Forskning, faktiskt, som handlar om att gå från att vara fysisk passiv till aktiv visar att det är en besvärligare process än vad man först kan tro.
Att känna till olika förändringsstadier kan vara till hjälp för den som vill förändra sitt beteende:
- Förnekelsestadiet
Personer som inte är regelbundet fysiskt aktiva och inte heller intresserade av att förändra sitt inaktiva beteende. De förnekar att fysiskt inaktivitet inte är ett problem för dem.
- Begrundande stadiet
Personer som inte är regelbundet fysiskt aktiva men förstår att inaktiviteten är ett problem för dem. De har en vilja att förändra sitt beteende men kommer inte till skott.
- Förberedelsestadiet
Personer som ofta provat på någon form av aktivitet under det gångna året. De har planer på att snart bli aktiva och kanske även på hur det skall gå till.
-Handlingsstadiet
Personer som är regelbundet fysiskt aktiva och har varit det sedan 6 månader tillbaka har kommit till handlingsstadiet. Det betyder att de fortfarande är kvar i förändringsprocessen, eftersom det tar tid att etablera nya vanor.
-Aktivitetsstadiet
Personer som är regelbundet fysiskt aktiva och har varit det i mer än 6 månader. Fortfarande krävs en hel del arbete med att verkligen se vinsterna med att vara fysiskt aktiv; ett arbete som också innebär att försöka förebygga att man faller tillbaka i gamla vanor igen.
-Vidmakthållandestadiet
Personer som har tagit steget fullt ut till ett förändrat beteende som man tror på, och motionerar och tränar vanemässigt och automatiskt. Själv tillhör jag detta stadiet men det har inte varit en dans på rosor fram till det.
Olika personer använder olika metoder och behöver olika motivation för att förflytta sig mellan de olika förändringsstadierna. En del känner sig nöjd att ha presterat något, medan andra belönar sig själv med en biobiljett. Stöd och peppning från vänner och anhöriga kan också vara ovärdeliga.
- Bli medveten . Sök efter ny kunskap om vilken positiv inverkan träningen har.
- Känsloupplevelse. De negativa känslor som du till en början kanske kopplar till fysisk aktivitet kan minska och även bli positiva när du blivit lite mer van.
-Social omvärdering. Du omvärderrar hur fysisk aktivitet påverkar omgivningen, till exempel familjen.
-Personlig omvärdering. Du omvärderar det personliga värdet med träning och motion., till exempel att bli piggare.
-Närmiljöstrategier. Hitta och acceptera möjliga alternativ för fysisk aktivitet i samhället, bland annat vardagsmotion.
-Anpassa ditt beteende. Lär dig hitta nya situationer av fysisk aktivitet i vardagen, till exempel att välja trapporna i stället för hissen.
-Socialt stöd. Ta hjälp av andra för att bli mer aktiv.
-Belöning. Belöna dig själv när du lyckatsd.
-Engagemang. Tro på dig själv och du kommer att klara av att träna regelbundet.
- Ta kontroll över situationen. Lär dig hantera de situationer som du vet lätt leder till att du hoppar över ett träningspass.
Man måste veta att det tar tid att övergå från att vara passiv till regelbundet aktiv. För många handlar det om en övergångstid på c:a ett halvår, men det är förstås mycket individuellt (för mig tog det relativt kort tid).
I början finns en hel del negativa känslor kanske. det kan bero på bristande kondition och muskelstyrka, känsla av enformighet och tristess under sjäva motionerandet. Men samtidigt finns också positiva känslor av befrielse. Dock, för en van motionär finns nästan enbart positiva känslor, så är det till exempel för mig.
det tar också betydligt längre tid arr anpassa sig psykologiskt till en ny vana än det gör fysiologiskt.
Är man medveten om att det tar tid att övergå från att vara passiv till att vara regelbundet aktiv komme rman att lyckas.
Huvudsaklig källa: "Ordination - Motion - Vägen till bättre hälsa"
Jon Karlsson, Agneta Ståhle & Eva Jansson (red)
Ordination motion: Vägen till bättre hälsa
183 sidor, inb., ill.
Stockholm: Brombergs 2009 (FYSS – Fysisk aktivitet i Sjudomsprevention och Sjukdomsbehandling)
ISBN 978-91-7337-224-4
Kostar lite över 200:- kr.
