Läkemedelsreklam – historia i
dag
Någon måste ju skriva läkemedelsreklamens historia, tänkte man
på reklam- och kommunikationsbyrån Relevans i Helsingborg –
och gjorde slag i saken.
på reklam- och kommunikationsbyrån Relevans i Helsingborg –
och gjorde slag i saken.
»Läkemedelsreklam – på gott och ont«
(ISBN 978-91-637-4058-9) är en
blädderbok i
storformat med gott om exempel på
både seriösa
och oseriösa knep i försöken att sälja
läkemedel.
(ISBN 978-91-637-4058-9) är en
blädderbok i
storformat med gott om exempel på
både seriösa
och oseriösa knep i försöken att sälja
läkemedel.
Företeelsen läkemedelsreklam började
med
sporadisk (och inadekvat) information på
marknader, gator och torg och gällde
undergörande behandlingar, hälsokurer
och universalläkemedel. Verksamheten
kallades i England och Amerika lite
föraktfullt för
»the medicine show«, eftersom den
hade inslag
av spektakulär direktreklam i form av
sandwichpojkar med affischer fram- och baktill,
och ibland rekryterades till och med elefanter som
levande annonspelare.
med
sporadisk (och inadekvat) information på
marknader, gator och torg och gällde
undergörande behandlingar, hälsokurer
och universalläkemedel. Verksamheten
kallades i England och Amerika lite
föraktfullt för
»the medicine show«, eftersom den
hade inslag
av spektakulär direktreklam i form av
sandwichpojkar med affischer fram- och baktill,
och ibland rekryterades till och med elefanter som
levande annonspelare.
Tidningsannonserna, som började spridas på
allvar i slutet av 1700-talet, excellerade i fyndiga
formuleringar och superlativer i kampen om att
fånga potentiella läkemedelsköpare. »Dr Batty’s Asthma Cigarette
s« från 1800-talets
USA är ett exempel: de innehöll inte nikotin utan krossade örter med
den verksamma
substansen atropin. Alkaloiden med den milt luftrörsvidgande
effekten gjorde det
kanske behagligare i bronkerna, och lättare att andas, men
astmacigaretterna var
uttryckligen »not recommended for children under 6«.
allvar i slutet av 1700-talet, excellerade i fyndiga
formuleringar och superlativer i kampen om att
fånga potentiella läkemedelsköpare. »Dr Batty’s Asthma Cigarette
s« från 1800-talets
USA är ett exempel: de innehöll inte nikotin utan krossade örter med
den verksamma
substansen atropin. Alkaloiden med den milt luftrörsvidgande
effekten gjorde det
kanske behagligare i bronkerna, och lättare att andas, men
astmacigaretterna var
uttryckligen »not recommended for children under 6«.
Med produktannonsernas uppsving blev det fritt fram för Konsten
att understödja
pillerkränget. Läkemedelsannonserna blev konstverk i sin egen rätt.
Den ena »ismen«
efter den andra – ibland i effektförstärkande symbios i en och
samma annons, ibland
från helt olika tidsepoker – gjorde sitt bästa för att spegla den
sinnesstämning eller
fysiska åkomma som läkemedlet förmodades åtgärda.
att understödja
pillerkränget. Läkemedelsannonserna blev konstverk i sin egen rätt.
Den ena »ismen«
efter den andra – ibland i effektförstärkande symbios i en och
samma annons, ibland
från helt olika tidsepoker – gjorde sitt bästa för att spegla den
sinnesstämning eller
fysiska åkomma som läkemedlet förmodades åtgärda.
Således ryckte surrealismen in i kampen mot astma, medan
symbolismen och
dadaismen lyfte fram medel mot rinit, sinusit och konjunktivit.
En tavla som kunde ha
varit målad av Salvador Dalí själv förankrade i själva verket insikten
att benskörhet var
möjlig att bekämpa. Hibernal, ett neuroleptikum och lugnande medel
(numera
avregistrerat), marknadsfördes 1957 med hjälp av abstrakt expressionism: annonsen
skapar ett spontant intryck av adekvat stämningsläge genom ett
slumpmässigt mönster
av färgstänk, rispor och repor. Och för den som blev mätt på intryck
fanns minimalistiska lösningar, till exempel en kampanj på 1980-talet
vars annonser fylldes upp av enbart de piller som reklamen
gällde. Ingen text över huvud taget.
symbolismen och
dadaismen lyfte fram medel mot rinit, sinusit och konjunktivit.
En tavla som kunde ha
varit målad av Salvador Dalí själv förankrade i själva verket insikten
att benskörhet var
möjlig att bekämpa. Hibernal, ett neuroleptikum och lugnande medel
(numera
avregistrerat), marknadsfördes 1957 med hjälp av abstrakt expressionism: annonsen
skapar ett spontant intryck av adekvat stämningsläge genom ett
slumpmässigt mönster
av färgstänk, rispor och repor. Och för den som blev mätt på intryck
fanns minimalistiska lösningar, till exempel en kampanj på 1980-talet
vars annonser fylldes upp av enbart de piller som reklamen
gällde. Ingen text över huvud taget.
Boken om läkemedelsreklamens historia slutar någonstans kring
millennieskiftet,
rimligt nog. Läkemedelsföretagen har ju de senaste åren i det
närmaste upphört att
satsa på produktannonser i medierna. Kanske har vi redan upplevt
slutet på läkemedelsreklamens historia?
millennieskiftet,
rimligt nog. Läkemedelsföretagen har ju de senaste åren i det
närmaste upphört att
satsa på produktannonser i medierna. Kanske har vi redan upplevt
slutet på läkemedelsreklamens historia?