Sigue el debate en streaming desde elpais.com

Te recordamos que esta noche, de 21h a 22.30h, podrás seguir a través de elpais.com el primer debate de estas elecciones. Pedro Sánchez, Albert Rivera y Pablo Iglesias son los candidatos que han confirmado su asistencia a un debate al que también fue invitado Mariano Rajoy

--> http://elpais.com/tag/debate_elecciones_generales/a/#?id_externo_nwl=newsletter_debate20151130

 inomhusskidtunneln i värmländska Torsby. 

Fy fan för inomhusskidtunnlar / Stig, född skidvän

Question: Where did the Ñ come from?

Answer: As you could probably guess, the ñ came originally from the letter n. The ñ  does not exist in Latin and is the only Spanish letter of Spanish origins.

Beginning in about the 12th century, Spanish scribes (whose job it was to copy documents by hand) used the tilde placed over letters to indicate that a letter was doubled (so that, for example, nn became ñand aa became ã).

I'm not sure why they used the tilde, except perhaps that it was quick to write, although it may be no coincidence that it is shaped vaguely like an N. The tilde was used not only with the n but with other letters as well.

The popularity of the tilde for other letters eventually waned, and by the 14th century, the ñ was the only place it was used. Its origins can be seen in a word such as año (which means "year"), as it comes from the Latin word annus with a double n. As the phonetic nature  of Spanish became solidified, the ñ came to be used for its sound, not just for words with an nn. A number of Spanish words, such as señal and campaña, that are English cognates use the ñ where English uses "gn," such as in "signal" and "campaign," respectively.

The Spanish ñ has been copied by two other languages that are spoken by minorities in Spain. It is used in Euskara, the Basque language that is unrelated to Spanish, to represent approximately the same sound as it has in Spanish. It is also used in Galician, a language similar to Portuguese. (Portuguese uses nh to represent the same sound.)

Additionally, three centuries of Spanish colonial rule in the Philippines led to the adoption of many Spanish words in the national language, Tagalog (also known as Pilipino or Filipino).

The ñ is among the letters that have been added to the traditional 20 letters of the language.

And while the ñ isn't part of the English alphabet, it frequently is used by careful writers when using adopted words such as jalapeño, piña colada or piñata and in the spelling of various personal and place names.

In Portuguese, the tilde is placed over vowels to indicate that the sound is nasalized. That use of the tilde has no apparent direct connection with the use of the tilde in Spanish.

Addendum: After this article was published, I received the following letter which has some excellent information:

• "Although it may be no coincidence that it is shaped vaguely like an N." It is in fact no coincidence! The reason the "tilde" appears over an N (as in Latin ANNU > Sp. año) and Portuguese vowels (Latin MANU > Po. mão) is that scribes wrote a small letter N over the preceding letter in both cases, to save space in manuscripts (parchment was expensive). As the two languages developed phonetically away from Latin, the double N sound of Latin morphed into the current palatal nasal sound of the Ñ, and Portuguese N between vowels got deleted, leaving its nasal quality on the vowel. So readers and writers began to use the old spelling trick to indicate the new sounds that did not exist in Latin. (It's really nice the way you framed the Ñ as the only Spanish letter of Spanish origin!)
  Also of potential interest to your readers:
• The word "tilde" actually refers to both the squiggle over the Ñ as well as the accent mark used to mark phonetic stress (e.g., café). There is even the verb "tildarse", which means, "to be written with an accent mark, to stress", as in "La palabra 'café' se tilda en la e".
• The unique character of the letter Ñ has led to its becoming a marker of Hispanic identity in recent years. There is now a "generación Ñ", the children of Spanish-speaking parents in the U.S. (parallel to Generation X, etc.), a stylized Ñ is the logo of the Cervantes Institute (http://www.cervantes.es), and so forth.
• The squiggle under the ç in Portuguese and French has a similar origin as the ñ. It is called a "cedille", meaning "little Z." It comes from the diminutive of the Old Spanish name for the letter Z, ceda. It was used to represent the "ts" sound in Old Spanish, which no longer exists in the language. E.g., O.Sp. caça (katsa) = Mod. Sp. caza (casa or catha).
• Restaurants in the U.S. now offer dishes made with a very spicy pepper, the habanero, which is frequently mispronounced and misspelled as habañero. Since the name comes from La Habana, the capital of Cuba, this pepper should not have Ñ. I think the name has been contaminated by jalapeño, which of course is simply a pepper from Jalapa, Mexico.

Robert L. Davis

Associate Professor of Spanish

Director of Language Instruction

Department of Romance Languages

University of Oregon

Eugene, Ore.

Populärmusikens oslagbare

New York Times idag - Editorial Notebook - Läs om Frank Sinatra 

Paris will almost certainly not produce an ironclad, planet-saving agreement in two weeks. But it can succeed in an important way that earlier meetings have not — by fostering collective responsibility, a strong sense among countries large and small, rich and poor, that all must play a part in finding a global solution to a global problem. 

Wow

Wow

Wow

Tony Bennett Finds His Heart in Central Park (N Y Times)

New York Times November 27, 2015: www.nytimes.com/2015/11/29/nyregion/tony-bennett-finds-his-heart-in-central-park.html?contentCollection=weekendreads&action=click&pgtype=Homepage&clickSource=story-heading&module=c-column-middle-span-region&region=c-column-middle-span-region&WT.nav=c-column-middle-span-region&_r=0

SD:s landsdagar november 28, 2015

Ett politiskt parti som i opinionsundersökningar uppnår ung. 20% måste naturligtvis respekteras. Fattas bara.

Is snoring normal?

Yes

It’s a sign that someone is getting a great night’s sleep.

+1

Depends

An occasional snore is benign. But chronic snoring is not.

+3

No

Any kind of snoring is a red flag and needs to be paid attention to.

+2

Yes

As long as someone isn’t snoring every single day.

+2

The grand apartment at the landmark Dakota that Lauren Bacallcalled home for more than half a century, filling its nine commodious rooms with an eclectic mix of artwork, antiques and countless mementos, many of them from her fabled Hollywood career, sold for $21,000,000 and was the most expensive closed sale of the week, according to city records.

Lyssna på fågelsång

www.xn--fgelsng-exae.se/

Vem kan förvånas?

  


  Regeringspartierna får sina svagaste  
  siffror på flera år i Svensk          
  väljaropinion, den sammanvägning av   
  mätningar som Novus gör för SR Ekot.  
                                        
  Miljöpartiet får 6,4 procent, det     
  svagaste stödet sedan 2010, och       
  Socialdemokraterna 25,8 procent, den  
  lägsta noteringen sedan Håkan Juholts 
  avgång.                               
                                        
  Men förändringarna för samtliga       
  partier sedan förra mätningen är små. 
                                        
  Sverigedemokraterna får 19,1 procent, 
  den högsta siffran hittills i Svensk  
  Väljaropinion /Text TV

100 Notable Books of 2015 (N Y Times)

The year’s notable fiction, poetry and nonfiction, selected by the editors of The New York Times Book Review.

“The Fly Trap” is the first volume of Fredrik Sjoberg’s autobiographical trilogy, “En Flugsamlares Vag” (“The Path of a Fly Collector”), and the first to be published in English. A hit when it appeared in Sjoberg’s native Sweden in 2004, the book makes for seductive reading, a quirky and wide-ranging meditation on the deep pleasures of collecting, obsession and the natural world.“No sensible person is interested in flies,” Sjoberg writes. An amateur entomologist, he lives on Runmaro, a small island in the Stockholm archipelago, with his family, a library “large enough to withstand a Russian siege” and a collection of hoverflies impressive enough to be shown at the 2009 Venice Biennale. The island setting, the fresh air, the languorous days, as well as the disarmingly straightforward prose, fluidly translated by Thomas Teal, all bring to mind Tove Jansson’s wonderful “The Summer Book.” But where Jansson’s vividly drawn characters are summer people, seasonal residents on their island, Sjoberg has made his home year-round on Runmaro since 1986, and when visitors interrupt his narrative they usually do so as irritants, asking foolish questions and generally getting in the way.

These, though, are some of only a very few bad-tempered moments in “The Fly Trap,” and they have the paradoxical effect of increasing the intimacy created by Sjoberg’s leisurely style. Because who among us, spending his or her time cultivating the rather philosophical pleasures of slowness through the self-consciously useless activity of chasing flies and then fixing them with tiny pins “as capricious and flexible as a French verb” on an island “like a Sunday afternoon,” might not also feel the urge to swat aside an overly intrusive and opinionated tourist?

Not that Sjoberg particularly cares what we think. He’s also opinionated — although in an unorthodox, contrarian and often thought-provoking way. He has little time for utilitarian views of nature or for proselytizing: “Of course I could name a number of very good, very sensible reasons why a person ought to collect flies,” he writes, but “I’m no missionary.” Instead, he takes us on one of many brief excursions, into the dangerous pleasures of intoxication via Thomas De Quincey, which eventually leads to an extended and passionate defense of gardens, meadows, churchyards, ditches and the creatures that dwell there. “For me,” he says, these places “are wilder and richer and much more fun than nature undisturbed by human beings.” This is a characteristically unfettered moment, and it’s more than merely refreshing: Sjoberg’s forthright and unapologetic unpretentiousness is close to liberating in an age when nature writing is so often quasi-theological, veering routinely between awe and homily, sometimes even in the same sentence.

These two themes — the passions of collecting and the recovery of the forgotten outsider — fully animate “The Fly Trap.” As in the second and third parts of his trilogy, Sjoberg brings them together through the story of an adventurous and renegade figure, somehow marginal in the annals of natural history, whose life obliquely intersects and parallels his own. He has a gift for identifying fascinating and unconventional careers and rendering them in ways that bring out a deep and affecting longing, a longing for love, beauty and connection that appears to drive not only his protagonists but Sjoberg himself.

In the later volumes of the trilogy, the forgotten mavericks are the Swedish painter of North American landscapes Gunnar Widforss and the earthworm specialist Gustav Eisen. Here, it’s René Malaise, the inventor of the gigantic flytrap (the Mega Malaise) that Sjoberg is wielding when we meet him in the woods near his home. All entomologists know the Malaise trap, but few, apparently, know much about its creator. Sjoberg follows Malaise on his early-20th-century decade of collecting, his subsequent expedition to Burma and the unexpected celebrity that greeted him on his return, through his various love affairs, his descent into obscurity, his untimely rejection of plate tectonics and obsession with the lost civilization of Atlantis, and, most intriguingly, into his extensive collection of dubious old master paintings. Sjoberg relates all this with the vigor of a detective story, unearthing scraps of detail and speculating on their meaning, talking to Malaise’s relatives and associates, and freely psychologizing to create a memorable portrait of a man of unusual energy and originality about whom there was something “boundless,” a portrait that is also an insightful and generous reflection on the trials and rewards of collecting.

The straightforwardness of “The Fly Trap” is the product of the skill of its author and the sophistication of its structure. Somehow, Sjoberg carries you along on his many excursions and detours, always interesting but often only loosely associative, maintaining the momentum, pulling together a digressive skein of stories across centuries and continents, gently but determinedly insisting by example that calm, patience, good humor, care, attention and open-mindedness are their own rewards.

THE FLY TRAP

By Fredrik Sjoberg

Translated by Thomas Teal

278 pp. Pantheon Books. $24.95.

Antalet döda i terroristattacker har niodubblats under 2000-talet.

Det är nästan en fördubbling jämfört med 2013 och nio gånger fler än år 2000.

Den allra största delen, 78 procent, av dödsfallen skedde i fem länder – Irak, Nigeria, Afghanistan, Pakistan och Syrien.

Av de 162 länder som rankas efter antal och omfattningen av terroristattentat ligger Sverige på plats 60. Det EU-land som utsatts för flest terroristincidenter och som då får högst poäng 2014 är Storbritannien

- See more at: http://www.europaportalen.se/2015/11/terrorism-skordar-allt-fler-

Have Scientists Found the World's Deepest Fish? - The Extremo Files : The Extremo Files

>> Have Scientists Found the World's Deepest Fish? - The Extremo Files : The Extremo Files

Alla talar om bluetooth - vad är det för nåt (och mycket mer) ?

http://cstjanster.idg.se/sprakwebben/ord.asp?b=A

Real Madrid - Barcelona november 21 2015 (hänvisning till YouTube)

November 22

1718	English pirate Edward Teach - better known as "Blackbeard" - was killed during a battle off the North Carolina coast.
1890	Charles de Gaulle was born in Lille, France.
1906	The SOS distress signal was adopted at the International Radio Telegraphic Convention in Berlin.
1928	"Bolero" by Maurice Ravel debuted in Paris (no November 20?/Stig).
1967	The U.N. Security Council approved Resolution 242, which called for Israel to withdraw from territories it captured in 1967, and implicitly called on adversaries to recognize Israel's right to exist.
1968	The Beatles' "White Album" was released.
1975	Juan Carlos was proclaimed king of Spain.
1990	British Prime Minister Margaret Thatcher, having failed to win re-election to the Conservative Party leadership on the first ballot, announced her resignation.
1998	"60 Minutes" aired video of Dr. Jack Kevorkian administering lethal drugs to a terminally ill patient.
2004	Tens of thousands of demonstrators jammed downtown Kiev, denouncing Ukraine's presidential runoff election as fraudulent and chanting the name of reform candidate Viktor Yushchenko.
2005	Jose Padilla, an American once accused of plotting with al-Qaida to detonate a radioactive "dirty bomb," was charged with supporting terrorism.
2005	Ted Koppel hosted his final edition of ABC News' "Nightline."
2005	The Microsoft video game console Xbox 360 went on sale.

Segling

Jag har hittat en utmärkt sida, inte minst för oss som inte kan ett skvatt om segling. Intressant och för oss seglar-analfabeter lärorikt.

Jag publicerar (utan att ha frågat den ansvarige bakom sidan) här ett "kapitel"; fler finns på  www.landkrabban.se/. Personen bakom den utmärkta sidan är tydligen en man vid  namn Niklas Krantz vilken förtjänar en eloge. 

-----------------------------------------------------------------


Solen är härlig. Men den är också stark. Är man ute hela dan på sjön blir man kraftigt solbränd. Även om det är molnigt. I början på säsongen måste i princip alla, dvs även karlar, använda solskyddsmedel. En mössa av något slag är också att rekommendera om man inte njuter av solsting framåt kvällen.

När det är bleke eller stiltje är vattenytan alldeles blank. Då får man gå för motor eller bada. Sen kommer det en lätt bris och krusar vattenyta, bildar små vågor. Då blåser det mellan 2 och 4 meter per sekund och är en utmärkt glidarvind. , god bris heter det vid 4-5 meter per sekund, då börjar vågorna bryta lite. Och vid frisk bris, 6-8 ms bildas vita "gäss" på vågorna.

Det är när gässen kommer det börjar bli allvar. Kul för den som kan segla, jobbigt för nybörjaren. Det brukar bli mycket färre segel på sjön, vilket är lite synd. För det är nu man seglar som bäst.

Det sjörapporten anger är medelvind, men inne i skärgården kan vinden ofta komma i byar som är mycket starkare. Då gäller det att vara beredd att parera med roder och skot. Kommer det ett kraftigt vindkast när man ligger bidevind, högt upp mot vinden, då kanske man snabbt måste släppa ut storskotet så seglet börjar fladdra, så inte båten kränger för mycket och i värsta fall tappar kursen när rodret släpper vattnet.

Nu börjar det bli dags att fundera på att reva seglen så smått, innan den styva brisen sätter in med sina, 8-10 meter per sekund. Först kan man rulla in focken, eller om man inte har rulle skiftar man den stora genuan till den lilla focken. Sen tar man in ett rev på storseglet. Om man inte har ett tjusigt rullsegel på storen så måste man gå upp i vind så seglen fladdrar vilt, släppa ner storseglet i fallet en liten bit, kroka fast det en bit ner inne vid masten och spänna revlinan ute på bommen och sen spänna upp fallet igen innan man kan återgå till seglingen. (Har man ett så kallat "single hand reef" räcker det att dra i en enda revlina för att få ner seglet.) Det är viktigt att alltid ha revlinorna förberedda när man är ute, för när det väl börjar blåsa är det väldigt knöligt att dra fram dem. Det börjar ju gå ordentliga vågor och båten lutar rejält.

Nu börjar vågorna bli längre. Över 10 kallas det hård bris. Nu kan det bildas hela vågberg och vågskummet breder ut sig. Man ska inte vara ute på havet om man inte är en säker seglare i hård vind. Och innan kulingen tar i, från 14 ms, bör man ha tagit in det andra revet och rullat in focken så att det bara är en liten stadgande trekant längst fram.

När det blåser mycket ska man alltid ha regnkläder på sig, inklusive byxor och seglarstövlar, för när båten slår upp och ner i vågorna skvätter det ordentligt. Att gå ner i ruffen är ingen bra idé, för där blir man fort sjösjuk när det rullar. Ur den synpunkten är det bäst att sitta ute i sittbrunnen, titta intensivt på vågorna som kommer inrullande, så att hjärnan "följer med" i vad balanssinnet upplever. Det är när de två inte är helt överens om hur verkligheten ser ut som man först blir trött, sen illamående. Sen riktigt jävla sjösjuk. Det blir även riktiga sjöbjörnar, även om de flesta vänjer sig efter en tid, varje gång man går till sjöss. Och inte alla erkänner det, när de sen är på det torra uppe på land.

Halv storm är 21 ms och vid 25 sekundmeter är det full storm. Nu är inga seglare vid sina sinnens fulla bruk ute frivilligt på havet. Då ligger man inblåst i en trygg hamn och hör vinden tjuta i mast och vant.

För det mesta är det ju mycket trevligare och lugnare väder under den svenska sommaren. Faktist! När högtrycken parkerat sig över Skandinavien får vi kanonväder. Det betyder något som de i sjöväderrapporterna kallar sjöbris. Den beror på att solen värmer upp land, fortare än havet. Den varma luften över land stiger som en varmluftsballong. Under ballongen sugs ny luft in från havet. Ute till havs försvinner luften vid havsytan och ny luft sugs ner från himlen. Högt upp sugs "varmluftsballongen" ut över havet, ner till havsytan, kyls ner och in till land igen.

Sjöbrisen bildar en vind från havet in mot land utmed kusten. Den börjar på förmiddagen, när solen kommit igång med lite värme, och avtar igen på kvällen. Den vrider sig lite grand medsols under dagen, följer solens gång. Det blir ofta en perfekt "familjeseglarvind" med lite små gäss när det sjöbrisar som mest. Nära land kan det friska i rejält, medan det i ytterskärgården och till havs kan det vara helt stilla.

I innerskärgården och på sjöar med många öar är vinden ofta byig och vågorna små. Man ser på håll när ett vindkast närmar sig, vattnet krusar sig där vinden drar fram. Det kan vara lite knepigt om man ligger på kryss, för just när kastet kommer vrider vinden lite och seglen kan börja fladdra. Men om man faller då, får man besvärligt när den kraftiga vinden kommer, som man bör parera genom att lova upp mot vinden. Exakt hur man ska segla i byig vind får man prova sig fram individuellt för varje båt, eftersom den kan reagera olika på rodret, på vinden i seglet osv.

När jag var liten hade vi en liten kraftig bohusjulle med fyrkantigt sprisegel i Mälaren. Den märkte inte att det kommit ett vindkast förrän det var förbi. Den låg liksom bara still. Nu har vi den ute vid Koster på västkusten och där seglar den underbart i den friska vinden och de rullande vågorna.

I princip har man alltid antingen medvind eller motvind när man seglar inomskärs i smala sund mellan öarna. Vinden snor ju gärna runt höga öar och följer vattnet. Och när man närmar sig en udde måste man vara beredd på att vinden kommer att bete sig underligt. Även enstaka mörka moln eller kallfronter som kommer och går kan dra med sig vindförändringar, eftersom de påverkar lufttemperaturen, och gör att luften måste flytta på sig snabbt för att jämna ut lufttrycket.

När regnet kommer syns det ofta på håll på sjön. Kraftiga åskväder känns inte kul när man är ute på havet. Då vill man helst ligga i hamn och inte vara ute med en ensam mast som sträcker sig efter blixtarna i skyn. Rent statistiskt sett är risken bara en på tusen att man ska bli träffad, enligt åskforskarna. Och skulle båten träffas av blixten blir det troligen bara materiella skador. Enda kända dödsfallet är en seglare som var på väg till Åland.

Det finns en rad olika hjälpmedel man kan köpa, som påstås hjälpa. Troligen hjälper de bättre mot ångesten än mot blixten. Det är kvastar man sätter i masttoppen eller "startkablar" man hänger i vattnet från vanten. Det sistnämnda låter ganska vettigt, för att förhindra att blixtnedslag i masten gör hål i båten när laddningen ska ner i vattnet. Sen finns det konstruktioner med åskledare från masten ner i vattnet på utsidan av skrovet på båda sidor. Men det blir stora fula konstruktioner. I min båt finns det en åskledarkabel från mastfoten till kölbulten i båten, vilket borde ge ett hyfsat skydd. Men viktigast är nog att inte sitta just under mastfoten inne i ruffen när åskan går.

Jag var en gång ensam ute på Björkskärsfjärden när himlen trillade ner över mig, i form av ett skyfall. Plötsligt såg jag kanske tio meter runt båten, förutom blixtarna runt omkring. Jag drog ner farten till nästan ingenting och stirrade stint på kompassen för att hålla kursen. Så började jag fundera på vad som skulle hända om blixten valde ut min lilla mast att slå ned i. Den skulle följa masten ned. Men rufftaket är ju ingen bra ledare, så antagligen skulle den ta vägen ut i bommen. Och där stod ju jag och styrde. Bara att hoppa en halvmeter till mitt huvud, ner i fötterna och ut genom skrovbotten. Det var ingen upplyftande tanke. Så jag släppte ut bommen på sidan om båten och lyckades sänka ner den i vattnet som åskledare. Jag är dock glad att jag inte fick testat om det fungerade vid ett riktigt nedslag, för plötsligt sprack himlen upp och jag upptäckte att jag var alldeles utanför skären vid inloppet mot Sandhamn, som jag hade siktat mot, innan skyarna la sig som en tjock filt över mig och båten.

Men det farligaste vädret till sjöss är nog varken hårda vindar eller dundrande blixtar. Farligast är nog dålig sikt. Det kan vara regn, men oftast är det dimma. När den lägger sig över havet är det som om en förtrollning slår till. Det är inte bara det att man inte ser, men det lilla man ser blir också fel. Det är oerhört svårt att bedöma avstånd och känna igen land. Har man inte radar ska man försöka hitta en hamn. Man kan navigera med kort och kompass, gps och plotter, men det är lurigt och man ser inte andra båtar. Man ska ge ljudsignal, men det är svårt att lita på att alla andra gör det. Bäst är att försöka vänta ut att dimman ger sig. Annars ta det väldigt lugnt, ha stora marginaler till land och ha superkoll på var man befinner sig. Och aldrig gå ut när dimman kommer.

På natten är det också svårt att se. Men då finns det en rad ljus som hjälper till att orientera sjöfararna. Alla båtar har gröna och röda lanternor på sidorna (grönt styrbord, rött babord, förstås) och vita i aktern och i masten (i masten när man går för motor). Fortfarande finns det gott om fyrar som lyser i olika färger och blinkar på olika sätt så man ska kunna lista ut exakt var man är, även om man nu i elektroniska navigeringstider börjat släcka fiskefyrar och allt fler andra fyrar. Att segla på natten och mörkernavigera är ett fantastiskt äventyr, som man absolut inte ska avstå ifrån, om man får chansen att vara med om det.

A Day on Pluto, a Day on Charon

November 20, 2015

On approach in July 2015, the cameras on NASA’s New Horizons spacecraft captured Pluto rotating over the course of a full “Pluto day.” The best available images of each side of Pluto taken during approach have been combined to create this view of a full rotation.

Pluto’s day is 6.4 Earth days long. The images were taken by the Long Range Reconnaissance Imager (LORRI) and the Ralph/Multispectral Visible Imaging Camera as the distance between New Horizons and Pluto decreased from 5 million miles (8 million kilometers) on July 7 to 400,000 miles (about 645,000 kilometers) on July 13. The more distant images contribute to the view at the 3 o’clock position, with the top of the heart-shaped, informally named Tombaugh Regio slipping out of view, giving way to the side of Pluto that was facing away from New Horizons during closest approach on July 14.  The side New Horizons saw in most detail – what the mission team calls the “encounter hemisphere” – is at the 6 o’clock position.

These images and others like them reveal many details about Pluto, including the differences between the encounter hemisphere and the so-called “far side” hemisphere seen only at lower resolution. Dimples in the bottom (south) edge of Pluto’s disk are artifacts of the way the images were combined to create these composites.

Charon – like Pluto – rotates once every 6.4 Earth days. The photos were taken by LORRI and Ralph/MVIC from July 7-13, as New Horizons closed in over a range of 6.4 million miles (10.2 million kilometers). The more distant images contribute to the view at the 9 o’clock position, with few of the signature surface features visible, such as the cratered uplands, canyons, or rolling plains of the informally named Vulcan Planum. The side New Horizons saw in most detail, during closest approach on July 14, 2015, is at the 12 o’clock position.

These images and others like them reveal many details about Charon, including how similar looking the encounter hemisphere is to the so-called “far side” hemisphere seen only at low resolution – which is the opposite of the situation at Pluto. Dimples in the bottom (south) edge of Charon’s disk are artifacts of the way the New Horizons images were combined to create these composites.

In July 2015, the cameras on NASA's New Horizons spacecraft captured Pluto rotating over the course of a full "Pluto day." The best available images of each side of Pluto taken during approach have been combined to create this view of a full rotation.

Credit: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Southwest Research Institute

In July 2015, New Horizons captured images of the largest of Pluto's five moons, Charon, rotating over the course of a full day. The best currently available images of each side of Charon taken during approach have been combined to create this view of a full rotation of the moon.

Credit: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Southwest Research Institute

Årets inlägg

Statsministern: # Vi har varit för naiva".

Otto Cars (bilden), professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och ordförande i den internationella organisationen ReAct - Action on Antibiotic Resistance Uppsala University - är inte förvånad över den allvarliga rapport som Världshälsoorganisationen (WHO) precis presenterat om ökningen av resistenta bakterier i alla delar av världen.

– Vi som följt den här frågan i snart tio år vet förstås hur det ligger till, men nu finns det svart på vitt att situationen är mycket alarmerande i hela världen. Och läget försämras snabbt vilket kommer leda till en ökad dödlighet bland sköra grupper, exempelvis cancerpatienter, säger han.

NEJM

Blood-Pressure Control — NEJM

www.nejm.org

NEJM

Measuring the Value of Prescription Drugs — NEJM

www.nejm.org

NEJM

Vaccine-Resistant Malaria — NEJM

www.nejm.org

Hjärnan glömmer för att spara energi

Publicerad: 2015-10-27

Våra hjärnor har inte bara inlärningsmekanismer utan också glömskemekanismer som suddar ut ”onödig” inlärning. En forskargrupp vid Lunds universitet har nu kunnat beskriva en av dessa mekanismer på cellnivå.

Gruppens resultat, som publicerats i den internationella tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences), förklarar ett inlärningsteoretiskt fenomen som hittills varit svårbegripligt.

Utgångspunkten är att en försöksperson eller ett försöksdjur kan lära sig att förknippa en viss ton eller en viss ljussignal med en luftpuff mot ögat. Luftpuffen får människan eller djuret att blinka, och så småningom blinkar hon så fort hon hör tonen eller ser ljussignalen. Det märkliga är dock att om tonen och ljuset sedan presenteras samtidigt, så blir inlärningen inte bättre utan sämre.

- Två stimuli ger alltså sämre resultat än bara en – det verkar ju som en paradox som strider mot sunt förnuft. Men vi tror att orsaken är att hjärnan vill spara på energi, säger hjärnforskaren professor Germund Hesslow.

Hans medarbetare Anders Rasmussen, som också deltar i den aktuella studien, har tidigare visat att när hjärnan lärt sig en viss association tillräckligt bra, så aktiveras vissa nervceller som stänger av inlärningen.

- Man kan säga att den delen av hjärnan som lärt sig associationen säger till sin "lärare" att "nu kan jag det här, håll tyst". När hjärnan har lärt sig två associationer blir denna avstängningsmekanism mycket starkare. Det är därför resultatet blir en glömska, som dock oftast är tillfällig, förklarar Germund Hesslow.

Att upprätthålla onödiga associationsbanor kostar energi för hjärnan. Det är skälet till att avstängningsmekanismen uppstått, menar forskarna – även om den i det här fallet råkat bli lite för stark.

Lundagruppen har kunnat beskriva nervcellernas arbete med inlärning och glömska i djurförsök, men menar att mekanismerna lär vara desamma i den mänskliga hjärnan. Fynden har därför ett principiellt intresse både för hjärnforskare och psykologer. De skulle också kunna ha ett praktiskt intresse för pedagoger.

- Det bör ju vara viktigt för alla som undervisar att känna till de mekanismer där hjärnan suddar ut sådant den inte anser sig behöva. Man vill ju inte av misstag aktivera dessa mekanismer, menar Germund Hesslow.

Ingela Björck

Danska Rigspolitiet har höjt bered-   
  skapen i landet. Det borde även Sverige göra om man vaknar.