SvD:s avslöjanden i SCA-härvan. Granskningen avslöjade hur toppchefer åkt privatjet, källor hotats och näringslivshöjdare bjudits på luxuösa jakter.
I november 2014 publicerades den första artikeln i SvD:s stora granskning av SCA och Industrivärdensfären. Premiärartikeln handlade om att SCA och Sandvik investerat stort i privatjet de senaste åren.
Det flitiga användandet av privatjet kom snabbt i fokus i granskningen. Officiellt har det hetat att bolagets toppchefer använt sig av privatjet för att komma till svåråtkomliga platser, eller för att det varit svårt att resa reguljärt.
Men SvD:s rapportering avslöjade en helt annan bild – att SCA:s ledning använt mångmiljonbelopp av aktieägarnas pengar till att åka privatjet kors och tvärs över världen. Det visade sig att toppcheferna ofta hade med sig fruar, barn och jakthundar i planet. Och destinationerna var flera gånger platser som Miami, Dubai, Verona och Nice – städer som är allt annat än svåråtkomliga.
En av de som ofta reste i privatflyget var SCA:s tidigare vd Jan Johansson. Inte sällan hade han en fru, en kollega och dennes fru, som medresenär till exempelvis en Formel1-tävling i Spanien, till fotbolls-VM i Brasilien och finalen i fotbolls-EM i Ukraina.
Jan Johansson flög också världen över, exempelvis till Abu Dhabi och Sydafrika, för att se på den segelbåt som SCA lägger en halv miljard kronor på i Volvo Ocean Race.
Den tidigare styrelseordföranden Sverker Martin-Löf, som under många år varit sfärens starke man, avslöjades i granskningen ha använt planet närmast som en flygtaxi, där han på tio dagar kunnat åka sju gånger mellan sitt semesterboende utanför Östersund och Stockholm. Sverker Martin-Löfs familj fanns ofta med på planet.
Allteftersom granskningen fortsatte växte kritiken. Den 30 juni 2015 meddelade kammaråklagare Thomas Forsberg att han inlett en förundersökning om mutbrott i samband med turerna kring SCA.
Till slut tvingades också SCA:s styrelse att tillsätta en egen utredning angående användandet av privatjet inom bolaget.
Slutsatsen var bland annat att det funnits ett överutnyttjande av flygplan. I utredningarna framkom att SCA-direktörernas flyg kostat 326 miljoner kronor på fem år, samt att en stor del av de anhörigas resor betalats först efter att SvD Näringslivs granskning inleddes.
SCA-härvan resulterade i stora omvälvningar i hela Industrivärdensfären. Vd och ordförande i SCA, Jan Johansson och Sverker Martin-Löf fick bland annat gå. Likaså Industrivärdens vd Anders Nyrén. Ny vd för Industrivärden blev Helena Stjernholm medan Fredrik Lundberg och Pär Boman klev fram som nya makthavare i sfären i egenskap av ny ordförande i Industrivärden respektive Handelsbanken.
Hur uppstod idén till granskningen?
– Det hade länge talats om att det funnits olika former av extravaganser inom SCA och Industrivärdensfären. Under sommaren 2014 fick vi en del handfasta tips och ju mer vi började borra i det under hösten och vintern, desto mer framkom bilden av ett dysfunktionellt system som skapade enorma frågetecken. Ett fåtal personer hade skaffat sig närmast oinskränkt makt med dålig insyn och möjlighet för påverkan från minoritetsägarna, säger Torbjörn Isacson.
Kan ni beskriva någon händelse eller vändpunkt som varit extra viktig sedan november förra året då granskningen startade?
– En del uppseendeväckande detaljer fungerade som väldigt bra bränsle när vi kunde ställa direktörernas vardag mot de 44 000 anställdas. Som att de anställda enligt uppgifter tvingades spara sina plastmuggar att dricka ur. Samtidigt har en del nyckelpersoner uppenbarligen passerat gränser för vad andra inblandade, inte minst övriga ägare, kunnat acceptera, säger Andreas Cervenka.
Vad har varit mest utmanande under granskningen av SCA och Industrivärden?
– Det har varit något av David och Goliat i den här granskningen. Bolagen har lagt mångmiljonbelopp av aktieägarnas pengar för att ta in landets bästa pr-konsulter och rådgivare, jag skulle vilja säga att vi har haft minimala resurser. Jag ska inte recensera deras jobb men kan bara konstatera att de inte agerade som jag väntade mig. Det är den ena delen, säger Daniel Kederstedt.
– Den andra, och kanske viktigaste delen, har till syvende og sidst ändå varit källornas utpräglade rädsla. Det har varit en utmaning att hantera och källskyddet har haft högsta prioritet, säger Torbjörn Isacson.
Hade ni kunnat föreställa er att granskningen skulle få sådana enorma konsekvenser?
– Att vi satt på något väldigt, väldigt bra visste vi ganska tidigt om. Och inte minst förstärktes den bilden efter hand som tipsen började strömma in – reaktionerna har varit överväldigande från många olika håll, säger Andreas Cervenka och fortsätter:
– Jag tror att de hade kunnat komma undan lättare om de hade skött krishanteringen på ett annat sätt, nu var den ju i det närmaste varit katastrofal. Övergripande har man uppvisat ett rent ut sagt ointresse av att svara på frågor eller lägga korten på bordet. Man har inte arbetat för att ge ägarna en klar bild av vad som hänt, utan snarast motsatsen.
Vad har förvånat er mest under den här granskningen?
– Reaktionerna från en del av de granskade ligger långt ifrån vad man kan, och har rätt, att förvänta sig av personer med de här positionerna i svenskt näringsliv. Hot och trakasserier brukar man snarast se i andra former av granskningar än av en av Stockholmsbörsens viktigaste ägarsfärer, säger Torbjörn Isacson.
Vilka reaktioner har ni fått av direktörerna inom sfären?
– Precis som så många andra har försiktigheten för att säga något varit stor. Men ju längre granskningen pågått, desto tydligare har det blivit att det är en begränsad grupp inom sfären som utnyttjat systemet. Andra har varit lika upprörda som folk utanför sfären, säger Torbjörn Isacson.
Vilka reaktioner har ni fått av läsarna?
– Vid granskningar brukar man få ta emot ganska olika reaktioner. Den här gången har reaktionerna dock varit extremt samstämmiga. Upprördheten har varit väldigt stor bland ägare, kunder, anställda och från samhället i stort. Jag har aldrig varit med om att det kommit in så mycket tips och uppgifter som det har gjort i det här grävet, säger Andreas Cervenka.
Är det något ni ångrar under den här långa granskningen?
– Det är alltid svårt att bedöma sitt eget arbete. Men i början av granskningen var det ibland svårt att få andra medier att haka på, att få genomslag för våra avslöjanden utanför SvD. Det blir lätt så när en aktör sitter på allt material och så tydligt leder jobbet. Ibland tänker jag att vi kanske kunde ha gjort något annorlunda här och eventuellt briefat någon annan redaktion om vissa saker, säger Daniel Kederstedt.
Om fem år – vad kommer ni att minnas mest?
– Jag tar med mig ett citat från Jan Guillou när han skrev om vår granskning och som jag tycker väldigt mycket om: ”En avslöjartortyr i affärspressen”, säger Daniel Kederstedt.
Fotnot: Andreas Cervenka arbetar i dag på DI.
