”Jag är herre över tiden”, sa astronomen Daniel Gambis till DN 2015. Han hade rätt, bokstavligt talat. Daniel Gambis var då ledande forskare vid den internationella organisationen IERS, International earth rotation and reference systems service, på observatoriet i Paris, och det var hans ansvar att se till att jorden och klockorna på jorden går i takt.
När skillnaden blev för stor - större än 0,7 sekunder - meddelade han världen att det var dags att införa en extra sekund, en så kallad skottsekund, vid midnatt den sista juni eller den sista december. (Numera sköts jobbet av Gambis efterträdare Christian Bizouard.)
Allt började egentligen den 3 juni 1955, när den brittiske fysikern Louis Essen presenterade världens första atomur. Sedan dess har vi haft klockor som är mycket mer exakta än jorden.
Jorden är ju vår ursprungliga klocka och grunden för hela vår tidmätning. Den går ett varv runt sin axel på 24 timmar, eller 86 400 sekunder. Men jorden är inte längre tillräckligt exakt för våra moderna behov. Så från 1972 är det atomur och inte jorden som bestämmer världens officiella tid: UTC, Coordinated universal time.
Sedan dess har det införts totalt 27 skottsekunder, hittills, för att UTC och jorden inte ska hamna alltför mycket ur fas.
Under 1970-, 80- och 90-talen så behövdes det nya skottsekunder varje eller vartannat år. Men sedan millennieskiftet har det bara blivit fem stycken. Den senaste kom i december 2016, för snart 6 år sedan. Och sedan dess verkar hastigheten på jorden istället ha ökat. Den 29 juni i år var det kortaste dygn som har uppmätts sedan vi fick atomur.
Men ta nu inte det som belägg för att känslan att tiden går fortare och fortare för varje år verkligen stämmer med vad astronomerna kan mäta. Så är det inte. Tvärtom. Ett dygn i dag är mycket längre än ett dygn i jordens barndom.
När dragningskraften från månen påverkar världens oceaner och skapar ebb och flod bromsar det också jordens rotation, så att varven går långsammare. Ett dygn blir i genomsnitt ungefär en millisekund längre varje sekel.
Men det är i genomsnitt. Variationerna från år till år kan vara mycket större än så. Vädersystem och andra naturfenomen påverkar. Jordbävningen i Indiska ocean som ledde till tsunamikatastrofen i december 2004 fick till exempel jorden att snurra lite snabbare.
Ingen vet säkert varför jordens rotation har snabbats upp de senaste åren, men det finns teorier. Det kan bero på hur manteln rör sig i jordens inre, att jordens magnetiska poler flyttar sig lite, eller på förkastningar där kontinentalplattorna möts. Det kan också ha att göra med att is har smält på glaciärer och vid polerna så att jordens massa är annorlunda fördelad. Troligtvis är det en kombination av många olika effekter.
Jordens exakta rotationshastighet har ingen som helst betydelse för oss som biologiska organismer. Men att vara överens om vad klockan är på millisekunden kan betyda mycket för våra tekniska system, inte minst för satellitnavigering, som är helt beroende av exakt tid.
En skottsekund kan vara svår att hantera för teknik och programmerare, och ställa till problem i allt från flygövervakningssystem till finansmarknaden. Sedan länge pågår en debatt om det inte vore dags att sluta med skottsekunder. Borde vi bara använda atomurstiden rakt av som vår standardtid, utan att koppla den till jorden?
Om jorden nu fortsätter att snurra allt snabbare kan vi kanske för första gången behöva en negativ skottsekund, en sekund som tas bort från tiden. Hur tekniken skulle klara det har vi ingen aning om.
Kanske är det dags att slopa skottsekunden, en gång för alla. Å andra sidan har solens gång över himlen alltid varit grunden för vår tideräkning. Som Daniel Gambis säger: ”Tekniken är till för att tjäna människorna, inte tvärtom.” Tekniken bör anpassa sig efter oss, inte vi efter tekniken.
