Avdelning beundransvärda personer (artikel i Veckans Affärer från år 2007):
Jan Johansson (bilden)
Född: 1954 i Kvissleby utanför Sundsvall.Bostad: Villa i Stockholm.
Familj: Gift, två döttrar.
Utbildning: Jur. kand.
Karriär: Tingstjänstgöring Lycksele, Sunne, Stockholm, Advokatbyrån Eckerviks, Svenska och Internationella Shell, Vattenfall, Telia och Boliden.
Styrelseuppdrag: Tennisförbundet, Svemin, Basel (ordf), Eurometaux (ordf).
Fritid: Segling, bilar, mat, jakt, tennis. På nattduksbordet: Bil- och seglingstidningar samt Madame Terror av Jan Guillou. De hade träffats varje månad i Helsingfors i över ett halvår. I oktober 2003 såg det ändå ut att vara kört.
Det är en absolut förutsättning att ni tar 49 procent av bolaget. Jag kan inte starta dag ett med en balansräkning som gör det omöjligt att driva verksamheten , sa Jan Johansson, Bolidens vd. Vice vd:n i Outokumpu, Risto Virrankoski, och områdeschefen Tom Niemi kunde bara konstatera faktum. Outokumpu ville inte ta mer än 30 procent av det nya
Boliden betalt i aktier. Resten skulle vara cash. Så långt kunde Outokumpu sträcka sig för att släppa sina gruvor och smältverk.
Under 70 års tid hade det förts diskussioner mellan bolagen. Under de senaste decennierna alltmer ihärdiga försök att slå ihop bolagen. Det stupade alltid på prestigefrågan om vem som skulle bli chef.
Det hade de i alla fall kommit runt. Risto Virrankoski träffade styrelsen i Outokumpu och förklarade:
Det är en mission impossible. Ni måste acceptera den här lösningen. Det är enda chansen.
På nästa möte fick Jan Johansson beskedet att saken var klar. Den 30 december 2003 undertecknade parterna avtalet.
Resten är en känd och återkommande historia på affärstidningarnas börssidor. Vinstrekord på vinstrekord för Boliden och ett säkert kort bland börsanalytikerna. Hela tiden med stigande metallpriser som grund förstås. Men bakom metallpriserna det nya Bolidens struktur som nyckeln till framgången.
Försöker man isolera de två faktorerna från varandra så svarar Jan Johansson mycket enkelt, som den jordnära grabb han är.
Vi hade varit hälften så stora utan affären med Outukumpu.
Han hade varit i Aitik utanför Gällivare i torr 25-gradig kyla i slutet på januari, för det årligen återkommande mötet med 120 av de högsta cheferna i Boliden. Fortfarande återstår det ett års miljöprövningar innan femmiljarderssatsningen på kopparhaltig malm blir av i Aitik. Jan Johansson tyckte att jag borde vänta med en intervju tills kvartalsrapporten var ute. Men jag kunde konstatera att Johansson själv var värd ett kapitel, ännu inte riktigt upptäckt. Gång på gång hade han sedan tillträdet som vd 2001 påpekat bristen på förståelse för bolagets egentliga värde hos marknaden. Och fortfarande i dag ser han åtgärder där Boliden kan tydliggöra sig mycket bättre för omvärlden.
Vi sitter mitt i Stockholm. Det gamla Boliden med bas i Rönnskär utanför Skellefteå har aldrig haft sitt huvudkontor där. Fram till 2001 hade inte Jan Johansson ägnat mycket tankar åt Skellefteå heller.
Men han har bott i Timrå större delen av uppväxten, och det är lätt att konstatera att han hamnat i ett dilemma när det gäller hockeyn. Ledande personer i Timrå IK har till och med ringt och tryckt på om sponsringen till Skellefteå AIK.
Han var själv pojklagsspelare i Timrå men det har inte gått att undvika lojaliteten mot Skellefteå som sponsor. Alltså lider han i de inbördes mötena i elitserien i hockey.
Jan Johansson hade lärt känna Anders Sundström innan denne blev näringsminister. Johansson då hos Shell och styrelseordförande bland annat i Polarolja i Piteå. I mars 2001 var han för första gången bjuden till ripjakten i fjällen bortom Arjeplog, mot norska gränsen.
Det var Sundström, Carl Bennet och Peter Nygårds, tidigare statssekreterare hos Sundström. Och så var det Per-Åke Hedblom, den lokale guiden som jobbat på Pitedalens Sparbank, och Jan Johansson.
Scenariot: En liten stuga bortom civilisationen, fem mil på skoter innan de kom fram. Där satt de i det tidiga kvällsmörkret och eldade efter dagens ansträngningar som mest var ett styrkeprov och mindre ett skytte.
Sundström och Bennet diskuterade planerna på att rädda Boliden från konkurs med bas på Torontobörsen. Alla i stugan var speedade på örtté och smältvatten och överens om att behålla viktig basindustri i Sverige.
Det är lånen , sa Sundström.
Vi måste få bankerna med oss. En efter en , sa Bennet.
Arbetargrabben Jan Johansson höll en låg profil. Men uppväxt vid de två stora massafabrikerna kring Sundsvall var hans hjärta solklart i lojalitet med den svenska basindustrin.
I juni 2001 var Bennets och Sundströms räddningsprojekt på banan.
När Carl gör något så går det undan , konstaterade Jan Johansson efteråt.
Johansson blev själv tillfrågad om att bli vd i juni 2001. Men han hade ännu inte tagit upp saken med sin nya arbetsgivare sedan fyra månader, Telia. Inte heller hade han sagt något till familjen.
Han var på väg till Toronto för att träffa kanadensiska styrelserepresentanter. I Köpenhamn hade han ett meddelande från Bolidens informationschef på mobilen när han skulle byta plan.
Vi går ut med en pressrelease om att du är ny vd , sa han.
Johansson ringde tillbaka och försökte stoppa budskapet.
Vi har redan skickat ut den , sa informationschefen.
Det blev upprörda möten med ledningen på Telia när han var hemma igen. Marianne
Nivert hade handplockat honom till Telia som chef för näten. Men Johansson kunde inte tacka nej till erbjudandet. Det var inte bara ett snäpp uppåt i karriären.
Jag fick chansen att jobba för svensk basindustri , säger han vid vårt möte.
Han har kunnat surfa på högkonjunkturen i det sammanslagna Boliden och Outokumpu. Nu är det framtiden som gäller. Och kopparpriserna kommer knappast att fortsätta att stiga. Där-
emot zinkpriserna med bristen på tillgång och Bolidens mycket goda utsikter för de nya gruvhålen i Garpenberg.
Garpenberg är värd en egen historia. En gruva sedan mitten på 1100-talet. Förmodligen världens äldsta. Men den gick så dåligt och malmhalten blev sämre och sämre. Och så har vi nu på några år börjat brytningen både i Lappberget och Kvarnberget med lysande resultat , säger Johansson.
Han är alldeles till sig över de nya prospekteringsmöjligheter som tekniken erbjuder. Alltså att kunna bedöma malmhalt ned på en kilometers djup mot tidigare 200 meter.
Vi har ett läge som bådar gott, en ny prospekteringschef och vi håller på att anställa tjugo nya geologer. Vi ser oss om efter möjligheter också utanför Sverige och Europa , säger han.
Efter affären med Outokumpu stod ryska Norilsk på tur. Men Putinregimens nationalistiska politik har satt stopp för den affären. Inte Boliden självt men deras partner drog sig ur affären efter Putins hantering av de ryska oligarkerna.
Däremot har Jan Johansson gott hopp om en prospektering i Rysslands randstater i dagsläget. Afrika är också intressant men svårt politiskt. På lång sikt syns Boliden fortsätta att vara en nettoköpare av koppar, inbegripet exploateringen av malmen i Aitik. Och sedan påverkas bolaget av elfrågan förstås.
Jan Johansson hade börjat på Vattenfall som säljchef när avregleringen av elmarknaden infördes den första januari 1996. I dag sitter han som ordförande i basindustrins sammanslutning Bas-El, besviken över utvecklingen efter avregleringen. En situation som han själv var med och skapade.
Vi såg inte det då. Vi trodde att priserna skulle sjunka och sparade ett par miljarder i Vattenfall. Sedan kom torråren och oligopolsituationen. Som storkonsument av el är det bekymmersamt , säger han.
Han satte sitt hopp till ökad konkurrens med elkabeln från Ryssland över Finska viken för ett par år sedan. Men finska regeringen stoppade planerna.
Inom Bas-El har man försökt att få till stånd ett långsiktigt avtal med Vattenfall. Hittills utan resultat. Vattenfalls vd Lars G Josefsson har i vart fall inte velat prestera någon offert så här långt.
Jan Johansson, klart berörd av skandalen kring Forsmark, tycker ändå att kärnkraften är viktig.
Vi måste hitta kompromisser för att klara våra behov. Vi kan inte samtidigt avstå från kärnkraften, klara Kyotoavtalet och växthuseffekten och bli av med kol och olja. Rätt skött är kärnkraften säker. Och samtidigt är det viktigt att satsa mer på förnybar energi , säger han.
Bara för att konstatera att de två stora växande industriländerna, Kina och Indien, har ett inslag av kärnkraft i sin utveckling. Och potentialen i efterfrågan av metaller är enorm. Kina i dag med en förbrukning av 2,5 kilo koppar per person och år, Indien 0,2 kilo. Jämfört med västvärldens 9 10 kilo.
Jan Johansson bodde intill Svartviksfabriken utanför Sundsvall som barn. Pappan försvann och han har aldrig träffat honom. Mamman gifte om sig med en finne och fick fyra barn till. Hon var själv ett av tolv barn och morfadern kom att bli en viktig fadersfigur för Johansson.
Morfadern jobbade på Svartviksfabriken. Styvpappan på Wifsta varv och det var där Jan Johansson började tjäna pengar sedan familjen bosatt sig i Timrå.
Han kan knappt hålla reda på alla sina kusiner och besöker sällan hemtrakterna. Han skulle önska att han kunde se en del av Timrås hemmamatcher i elitserien. Men han är ändå en svikare som representant för Skellefteås huvudsponsor.
Många såg honom som en svikare redan när han började läsa juridik i Uppsala.
Du måste ju börja jobba och tjäna pengar sa de till mig , förklarar han.
Hela släkten på mammans sida jobbade i fabriker inom basindustrin kring Sundsvall. Vi konstaterar våra likheter i uppväxten. Jag uppväxt vid foten av Modos fabrik i Husum, numera M-Reals fabrik. Och SCA nu med en vd från Husum har sålt Wifsta varvsfabriken som ska läggas ned. Flera av Johanssons släktingar jobbar fortfarande där.
Jan Johansson var osäker men ville plugga vidare efter gymnasiet. Han hade idéer om att bli veterinär och rejält bryta med industrisamhället. Men han visade sig vara allergisk mot hästar och kor.
Sedan insåg han att juridiken var det lätt att komma in på med de betyg han hade. Då hade han gett upp sin idrottskarriär också. Han var en framgångsrik spjutkastare efter de tidiga hockeyåren i Timrå. Föräldrarna hade inte råd med hockeyutrustningen och han fortsatte med spjut.
Arton år gammal hade han tagit körkort och köpt en begagnad Amazon. Vild av entusiasm testade han sin rallyförmåga på grusvägar norr om Sundsvall. Och kraschade. Efter det var inte kastarmen något att satsa på inför OS i Montreal 1976. Den möjligheten hade han drömt om. Fast det enda stora mästerskap han deltagit i var ett fiasko egentligen. Det var skol-SM i Uppsala och Johansson hade inte koll på den nya gummiasfalten där.
Han halkade i dåliga skor och kom femma.
Jag skulle ha vunnit egentligen. En vecka innan kastade jag mycket längre än segraren , säger han.
Bilintresset har han ändå behållit genom åren trots kraschen med Amazonen. När han åkte hem på helgerna från universitetet i Uppsala så körde han raggarbilarna på cruising runt Sundsvall.
Jan Johansson beskrivs av Carl Bennet som en god lagspelare när jag frågar honom. En rätt så anonym kille. Men han framhåller omgående att han fixade förhandlingarna med bankerna när han kom till Boliden.
Det var den absolut tuffaste uppgiften. Totalt 26 banker som var tvungna att skriva på omvandlingen av lånen mot aktier. Jag åkte världen runt. Till slut var det en bank som vägrade skriva på, en Bundesbank i Tyskland. Jag tänkte att nu ger jag upp. Nu får någon annan ta över , säger han.
Men den tyska banken vek sig till slut. Inget som någon haft att ångra sedan dess. Outokumpu har inte heller haft anledning att ångra sin affär med Boliden trots att de gick ur innan haussen på börsen.
Både genom vice ordföranden i Boliden, Carl Bennet, och i intervjuer i tidningarna kan Jan
Johansson framstå som hjälte i förhandlingarna med Outokumpu, men det finns en annan sida av saken. Den finska.
Båda bolagen var pressade. Boliden med sin dåliga balansräkning efter att precis ha fått näsan över vattnet. Outokumpu med en strategi att gå över till förädling och satsa på rostfritt stål. De satt i de synnerligen hemliga förhandlingarna och blev ändå förbannade på varandra när det gällde värderingen av Bolidens kopparrörstillverkning. Johansson tackade för kaffet och åkte hem.
Nu efteråt säger Bolidens vice vd, Tom Niemi, att de var tvungna att komma till en uppgörelse. Han var på andra sidan då, ansvarig för försäljningen av gruvor och smältverk.
De hade bestämt att det skulle slängas ut ur bolaget för att satsa på rostfritt stål. Vi var tvungna att hitta en lösning på det. Jag hade varit med om förhandlingar med två vd:ar på Boliden tidigare. Men nu var det ett annat läge , säger Tom Niemi.
Jan Johansson är på väg till Garpenberg när jag ska stämma av en del uppgifter med honom. Och jag vet inte om det är det här bilintresset som fortfarande gör oss främmande för varandra. Han har numera två mustanger, en cab och en hard top.
Jag kan tugget och hävdar att det ska vara hard top. Han vet säkert bättre och hävdar att caben från 1966 är alldeles speciell.
När jag sedan vill veta vad han har för läsning på nattduksbordet så svarar han:
Kan man säga att det är bil- och båttidningar?
Men det är inte det som dröjer sig kvar i mitt huvud. Det är att han plötsligt berättar att han blev erbjuden jobbet som vd för Boliden två år innan Anders Sundström och Carl Bennet ville ha honom.
Det var en headhunter som ringde när jag var på Vattenfall. Jag tackade nej. Det har jag nog aldrig berättat för någon.
Jan Johanssons nätverk
MedarbetareJan Johansson är lagspelaren som inte gärna framhåller någon av sina anställda. Men mesta kontakten har han med Tom Niemi, ansvarig för affärsutveckling, och affärsområdescheferna, Jan Moström, Svante Nilsson och Ulf Söderström.
Energifrågor
I sitt engagemang för energifrågorna är Sverker Martin-Lööf en viktig person som tillsammans med Jan Johansson har uppvaktat regeringen. Av betydelse är också Magnus Hall, Holmen, Jan Svärd, Eka Chemicals och Kenneth Eriksson, SCA. Kenneth Eriksson är dessutom engagerad i Timrå Hockey och det blir mycket hockeysnack när de träffas.
Tennis
Som styrelseledamot i Svenska tennisförbundet har Johansson en hel del att göra med Jan Carlzon och Stefan Dahlbo, nyligen utsedd till vd i Öresund.
