P Kadhammar: Våra färglösa och lågmälda folkvalda och deras ointressanta tal kan ibland vara en lättnad. När jag ensam satt på riksdagens åhörarläktare på torsdagen blev jag så tacksam att jag inte ens behövde kämpa mot sömnen. Jag blev riktigt upplivad att den galaktiska tråkigheten. Kan man ens kalla dem debattörer? De använder sig av färdigskrivna manus och sedan länge färdigformulerade tankar, och ingen har schvung, ingen visar humör, ingen har ens antydan till verbal begåvning. Bara tolv ledamöter satt i kammaren och lyssnade på debatten om utbildningsutskottets betänkande 2019/20: Ubu25. Det var i och för sig bra. Riksdagens ledamöter har i likhet med medborgarna isolerat sig för att inte insjunkna och bidra till att sjukvården störtar i kaos. Socialdemokraten Roza Güclü Hedin poängterade för de elva kollegerna och mig att trygghet och ro är en förutsättning för lyckade studier. Hon efterlyste en nationell plan för trygghet och studiero. Hon talade om världens bästa pedagog. Denna pedagog är helt makalös. När hon slutade sa hon: Vem är då denna fantastiska pedagog jag talar om? Det är min mamma. En sådan passage är vad som föreställer djärvhet i Sveriges riksdag. Roza Güclü Hedin log. Tre socialdemokrater applåderade blygt. /