i förlängningen möjligheten att röra sig över längre sträckor – demokratiserades. 

Cyklingen, som länge varit en manlig överklasshobby, inledde nu sin klassresa nedåt och förvandlades från dyr leksak till ett allt billigare transportmedel för såväl män som kvinnor och barn.

Faktum är att vi lätt skulle känna igen oss i 1890-talets cykel, och säkert skulle vi kunna hantera en sådan. Den ser i stora drag ut som en normal modern cykel. Detta till skillnad från 1890-talets bilar, tåg, båtar, hus, kläder, maträtter med mera, som förändrats rätt radikalt sedan dess. Cykeln nådde helt enkelt i grova drag sin fulländning redan då – trots att en så relativt enkel innovation som trampor på hjulen kom till så sent som på 1860-talet.

Om man frågar människor om vad de gillar med cykling så är ”frihet” och känslan av att ”flyga” återkommande ord. Det påpekar Hannah Ross i boken ”Revolutions: How women changed the world on two wheels” (Plume Books). Hannah Ross är brittisk författare och cykelentusiast, och hennes bok är en hyllning till de kvinnliga pionjärer som grenslade cykeln i en mansdomierad värld på 1800-talet sista decennier. Detta var, som hon skriver, varken mer eller mindre än en revolution. Cyklande kvinnor kunde få glåpord och även stenar kastade efter sig, och till en början mötte de även motstånd via den klädsel som tidens mode föreskrev. 

Cykeln kunde leda till såväl prostitution och promiskuitet som rubbad menstruation och infertilitet, menade vissa läkare.

Men lockelsen i cykeln, och allt vad den lovade i form av rörlighet, frihet, spänning och glädje var starkare än motståndet. Redan vid mitten av 1890-talet ska en tredjedel av cyklisterna i USA och Storbritannien ha varit kvinnor – något som var otänkbart bara några år tidigare när höghjulingarna dominerade.

Cykling och frigörelse från viktorianska normer, korsetter och kvinnoförtryck gick hand i hand. Kvinnors kamp för att kunna cykla gick ofta parallellt med kampen för att kunna rösta, utbilda sig, arbeta och tjäna egna pengar och kunna bestämma över sitt eget liv. Cykeln förknippades med modernitet, rörelse, frigörelse – uppbrott från det gamla. Cykeln medförde också att man lätt kunde träffa människor en bit bort från de närmsta kvarteren eller den egna byn – cykeln lär ha bidragit till att minska inaveln och kusingiftermålen på landsbygden – och att man enkelt kunde ta sig till avlägsna platser för utbildning eller jobb. Världen växte tack vare cykeln, helt enkelt. Och de positiva hälsoeffekterna av att cykla, som är välbelagda idag, var förstås lika verksamma vid slutet av 1800-talet. 

Och man kan verkligen tala om en boom: År 1890 tillverkades 40 000 cyklar om året i USA. Sex år senare tillverkades över 1,2 miljoner cyklar. Under samma tid minskade priset från 150 till 80 dollar. Det var fortfarande mycket pengar, men man kunde i regel köpa på avbetalning.

Det var framför allt under detta decennium som kvinnor tog till pedalerna. Hon började cykla till jobbet, på utflykter med sina väninnor, till romantiska möten, på semester med sin man – något exempelvis Nobelpristagaren Marie Curie gärna gjorde, och hon förblev en hängiven cyklist livet igenom. 

Men motståndet var starkare än bara glåpord och stenkastning. Kyrka och konservativa krafter ansåg att cyklande kvinnor hotade moralen och den rådande ordningen. På den tiden kunde en ensam kvinna på gatan betraktas som en prostituerad, varför en cyklande kvinna riskerade att få sitt rykte hotat. Kvinnans plats var sedan länge i hemmet, och utanför skulle hon ledsagas av sin far eller man. 

Nu utmanades dessa urgamla normer. 1890-talet var förändringens tid på många sätt – då började till exempel kvinnofotboll etableras. ”Den nya kvinnan” var här – självständig, nyfiken och självsäker. Och hon cyklade förstås. 

I den amerikanska tidskriften Munsey’s Magazine förklarade man att cykeln var kvinnans ”redskap att ta sig fram i världen”. Den amerikanska suffragetten Susan B Anthony menade att ”cykeln gjort mer för kvinnans frigörelse än någonting annat i världen”. Hon kallade den ”frihetsmaskinen”, och hon njöt varje gång hon såg en kvinna på en cykel: ”Den ger henne en känsla av självkontroll och oberoende i samma ögonblick hon sätter sig på sadeln; och sedan glider hon iväg, i en skepnad av obändig kvinnlighet.” En annan av de många kvinnor som Hannah Ross berättar om är Margaret Valentine Le Long som cyklade ensam från Chicago till San Francisco 1897, då den amerikanska västern ännu var så vild att hon packade med sig en revolver.

Men motståndet kom från flera håll, även från den samtida läkarvetenskapen. Cykeln hotade moralen, och de sexuella undertonerna var märkbara. Cykeln kunde leda till såväl prostitution och promiskuitet som rubbad menstruation och infertilitet, menade vissa läkare, och andra bekymrade sig över sadelns utformning i relation till den kvinnliga anatomin. Det fanns till och med viktorianskt anstrukna tillverkare som tog fram nya cykelsadlar som skulle vara ”anatomiska” eller ”hygieniska” och lämpliga för kvinnor att sitta på. 

Anmärkningsvärt nog sker idag en liknande kamp i länder som Afghanistan och Saudiarabien.

Medikaliseringen kunde nå i våra ögon rätt märkliga nivåer, som hos den New York-läkare som diagnostiserade ”cykel-gång” åt vissa cyklande patienter. Den karaktäriserades av en gångart med cirkulära fotrörelser. Andra påtalade att ”cykelansiktet” kunde drabba kvinnor: ansiktet antogs bli spänt och ansträngt – och tappa sina kvinnliga drag. Andra vittande om hur cyklade kvinnor snabbt åldrades, blev försvagade och tunna, och förlorade sin fräschör, enligt en läkare i Harper’s Magazine 1899. 

Just detta tema – att cyklade kvinnor kunde förlora sin kvinnlighet – återkom i debatten om deras kläder. Att cykla i korsett och stora kjolar var en dålig idé, varför kvinnoklädseln började revolutioneras i takt med cykels spridning bland kvinnor. Kunde hon cykla i byxor? Kunde hon rentav klä sig som en man? Så kallad ”crossdressning” var förbjudet i många länder, på biblisk grund. Nu utmanades detta, och paradoxalt nog både sexualiserades och avsexualiserades kvinnan när hon cyklade. 

Anmärkningsvärt nog sker idag en liknande kamp i länder som Afghanistan och Saudiarabien. Patriarkala normer i konservativa och religiösa sammanhang verkar alltid se en kvinna på en cykel som ett hot – mot ordningen, moralen och traditionen. I Afghanistan kallas dagens cyklande kvinnor ibland för ”otrogna” eller ”syndare” som förlorat sin heder. Där kan kvinnor numera spela fotboll, cricket och boxas – men att cykla är att utmana normerna på ett riskabelt sätt. I Iran utfärdade högste ledaren ayatolla Ali Khamenei en fatwa mot kvinnliga cyklister 2016. De riskerar ett ”islamiskt straff” om de cyklar. Även i Saudiarabien har kvinnliga cyklister motarbetats, men här verkar klimatet ha förbättrats något. 

Hannah Ross själv har engagerat sig i The Bike Project i London, som lär nyanlända flyktingkvinnor från patriarkala regioner att cykla. ”Att cykla ger dig vingar, man flyger! Det är sån glädje och lycka”, berättar en av kvinnorna för henne. En annan säger att hon längtar till fredagarna – då de tar cykellektioner – som om hon vore förälskad. När kvinnorna från Iran, Eritrea med flera länder lärt sig att behärska cykeln får de en begagnad cykel som donerats till verksamheten.

Slutligen: ett personligt minne av cyklingens välsignelser. Häromåret tillbringade min fru och jag en underbar vårweekend i ett soligt Belgrad. En av dagarna hyrde vi cyklar tillsammans med en personlig guide, Bogdan, en ung serb med hipster-ambitioner och goda kunskaper i engelska. Vi tre cyklade runt i Belgrad, längs med Donau, genom den brutalistiska bebyggelsen i Novi Belgrad och vi trampade genom resterna av det nazistiska koncentrationslägret Sajmište vid floden Savas strand, där det numera bor fattiga romer. 

Jag tror inte att man kommer en stad så nära som genom att cykla i den. Att Bogdan dessutom gärna tog ölpauser för att prata om Serbiens historia och vardag gjorde säkert sitt till – men cykeln slår det mesta när det gäller att snabbt, enkelt och hälsosamt transportera sig i en stad.

Så visst är cykeln genialisk. Miljövänlig och praktisk. De flesta upplever samma hisnande njutning och lycka av att rulla nedför en backe en vacker vårmorgon. 

Och om du fortfarande inte är övertygad om cykelns välsignelse för såväl folkhälsa, miljö och kvinnofrigörelse – så glöm inte bort att Adolf Hitler hatade allt som hade med cyklar och cykling att göra.

Danne Generaldirektör

 




MSB:s generaldirektör Dan Eliasson är tillbaka i Sverige efter den två veckor långa julresan till Kanarieöarna, skriver Aftonbladet och Expressen.

På lördagskvällen landade Eliasson på Arlanda. Men istället för att gå ut via ankomsthallen där medier väntade och där polisen förberett hans ankomst valde Eliasson att gå ut via en vip-utgång till en väntande taxi. Eliasson har kritiserats för att han valde att resa bort trots pandemin. I en intervju med Expressen tidigare på lördagen sa han att resan var ”nödvändig” eftersom han ville fira jul med sin familj som är bosatt i Spanien.

En som reagerat är Göran Greider, socialdemokratisk debattör och chefredaktör för Dala-Demokraten. ”På måndag får Eliasson sparken av regeringen. Hoppas jag”, skriver Greider på Twitter.

MSB = PINSAMT

lördag, januari 02, 2021

Dagens (efter kl 15.00) direktsända sport på teve


15.20 Hoffenheim-Freiburg Viaplay BL

15.20  Köln-Augsburg Viaplay BL

15.20 Werder Bremen-Union Berlin Viaplay BL

15.20 Frankfurt-Leverkusen Via Sport Football BL

15.20 Bielefeld-Mönchengladbach Via Sport 1 BL

15.55 Brentford-Bristol City Via Sport Extra Championship

15.55 Crystal Palace-Sheffield United Via Sport Premium PL

16.10 Real Betis-Sevilla CMore 

18.20 Hertha Berlin-Schalke Via Sport Football BL

18.25 Getafe-Real Valladolid CMore Fotboll LL

18.25 Brighton-Wolves Via Sport Extra/Via Sport Premium PL

2015 Dundee-Hearts Viaplay Skotska Ligan

20.20 Stuttgart-Leipzig Via Sport Football BL

20.40 Stoke-Bournemouth Via Sport Extra Championship

20.55 Real-Celta Vigo Sportkanalen LL

20.55 West Bromwich-Arsenal Via Sport Premium PL


Dssutom backhoppning, Längdåkning skidor, basket och

ishockey (junior-VM)






The Wild Sweden

Senaste skottlossning: Rågsved 

A spooky radio signal showed up after a radio telescope was aimed at the next star over from our sun.

 

Nobody believes it was ET phoning, but radio astronomers admit they don’t have an explanation yet for a beam of radio waves that apparently came from the direction of the star Proxima Centauri.

“It’s some sort of technological signal. The question is whether it’s Earth technology or technology from somewhere out yonder,” said Sofia Sheikh, a graduate student at Pennsylvania State University leading a team studying the signal and trying to decipher its origin. She is part of Breakthrough Listen, a $100 million effort funded by Yuri Milner, a Russian billionaire investor, to find alien radio waves. The project has now stumbled on its most intriguing pay dirt yet.

Proxima Centauri is an inviting prospect for “out yonder.”

It is the closest known star to the sun, only 4.24 light-years from Earth, part of a triple-star system known as Alpha Centauri. Proxima has at least two planets, one of which is a rocky world only slightly more massive than Earth that occupies the star’s so-called habitable zone, where temperatures should be conducive to water, the stuff of life, on its surface.

The radio signal itself, detected in spring 2019 and reported on earlier in The Guardian, is in many ways the stuff of dreams for alien hunters. It was a narrow-band signal with a frequency of 982.02 MHz as recorded at the Parkes Observatory in Australia. Nature, whether an exploding star or a geomagnetic storm, tends to broadcast on a wide range of frequencies.

“The signal appears to only show up in our data when we’re looking in the direction of Proxima Centauri, which is exciting,” Ms. Sheikh said. “That’s a threshold that’s never been passed by any signal that we’ve seen previously, but there are a lot of caveats.”



Practitioners of the hopeful field of the search for extraterrestrial intelligence, also known as SETI, say they have seen it all before.

“We’ve seen these types of signal before, and it’s always turned out to be R.F.I., radio frequency interference,” Dan Werthimer, chief technologist at the Berkeley SETI Research Center, who is not part of the Proxima Centauri study, wrote in an email.

That thought was echoed by his Berkeley colleague Andrew Siemion, who is the principal investigator for Breakthrough Listen. “Our experiment exists in a sea of interfering signals,” he said.

“My instinct in the end is that it will be anthropogenic in origin,” he added. “But so far we can’t yet fully explain it.”

So there’s nothing to see here, folks. Until there is. Notwithstanding claims of biosignature gases on Venus and tales of U.F.O. sightings collected by the Pentagon, the discovery of life, let alone intelligence, out there would be a psychological thunderclap of cosmic and historic proportions.

False alarms have been part of SETI since the very beginning, when Frank Drake, then at Cornell and now retired from the University of California, Santa Cruz, pointed a radio telescope in Green Bank, W.Va., in 1960 at a pair of stars, hoping to hear aliens’ radio waves. He detected what seemed to be a signal. Could it be this easy to discover we are not alone?

It turned out to be a secret military experiment.

Sixty years later we are still officially alone and SETI as an enterprise has been through the wars economically and politically even as technology has enhanced humanity’s ability to comb the nearly infinite haystack of planets, stars and “magical frequencies” on which They might be broadcasting.

Breakthrough Listen was announced with much fanfare by Mr. Milner and Stephen Hawking in 2015, sparking what Dr. Siemion called a renaissance.


“This is the best time to be doing SETI,” he said.

The recent excitement began on April 29, 2019, when Breakthrough Listen scientists turned the Parkes radio telescope on Proxima Centauri, to monitor the star for violent flares. It is a small star known as a red dwarf. These stars are prone to such outbursts, which could strip the atmosphere from a planet and render it unlivable.



In all they recorded 26 hours of data. The Parkes radio telescope, however, was equipped with a new receiver capable of resolving narrow-band signals of the type SETI researchers seek. So in fall 2020, the team decided to search the data for such signals, a job that fell to Shane Smith, an undergraduate at Hillsdale College in Michigan and an intern with Breakthrough.

The signal that surprised the team appeared five times on April 29 during a series of 30-minute windows in which the telescope was pointed in the direction of Proxima Centauri. It has not appeared since. It was a pure unmodulated tone, meaning it appeared to carry no message except the fact of its own existence.

The signal also showed a tendency to drift slightly in frequency during the 30-minute intervals, a sign that whatever the signal came from is not on the surface of Earth, but often correlates with a rotating or orbiting object.

But the drift does not match the motions of any known planets in Proxima Centauri. And in fact the signal, if it is real, might be coming from someplace beyond the Alpha Centauri system. Who knows?

The subsequent nonappearance of the signal has prompted comparisons to a famous detection known as the “Wow! Signal” that appeared on a printout from the Big Ear radio telescope, operated by Ohio State University in 1977. Jerry Ehman, a now retired astronomer, wrote “Wow!” on the side of the printout when he saw it after that fact. The signal never appeared again, nor was it satisfactorily explained, and some people still wonder if it was a missed call from Out There.

Of the Proxima signal, Dr. Siemion said, “There have been some exclamations but ‘wow’ hasn’t been one of them.”

Asked what they were, he laughed.

“Initially there were perplexed reactions from folks, but it settled down quickly,” he said.

Over a period of 24 to 48 hours at the end of this October, he said, the mood shifted from inquisitive and curious to “very serious scientific detective work.”

Ms. Sheikh, who expects to get her doctorate this coming summer, is leading the detective work. She got her bachelor’s degree at the University of California, Berkeley, intending to go into particle physics, but found herself drifting into astronomy instead. She first heard about the Breakthrough Listen project and SETI on Reddit while she was looking for a new undergraduate research project.

“I would say we were extremely skeptical at first, and I remain skeptical,” she said about the putative signal. But she added that it was “the most interesting signal to come through the Breakthrough Listen program.”

The team hopes to publish its results early in 2021.

The Parkes telescope — which once relayed communications to the Apollo astronauts — is notorious for false alarms, Dr. Werthimer says. In one recent example, he said, astronomers thought they had discovered a new astrophysical phenomenon.

“It was very exciting until somebody noticed the signals only appeared at the lunch hour,” he said. They were coming from a microwave oven.

Over the years SETI astronomers have prided themselves on their ability to chase down the source of suspicious signals and eliminate them before word leaked out to the public.

This time their work was reported by The Guardian. “The public wants to know, we get that,” Dr. Siemion said. But, as he and Ms. Sheikh emphasize, they aren’t nearly done yet.

“Frankly, there’s still a lot of analysis that we have to do to be confident that this thing is not interference,” Ms. Sheikh said.

Part of the problem, she explained, is that the original observations were not done according to the standard SETI protocol. Normally, a radio telescope would point at a star or other target for five minutes and then “nod” slightly away from it for five minutes to see if the signal persisted.

In the Proxima observations, however, the telescope pointed for 30 minutes and then moved far across the sky (30 degrees or so) for five minutes to a quasar the astronomers were using to calibrate the brightness of the star’s flares. Such a large swing might have taken the telescope away from whatever the source of the radio interference was.

If all else fails, Ms. Sheikh said, they will try to reproduce the results by replicating the exact movements of the Parkes telescope again on April 29, 2021.

“Because,” she said, “if it’s actually coming from Proxima, then maybe they would like send a hello once a year or something like that.” She went on, “But it’s more likely that there’s some sort of yearly event that happens at the visitor center, or something like that, that causes an environmental effect that doesn’t happen the rest of the year.”

The Proxima signal could be destined to pass into legend like the Ohio State Wow! Signal, but in SETI, there is always another day, another star.

It’s been fun, Ms. Sheikh said, even if the Proxima signal ends up being interference.

“This is extremely exciting, no matter what comes out of it.”

fredag, januari 01, 2021

Visa film i datorn på tv:n Det finns flera sätt att visa filmer och bilder från datorn på en tv. Här är fyra metoder.

 


Vill du passa på att titta igenom familjens samlade semesterbilder är det bekvämast att göra det i tv-soffan. Det gäller förstås bara att få över bilderna från mobilen eller datorn till tv:n… 

 Moderna bildskärmar och smarta tv-apparater kan anslutas till en dator på flera olika sätt. Hur du ska göra beror till stora delar på hur gammal din tv är. 
 Har du en nyare smart-tv har du fler alternativ att välja mellan än om du har kvar en gammal bildrörs-tv. 1: 
Usb-minne eller extern hårddisk Finns det en usb-port i tv:n kan du kopiera alla bilder och filmer till ett usb-minne eller en extern hårddisk, och sedan ansluta den till tv:n. När tv:n upptäcker ett usb-minne med filer på frågar den hur du vill visa innehållet. Spela vidoe från ett usb-minne på en tv.USB Har tv:n en usb-port är de lätt att spela upp filmer från usb-minnen.   
2: Ethernet eller Wi-Fi I Windows 10 finns funktionen Mediedirektuppspelning, som används för att skicka musik, bilder och filmer till andra enheter i nätverket. För att aktivera funktionen söker du efter mediedirektuppspelning i Windows 10. Klicka på Alternativ för mediedirektuppspelning. Detta kräver att tv:n är ansluten till samma nätverk, antingen via kabel eller trådlöst. Oftast är det bara nyare smart-tv som kan anslutas till ett nätverk. NätverkNÄTVERK Om tv:n och datorn är anslutna till samma nätverk går det att visa innehåller från Windows10 på tv:n. 3: Hdmi-kabel från datorn Finns det en hdmi-utgång i datorn och en hdmi-ingång i tv:n är saken enkel: Anslut enheterna till varandra med en hdmi-kabel. En hdmi-kabel av god kvalitet kan vara maximalt 15 meter lång. Se också till att välja rätt hdmi-ingång i tv:n. HDMIHDMI En vanlig hdmi-kabel mellan datorn och tv:n är kanske det enklaste sättet att koppla ihop de tu. 4: Google Chromecast Med Googles lilla dosa Chromecast slipper du alla sladdar mellan datorn och tv:n. En annan fördel är att Chromecast även fungerar med mobiltelefoner. Google Chromecast kostar 400 kronor. Den ansluts till en hdmi-port i tv:n och tar emot innehåll via det trådlösa nätverket.  

Gran Via de Madrid, 23 de marzo 2020


 

I Pandemintider. Det ansvarsfulla (hm) svenska folket sköter sig exemplariskt

 


Ovanligt stökigt 

nyår med raketer 

och bråk

Nyårsnatten har varit stökig på många 

håll i landet, i landet trots pandemin. 

En mängd vårdslösa 

fyrverkeriskjutningar har 

rapporterats – och på flera håll har 

poliser attackerats.

– Det har varit väldigt mycket folk ute. 

Mycket mer än vad vi hade förväntat oss,

 säger Morten Gunneng vid polisregion 

Väst.

torsdag, december 31, 2020

Parker Solar Probe

Parker Solar Probe eller PSP (tidigare känd som Solar Probe, Solar Probe Plus, Solar Probe+) är en amerikansk rymdsond som ska studera vår närmsta stjärna, solen.

Den är uppkallad efter den amerikanske astronomen Eugene Parker och konstruerad av Applied Physics Laboratory

Uppskjutningen gjordes med en Delta IV Heavy-raket från Cape Canaveral LC-37B den 12 augusti 2018.

Under nästan sju års tid kommer rymdsonden vid flera tillfällen ta hjälp av Venus gravitation för att ta sig närmare Solen än någon annan rymdsond hittills gjort (2018)


 

Posted on 11/17/2020 11:16:41:

Data from Parker Solar Probe’s fifth orbit around the Sun is now available to the public. This latest batch of science data was collected by Parker Solar Probe’s four instrument suites this past summer, and covers the mission’s fifth solar encounter — including closest approach to the Sun, called perihelion, on June 7— and a special observation period for the mission’s third Venus flyby in July. The data can be accessed through NASA’s Space Physics Data Facility (SPDF) and Solar Data Analysis Center (SDAC), the APL Parker Solar Probe Gateway, and the Science Operation Centers of the four science investigation teams (the University of California, Berkeley; Princeton University; Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics; and the Naval Research Laboratory). In September, Parker Solar Probe completed its sixth solar encounter. Data from this sixth encounter will be released in February 2021, and early review by the science team has already revealed the mission’s first observation of a sungrazing comet. Next year will be record-setting for Parker Solar Probe. Starting in January, the spacecraft, built and operated by the Johns Hopkins Applied Physics Laboratory in Laurel, Maryland, will embark on four solar encounters and two Venus flybys throughout 2021. The spacecraft will travel even closer toward the Sun’s blazing atmosphere, capturing unprecedented data on solar activity and breaking its own speed and distance records multiple times in the process. Parker Solar Probe’s next solar encounter — on Jan. 12-23, 2021 — will carry the spacecraft around the Earth-facing side of the Sun, providing an opportunity for joint observations with multiple ground-based observatories and several space missions. The coordinated observation campaign organized by the mission’s science team will include NASA’s Solar Dynamics Observatory and STEREO spacecraft, ESA’s BepiColombo, and ESA and NASA’s Solar Orbiter and SOHO missions.

Karin Thunberg, SvD: : Denna nyårshelg är fylld av en ny ensamhet


 

Landslide

 

Nya lagar

 Unga 

brottslingar ska kunna dömas till hemarrest.


Under strecket
Peter Wallberg / TT
Publicerad 

De finns med i regeringskansliets informationsskrift "Viktigare lagar och förordningar".

Justitiedepartementet tillhör som vanligt de departement som står för flest lagändringar. Från första januari införs en möjlighet att döma unga brottslingar till nya typer av straff. De ska användas när varken ungdomsvård eller ungdomstjänst är tillräckligt ingripande påföljder.

Det kan handla om förbud att lämna bostaden under helgkvällar och nätter eller förbud att vistas på viss plats eller i ett visst område. Inskränkningarna ska kontrolleras med elektronisk fotboja.

En annan lagändring innebär att det ska bli lättare att omvandla obetalda böter till fängelse, om den bötfällde vägrar betala trots ekonomiska möjligheter.

Så kallade bilmålvakter är ett problem som infrastrukturdepartementet vill komma åt. Det är personer som fungerar som bulvanägare till bilar som används av andra personer.

Bilmålvakter har sällan egna medel för att betala p-avgifter. Från årsskiftet ska fordon med obetalda p-avgifter på mer än 5 000 kronor och som inte betalats efter sex månader, få användningsförbud. Om fordonet används trots ett förbud ska polisen kunna ta bort registreringsskyltarna.

En annan lagändring från infrastrukturdepartementet berör de som flyger med drönare. Den handlar bland annat om vilka uppgifter en registrering som drönaroperatör ska innehålla.

Schablonintäkten för uppskjuten skatt på vinst vid bostadsförsäljning (den så kallade uppskovsräntan) tas bort. Både befintliga och framtida uppskov omfattas av de nya reglerna.

Flera nya lagar och förordningar berör skatter och ersättningar, till exempel ett utvidgat och höjt rut-avdrag. Flera andra ändringar är tillfälliga och kopplade till åtgärder för att dämpa effekterna av coronapandemin.


Bakgrund

Den som säljer en privatbostad med vinst och köper en ny bostad kan under vissa förutsättningar få uppskov med beskattning av kapitalvinsten. Enligt dagens regler betalar den som har ett uppskovsbelopp en skatt på cirka 0,5 procent av uppskovsbeloppet varje år, eftersom uppskovet räknas som en schablonintäkt i deklarationen. Skatten kallas även ibland för uppskovsränta.


 

Bloggarkiv