 |
.png)
Rysslands invasion av Ukraina har fått svåra konsekvenser för matförsörjningen i fattiga länder, och antalet hungrande människor ökar nu snabbt. Men den globala jordbrukskrisen har djupare rötter, skriver Anita Goldman.
Chernozem är det ryska namnet för den svarta jord som just nu står i världsnyheternas centrum. Det var den ryske geologen Vasily Dokuchaev som i början på 1800-talet utvecklade ett sätt att klassificera olika jordtyper. Mollisol blev hans vetenskapliga namn för den rikaste jordarten i världen, en djup, fertil jord som återfinns endast på ett fåtal platser, till exempel i USA:s Mellanvästern men framför allt i Ukraina. På dessa prärier och stäpper betade en gång enorma hjordar av stora djur. Djuren med sin spillning och betande av de djupt rotade perennerna skapade tillsammans med de ytterst viktiga mikroberna denna mörka fertila matjord. Men djurhållning och odling har sedan länge separerats, till förfång för såväl djurens som jordens välbefinnande. Gigantiska arealer utnyttjas för att odla foder till djuren. Djuren lever hela sina liv i kolossala djurfabriker, ett av vår tids grövsta etiska brott.
Jordbrukskrisen startade inte med Putins invasion av Ukraina och kommer inte att upphöra om eller förhoppningsvis när Ukraina motat bort inkräktarna. Istället har den djupa rötter i den rasande centralisering, industrialisering och globalisering av matproduktionen som tog fart efter Andra världskriget. På några decennier har familjejordbruk motats bort och ersatts av agrobusiness, stora konglomerat som utarmat jordarna genom monokultur, mejat ned lokal matkultur, slagit sönder sammanhangen mellan människan och jorden och jorden och kulturen. De landskap där storskalig jordbruksdrift tagit över, är paradoxalt sociala och ekologiska öknar, med få människor, ofta dessutom felnärda, i USA kallas inte mindre än en femtedel av landsbygden för food deserts, där finns helt enkelt inte tillgång till matvaror.
”Mr President, we've got a problem”. Vi har hört repliken i så många amerikanska filmer att vi vet precis vad vi har att vänta oss, hur presidenten i Ovala rummet tittar upp från sina papper och varnas om allt från utomjordingar som landat, till skandaler som uppdagats. I filmerna handlar det aldrig om de riktigt stora strukturella problemen. Professor Jo Handelsman var president Obamas rådgivare i vetenskapliga frågor, specialist i agronomi och biologi. Men hon lyckades aldrig få igenom det utan tvekan viktigaste memo hon ville att presidenten skulle läsa. Det var sista året av Obamas presidentskap och frågan var för stor för hans administration att ta itu med då.
Den är ännu för stor. Den är gigantisk. Det gäller jordens framtid. Bokstavligen talat.
I boken ”A world without soil. The past, present, and precarious future of the earth beneath our feet” (Yale University Press, 2021) djupdyker professor Handelsman in i jordkrisen, som ”är reell och snabbt på väg och kommer att påverka varje människa och levande ting på den här planeten.”
Jorderosionen framskrider med olika takt över globen, men den sprider sig likt ett virus, förklarar Handelsman. Förlusten av jord kommer att påverka vår tillgång till mat och mediciner och förändra planetens klimat. Den kommer att utplåna vissa typer av habitat (till exempel bördiga jordar invid världens stora floder) och utöka andra typer (till exempel öken). Det har tagit tusentals år att producera det översta lagret av matjord. Idag förlorar USA jord tio till hundra gånger snabbare än vad det tar att skapa den. Den internationella situationen är mycket värre. Enligt beräkningar förstörs jord i storleken av 30 fotbollsplaner i minuten.
Vi är beroende av den fertila matjorden för 95 procent av vår matproduktion. Jord är inte bara helt grundläggande för jordbruk, utan tjänar också som jordens största vattenfilter och som den största förvaringsplatsen för koldioxid. Jorden är alltså ett oerhört kraftfullt verktyg för att mildra effekterna av klimatkrisen. Men över hela globen hotas nu jorden, skriver Handelsman. Den redan mycket snabba erosionen och förfallet i dess kvalitet kommer att accelerera med klimatförändringarna Vid slutet av detta århundrade kommer skördarna att ha minskat avsevärt. Vissa regioner kommer att vara ofruktbara. Enligt FAO, FN:s livsmedels och jordbruksorganisation, kan matjorden vara försvunnen inom sextio år. Klimatförändringar påverkar jordarnas kvalitet, men det gör också det moderna maskinella jordbruket. Det har orsakat att nästan hälften av den mest produktiva jorden försvunnit under de sista 150 åren. Plogning, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och monokulturen – odlandet av en enda ettårig gröda som soja, vete, majs eller socker med ytliga rötter istället för en mix av perenna växter med sina kraftigare rotsystem – har utarmat världens jordar.
Det globala jordbrukssystemet är sjukt till kropp och själ. Antalet hungrande människor ökar nu snabbt. Antalet sjukligt feta likaså. Det är underklassen som är felnärd, medan överklassen aldrig har sett så bra ut och varit så hälsosam, med trimmade kroppar, uppbyggda på gym, vid golf- och tennisbanor och av väl avvägd ekologisk och näringsriktig mat, ofta importerad från andra sidan jorden: ekologisk avokado, chiafrön, quinoa, cashewnötter och så vidare. Mat är kanske den största klassfrågan av alla, såväl mellan fattiga och rika länder, som inom länderna. De ökande livsmedelspriserna drabbar de fattigaste. Ändå är maten alldeles för billig, för om vi lade samman alla kostnaderna för förstörelsen av jord och luft och hälsa som det högindustriella monojordbruket åsamkar, så skulle ingen ha råd att äta. Att få äta sig mätt på näringsriktig mat som befrämjar människans och jordens hälsa, borde vara inskriven i FN:s resolution om mänskliga rättigheter. Och nej, det är ingen ”typisk medieklasselitfråga” att peka på matens verkliga kostnad just när inflationen skickar matpriserna uppåt.
