Ja, det gör den. "Skvallerbytta bing bång" har hundratals år på nacken. Äldsta dokumenterade variant på ramsan har daterats till 1677, men med stor sannolikhet är den äldre än så. Vi vet att ordet skvallerbytta brukades redan på 1500-talet, syftande på en person som var oförmögen att hålla tyst om hemligheter. Att resonera om ett medeltida ursprung är dock föga tillrådligt. Vi saknar källor.
Den text som ligger till grund för dagens ramsa, men som sällan återges i sin helhet, lyder:
Skvallerbytta bing bång,
går i alla gårdar,
slickar alla skålar
när han/hon kom till prästen
fick han/hon smäll på käften
går i alla gårdar,
slickar alla skålar
när han/hon kom till prästen
fick han/hon smäll på käften
Så lät det dock inte på 1600-talet, då ramsan inleddes med orden "Skvallerbytta, rådstuguklocka", och ordalydelsen har förändrats många gånger sedan dess. I synnerhet de två sista verserna har bytt utseende med bruk av diverse nödrim. Väl att märka har visan ackompanjerats av kroppsspråk: barn har haft för vana att kasta finger (det vill säga stryka med ett pekfinger över ett annat) mot den som påstås vara en skvallerbytta.
Sett i ett större perspektiv är "Skvallerbytta bing bång" ett uttryck för nid: att genom hårda ord fördöma en person och svärta ned dennes rykte. Nid har varit skriftligt belagt i Norden sedan vikingatiden. Än idag dignar vår kultur under nidvisor, förolämpande sånger med pregnanta texter som är avsedda att såra folk. Framför allt förknippas fenomenet med sportevenemang, till exempel nidvisor om fotbollslag eller domare. Kända exempel är "lär dig krypa, lär dig gå / lär dig hata AIK", antagligen diktat av en djurgårdare eller en Hammarbysupporter, och "domarn dömer som han vill / men i huvet står det still".
