Stig Östlund

lördag, juli 14, 2012

Wislawa Szymborska

Kartor har intresserat mig mycket ända sedan barndomen. Den polska författarinnan Wislawa Szymborska  hjälper mig att för andra förklara intresset. Dikten är en av hennes senast skrivna innan hon avled i år. Översättning Anders Bodegård.

Kartan

Platt som bordet
den ligger på.
Inget rör sig under den,
och den flyttar inte på sig.
Ovanför den vållar inte min
mänskoandning några luftvirvlar,
och ingenting grumlar de rena färgerna.

Även haven är ständigt vänskapligt blå
trots de söndriga stränderna.

Allting är litet, åtkomligt och nära.
Jag kan med pekfingernageln peta på vulkanerna
och smeka polerna utan tjocka vantar,
jag kan med en enda blick
fånga in varenda öken
tillsammans med floden strax intill.

Urskogarna utmärks med några små träd -
bland dem är det svårt att gå vilse.

I öster och i väster,
över och under ekvatorn -
är tystnaden total,
och i varenda svart prick
lever det människor.
Massgravar och dramatiska ruiner
finns inte på den här bilden.

Gränser mellan länder ser man knappast,
som om de tvekade om att vara eller inte vara.

Jag tycker  om kartor -
de ger inte tillträde till någon hotande sanning,
storsint och med godmodig humor
lägger de ut åt mig på bordet en värld
som inte är av denna världen.

Bloggarkiv