Stig Östlund

torsdag, oktober 13, 2011

Det är synd om männi(s)kan

Det är synd om människan; nu särskilt synd om socialdemokrater som klänger sig fast i partiet.
Jag socialdemokrat för nästan över tre decennier sedan (nu alltså f.d) har
nu faktiskt fått ett hjärta som gråter av medlidande.
Känner dock en liten tröst i att mina föräldrar och en stor del av min släkt -
alla röstande på den på den tiden icke karriärfolkfyllda socialdemokratin - inte behöver uppleva bedrövelsen.

Bloggarkiv