Där uppe i Stockholm…?
Mannen som sitter mittemot mig är släkt med släkten och så vitt jag vet bor han så där en 250 kilometer rakt västerut från huvudstaden. Han säger dock ”där uppe i Stockholm” med en självklarhet som inte går att ifrågasätta, det vore samma sak som att ifrågasätta hela hans väsen.
Hans fråga är emellertid nyfiket ärlig, hans tonfall avslöjar att han är bekymrad.
Det visar sig att hans huvudsakliga källa till tillståndet i huvudstaden är en reality-tv-såpa som heter typ ”Tunnelbanan”. Han kan inte sluta titta på den. Via den får han alla sina förutfattade meningar bekräftade gång på gång. I Stockholm är det otäckt. Där tvingas ordningsvakter göra ständiga ingripanden mot allehanda avskum.
– Jag förstår inte hur man kan leva där, säger han och drar nästa kort.
Vittnesmålen från bekanta som 1) då och då tvingas jobba i Stockholm och 2) försökt etablera sig i Stockholm men snabbt återvänt till landsorten.
– Det är inget liv, slår han fast och beskriver ogästvänliga folkmassor, ogenomtränglig trafik, skyhöga boendekos
Ulrika By är reporter på DN. Som många andra är hon sedan länge inflyttad från landsorten. Hon fascineras fortfarande av hur fantastiskt naturnära Stockholm är.
=================================
Jag ser klyftan mellan stad och land – mellan honom och mig – växa mitt framför mina ögon. Mina försök till invändningar möter han med ett slags medlidande, han tror mig inte när jag förklarar min kärlek till staden.
När jag kliver av tåget “uppe” i Stockholm kryllar det av skidskoåkare i motljus på Riddarfjärdens blanka is. Det är så vackert att det gör ont.
Ulrika By är reporter på DN. Som många andra är hon sedan länge inflyttad från landsorten. Hon fascineras fortfarande av hur fantastiskt naturnära Stockholm är.
=================================