Osebergskeppet från vikingatiden hittades 1903 i en stor norsk gravhögpå Osebergs gård i Vestfold Fylke, strax norr om Tönsbergvid oslofjorden västra strand. Det grävdes fram 1904-05 under ledning av Gabriel Gustafsonoch Hakon Shetelig och fyndet forslades till Osloför konservering,
Skeppet, som är 21,5 m långt och 5,1 m brett är mycket välbevarat. Det låg riktat i nord-sydlig riktning med fören mot söder. Då det trots sin storlek endast är 1,6 meter högt midskepps har det inte varit ett skepp som lämpat sig för större havsfärder. Den enormt rika utsmyckningen vad gäller träsniderier tyder också på att skeppet haft en alldeles speciell funktion. Stävarna är till exempel spiraldrivna och har snidade ornament vilka troligtvis framhävts av bemålning. Den mycket praktfulla djurornamentiken har indelats i två stilar. Den ena kallas äldre Osebergsstil, den andra följaktligen yngre Osebergsstil.
Det ytterligt eleganta skrovet och stävarnas mycket praktfulla sniderier påvisar dock att detta skepp måste ha varit något som ägts av någon med en betydande samhällsställning. Skeppet som sådan är utfört i ek, medan masten, bottenplankan, årorna (15 par har hittats) och vissa andra detaljer är tillverkade av furu. Skrovet är klinkbyggt, varvid borden är fästa vid spanten med valbarder, samt med varandra genom järnnitar.
