Stig Östlund

söndag, augusti 16, 2020



Läkemedelsreklam – historia i 

dag

Någon måste ju skriva läkemedelsreklamens historia, tänkte man
 på reklam- och kommunikationsbyrån Relevans i Helsingborg – 
och gjorde slag i saken. 










CIGARETTER – för den med astma, eller önskan att andas lättare. Ur boken »Läkemedelsreklam – på gott och ont«

»Läkemedelsreklam – på gott och ont« 
(ISBN 978-91-637-4058-9) är en 
blädderbok i
 storformat med gott om exempel på 
både seriösa
 och oseriösa knep i försöken att sälja 
läkemedel. 
Företeelsen läkemedelsreklam började
 med
 sporadisk (och inadekvat) information på 
marknader, gator och torg och gällde 
undergörande behandlingar, hälsokurer
 och universalläkemedel. Verksamheten
 kallades i England och Amerika lite
 föraktfullt för
 »the medicine show«, eftersom den 
hade inslag 
av spektakulär direktreklam i form av 
sandwichpojkar med affischer fram- och baktill, 
och ibland rekryterades till och med elefanter som
 levande annonspelare. 
Tidningsannonserna, som började spridas på
 allvar i slutet av 1700-talet, excellerade i fyndiga
 formuleringar och superlativer i kampen om att
 fånga potentiella läkemedelsköpare. »Dr Batty’s Asthma Cigarette
s« från 1800-talets
 USA är ett exempel: de innehöll inte nikotin utan krossade örter med
 den verksamma
 substansen atropin. Alkaloiden med den milt luftrörsvidgande
 effekten gjorde det 
kanske behagligare i bronkerna, och lättare att andas, men 
astmacigaretterna var
 uttryckligen »not recommended for children under 6«. 
Med produktannonsernas uppsving blev det fritt fram för Konsten
 att understödja 
pillerkränget. Läkemedelsannonserna blev konstverk i sin egen rätt.
 Den ena »ismen«
 efter den andra – ibland i effektförstärkande symbios i en och
 samma annons, ibland 
från helt olika tidsepoker – gjorde sitt bästa för att spegla den 
sinnesstämning eller
 fysiska åkomma som läkemedlet förmodades åtgärda. 
Således ryckte surrealismen in i kampen mot astma, medan
 symbolismen och 
dadaismen lyfte fram medel mot rinit, sinusit och konjunktivit. 
En tavla som kunde ha 
varit målad av Salvador Dalí själv förankrade i själva verket insikten
 att benskörhet var
 möjlig att bekämpa. Hibernal, ett neuroleptikum och lugnande medel
 (numera 
avregistrerat), marknadsfördes 1957 med hjälp av abstrakt expressionism: annonsen 
skapar ett spontant intryck av adekvat stämningsläge genom ett 
slumpmässigt mönster 
av färgstänk, rispor och repor. Och för den som blev mätt på intryck
 fanns minimalistiska lösningar, till exempel en kampanj på 1980-talet
 vars annonser fylldes upp av enbart de piller som reklamen
 gällde. Ingen text över huvud taget.  
Boken om läkemedelsreklamens historia slutar någonstans kring 
millennieskiftet, 
rimligt nog. Läkemedelsföretagen har ju de senaste åren i det 
närmaste upphört att
 satsa på produktannonser i medierna. Kanske har vi redan upplevt
 slutet på läkemedelsreklamens historia?


Bloggarkiv