Lisa Clefberg är legitimerad psykolog och psykoterapeut och har tidigare varit knuten till Karolinska institutet. Hon har arbetat med ångest, oro och rädsla i över 20 år, både med forskning och med patienter. Hon bodde och arbetade i New York under 2001 då terrorattacken inträffade där och i Chile under den stora jordbävningen 2010.
Människor vill ha förutsägbarhet och trygghet, och mår bra av att kunna upprätta handlingsplaner, säger Lisa Clefberg. När någon form av hot rubbar den möjligheten blir vi lätt rädda och oroliga.
–I den här situationen bombarderas vi med information om viruset, det dyker upp nya sjukdomsfall, experter och myndigheter uttalar sig, man varnas för att besöka platser med mycket folk och skolor kan stängas. Det kan lätt bli så att människor drabbas av en undergångskänsla, säger hon.
– Om man börjar känna så tror jag att det kan vara viktigt att fundera över vad man har mest oro eller ångest över. Handlar det om en rädsla för att man själv ska bli sjuk, för att de anhöriga ska bli det, eller är man orolig för ekonomin? Att försöka identifiera specfikt vad man är rädd för kan göra det lättare att hantera och bemöta känslorna.
Det är också bra att tänka på att råden från myndigheter och experter främst handlar om att begränsa spridningen, tycker Lisa Clefberg.
– Många människor kan uppleva råd och åtgärder som att ”jag är utsatt för livsfara”, man blir ännu räddare och kan också bli arg för att man upplever att det inte görs tillräckligt från samhällets sida.
Bland de riskgrupper som har nämnts finns framför allt äldre, men också personer med sjukdomar som högt blodtryck och andra hjärt- och kärlsjukdomar, och lungsjukdomar som astma. Både högt blodtryck och astma är folksjukdomar som drabbar en tredjedel respektive tio procent av befolkningen. Och ungefär en tredjedel av befolkningen är 65 år eller äldre. Hur kan man tänka om man tillhör någon av riskgrupperna?
– Om man känner sig osäker och orolig kan det vara bra att kontakta sin läkare, för att få bättre koll på hur realistisk ens oro är, säger Lisa Clefberg. Det går inte att klumpa ihop alla i riskgrupperna utan det handlar många gånger om individuella bedömningar. En del väljer kanske också att hålla sig mer hemma.
För personer som håller sig hemma, kanske stannar hemma från jobbet, är det viktigt att gå ut och röra sig i friska luften och försöka att aktivera sig och motionera på olika sätt, och inte bara följa rapporteringen om corona, säger Lisa Clefberg.
– Risken är annars att hela ens vardag börjar kretsa kring viruset, och att oron och rädslan ökar.
– Man kan också försöka tänka på att de allra flesta får milda eller måttliga symtom, och på att detta inte är domedagen - längre fram kommer det förhoppningsvis att finnas ett vaccin, och då får man hoppas att det här viruset kommer att räknas som ett av alla virus som har cirkulerat bland människorna.
Det kanske även kan hjälpa att titta på Kina, menar Lisa Clefberg.
–Där har man börjat lätta på restriktionerna och det verkar som om man nu fått en mycket stor nedgång i antalet nya fall jämfört för någon månad sedan.
