Boktips

                                                               BOK SOM

"Näringslära för högskolan - från grundläggande till avancerad nutrition" 
är ett 468 sidors standardverk för många utbildningar. Men för oss noviser i ämnet kan boken också ge mycket; varför inte ha den som en uppslagsbok?
Kapitelrubriker: "Näringslära som disciplin","Kroppen,maten och generna", "Kolhydrater", "Fetter", "Proteiner", "Alkohol (etanol)", "Energi och metabolism", "Vatten, vätske- elektrolyt och syra-basbalans", "Mineralämnen", "Vitaminer och övriga bioaktiva ämnen", "Hälsopåståenden om ämnen i livsmedel", "Livsmedelsförsörjning och livsmedelskonsumtion globalt och i Sverige -utveckling", "Kost och hälsa -kostrelaterade symptom och sjukdomar", "Nutritionsundersökningar", "Kostsociologi", "Kostvarianter och modedieter", "Nutrition under liovscykeln", "Idrottsnutrition", "Näringsrekommendationer" och "Rekommendationer och information om kost - från internationella folkhälsomål till individuella råd". 
Boken kan kännas dyr för en del av oss, nån krona över 600:- på Bokus, men bibliotek bör ha den som exempelvis Mittuniversitetets bibliotek. Själv har jag lånat den på MIU:s bibliotek och nu försöker jag  att så mycket som möjligt sätta in mig i ämnet vitaminer. Det enda som jag tidigare känt till i det ämnet är att "det var många sjömän som förr dog förr av skörbjugg pga vitaminbrist" och "i den röda paprikan finns mycke' C-vitaminer".
Härunder ett slags sammandrag av kapitlet vitaminer. Men gå  även in på Bokus och provläs. Bilderna är inte från boken. 




Bokens redaktionsgrupp: Lillemor Abrahamsson, f.d. universitetslektor, fil. dr, Institutionen för kostvetenskap, (f.d. Institutionen för hushållsvetenskap), Uppsala universitet.
Agneta Andersson, universitetslektor, docent, med. dr, leg. dietist, Institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet.
Gerd Nilsson, f.d. universitetslektor, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap (f.d. Institutionen för hushållsvetenskap), Göteborgs universitet.
Spontant ur kapitlet "Vitaminer och övriga bioaktiva ämnen":


Vitaminer är organiska ämnen som redan i små mängder är livsnödvändiga. Kemiskt är vitaminer en heterogen grupp som brukar indelas efter sin löslighet i fettlösliga och vattenlösliga vitaminer.
Vi känner i dag till 13 vitaminer som är  livsnödvändiga, vilket innebär att vi regelbundet måste få i oss dem via maten eftersom kroppen inte själv kan producera dem.
Fyra vitaminer är fettlösliga - A, D, E och K -

Nio vitaminer är vattenlösliga: Vitamin C och åtta B-vitaminer ( Antalet kemiska ämnen med vitaminverkan är avsevärt större än 13 [boken förklarar] )
Vitamin A och D och i viss mån vitamin E kan lagras i kroppen, och därför finns det risk för skadliga koncentrationer vid överdosering. Överskott av de vattenlösliga vitaminerna med undantag av B12 utsöndras däremot med urinen. I vissa fall kan skadliga effekter uppstå även av dessa.
Vitamin C och flera av B-vitaminerna påverkas negativt av matlagning, då livsmedlen finfördelas, upphettas och kanske varmhålls. Detta kan leda till avsevärda förluster, liksom när matvaror lakas ur i kokande vatten.
För de flesta vitaminer gäller att svår brist ger karakteristiska symtom som kan botas genom vitamintillskott.
Förutom att vitaminerna motverkar bristsjukdomar kan vissa av dem också fungera som antioxidanter i kroppen. För vitamin E är detta troligtvis den viktigaste uppgift.

Drabbad av
skörbjugg

Genom historien har flera sjukdomar varit kända som vi idag vet beror på vitaminbrist. Skörbjugg, beriberi och rakitis är några exempel. (Beriberi se: http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/beriberi

Casimir Funk
(1884-1967)

Den polske biokemisten Casimir Funk ( isolerade ett ämne som var aktivt mot beriberi och som hann fann innehöll kväve. Han förmodade att alla accessoriska substanser var livsviktiga ämnen och gav därför ämnesgruppen namnet vitamin (av latinets vita = liv och amin=kväveförening). Många vitaminer innehåller emellertid inte kväve och är inte några vitaminer i den ursprungliga bemärkelsen.
Benämning vitamin har också använts för ämnen som senare visat sig inte uppfylla kriterierna för att vara vitaminer. Dit hör t.ex. vitamin F som använts för att beteckna såväl essentiella fettsyror som vitamin B1. Sedan dessa ämnens kemi används hellre deras namn tiamin.
Kroppen får vitaminer med maten och/eller genom vitaminpreparat.

Vi kan också under vissa betingelser syntetisera några vitaminer. Dit hör vitamin D som bildas vid solbestrålning av huden. Tillräckligt med niacin (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Niacin) bildas om tillgången på tryptofan är stor i maten, dvs. vid rikligt intag av protein. Vitamin K (se http://sv.wikipedia.org/wiki/K-vitamin) och B-vitaminet biotin ( se http://sv.wikipedia.org/wiki/Biotin) är exempel på vitaminer som kan bildas med hjälp av mikroorganismer i grovtarmen.
Ett ämne kan vara ett vitamin för människan samtidigt som det enligt definitionen inte är det för djur som själva syntetiserar ämnet.
Mängden vitamin som man får fram vid analys av ett livsmedel ger inte något säkert besked om hur värdefullt livsmedlet är som vitaminkälla. Boken räknar upp sex orsaker.
Extra tillskott av vitaminer till människor med normalt nutritionsstatus, dvs. med tillräckligt av energigivande näringsämnen, mineralämnen och vitaminer från maten, INTE har några positiva hälsoeffekter.
Utöver vitaminernas unika näringsmässiga effekter kan de också ibland ge biverknignar vid höga doser.
-Vitaminoser är alla sjukdomar som beror på för låg eller för hög tillförsel av ett vitamin.
-Avitaminos innebär total avsaknad av ett vitamin.
-Hypovitaminos betyder viss vitaminbrist.
- Hypervitaminos innebär överskott av vitaminer.
Det är endast en gradskillnad mellan avitaminos och hypivitaminos, och i praktiken är gränsen flytande. Nattblindhet är t.ex. närmast att betrakta som en hypovitaminos, medan keratomalaci (när hornhinnan grumlas och förstörs), som också förorsakas av brist på vitamin A, brukar betecknas som enavitaminos. Vitamin A kan också ge upphov till allvarlig hypervitaminos.
Efter en intressant inledning ger sig boken, med tabeller och andra bilder, grundligt in på Vitamin A (retinol), vitamin E, vitamin K, tiamin (vitamin B1), niacin mm ( inte minst askorbinsyra [vitamin C] ). Kapitlet avslutas med en omfattande,  mest engelskspråkig källförteckning.
Mer ur kapitlet "Vitaminer...":

Vitamin A-halten i
morötter är relativt hög
 men långt ifrån leverns höga
siffror. Boken: Lever, nöt 14279
 mikrogram/100  g mot morotens 658
mikrogram/100 g
( mikrogram=miljondels gram)

Vitamin A (retinol)
Vitamin A är ett samlande namn på flera fettlösliga substanser med vitamin A-aktivitet. Bland annat retinol, retinsyra, retinal, retinylestrar samt flera karotenoider ( se http://sv.wikipedia.org/wiki/Karotenoid) vilka kan omvandlas till retinol i kroppen.
Retinol behövs mest uppenbart för synförmågan, och dessutom för att styra tillväxt, differentiering och mognad av kroppens alla celler. Vitaminet krävs också för cellernas kommunikation (se http://biomedicinskanalytiker.org/2014/06/01/cellkommunikation/ om cellkomm.)  och för organbildning, reproduktion och immunförsvar.
I näthinnan finns en hög koncentration av retinol, vilket oxideras ---(boken förklarar , möjligen något komplicerat för oss lekmän). Retinol förekommer i vår mat främst som retinolestrar och mest i animaliska livsmedel och då särskilt i leverprodukter.---
Brist på vitamin A är den vanligaste bristsjukdomen efter järnbrist --- Vitamin A-brist är den globalt vanligaste orsaken till blindhet och (katastrof, skandal [mina ord]) drabbar 250000-500000 barn/år.--- Nedsatt mörkerseende och follikulär hyperkeratos (googla kanske?)är de tidigaste tecknen på vitamin A-brist--- I Sverige har fiskleverolja som innehåller vitamin A och D traditionellt använts som profylax mot brister på dessa vitaminer. På grund av dess utpräglade smak var den inte uppskattad av barnen (det smakade pyton tyckte man [jag]!).---

Rund och varmrökt
ål toppar vitamin D-halten-ligan.
Men är ändå inget för
mig trots allt.

Vitamin D (kalciferol)
Vitamin D, kalciferol är egentligen förstadium till ett hormon som bildas på ett ställe i kroppen och verkar på ett annat. Kroppen syntetiserar ämnet i huden från kolesterol, vilket kräver ultraviolett ljus. Vitamin D är ett essentiellt (livsnödvändigt) näringsämne för människor på breddgarder med lång vinter eller som av andra skäl inte får tillräckligt av ämnet via syntesen i huden.

Vitamin D finns i två huvudformer, vitamin D2 (ergo kalciferol) och vitamin D3 (kolekalciferol). Vitamin D2 är av vegetabiliskt ursprung och D3 av animaliskt. Vitamin D3 har den unika egenskapen att det kan bildas i huden från 7-dehydrokolesterol (googla?). Under solexponering penetrerar ultraviolett strålning (UVB-strålning 290-315 nm) huden, där det via fotolys (kemisk reaktion orsakat av fotoner = elektromagnetisk strålning som ljus och ultraviolett ljus) av 7-dehydrokolesterol bildas D3. Syntesen genom solstrålning utgör totalt sett i världen den viktigaste källan för vitamin D ---. I vår mat finns vitamin D i animaliska livsmedel. Men det är få livsmedel som innehåller naturligt vitamin D (boken visar i en tabell halten i några livsmedel)---. Vitamin D-brist hos barn leder till rakit (Med en historik i boken påminns om den vanliga förekomsten av rakit = 'engelska sjukan' i vårt land under mellankrigstiden och även hos spädbarn senare, men när modersmjölksersättningarna började berikas 1969 upphörde i stort sett rakitfallen i vårt land). Bland äldre över 65 år är förmågan att bilda vitamin D cirka en fjärdedel av förmågan hos yngre (boken förklarar alltså varför).

Hasselnötter innehåller
relativt mycket vitamin E
enligt tabell i boken

Vitamin E
Vitamin E är ett samlingsnamn för åtta likartade föreningar som skiljer sig åt genom metylgruppernas antal och placering och i antalet dubbelbindnignar. Det finns fyra tokoferoler och fyra tokotrienoler. Alfatokoferol är den viktigaste representanten för vitamin E.
Ett avsnitt i boken tituleras Absorption, lagring och utsöndring
här i intressant redogörelse (som kräver tid för att förstås av oss "vanliga döda") för vitamin E, men även vad gäller andra vitaminer som t.ex A, D och K.
Vitamin E finns främst i vegetabiliska oljor, margarin, vetegroddar (som f.ö. i inte så stor mängd ingår i min frukost), fet fisk, äggula, grönkål och mandel. Vitamin E-brist förekommer endast vid speciella tillstånd.

Brocolli är smakmässigt
inte min favoritgrönsak men
äter jag så gott som dagligen
med tanke på hälsonyttan.

Vitamin K
Vitamin K uppträder naturligt i två former:
- vitamin K1 =fyllokinon som är den vegetabiliska formen, en svagt gul olja.
- vitamin K2= menakinoner (multiisoprenylkinoner) som förekommer i bakterier och djur, och är gula kristallbildande föreningar.
Vitamin K ingår i syntesen av flera proteiner som bildas i levern och är involverade i blodets koagulering. Vitamin K är också nödvändigt för bildning av ett antal proteiner utanför levern. Under senare år har vitamin K också visat sig ha tillväxt-, anticancer- och antiinflammatoriska effekter. Vitamin K anses även ha antioxidativa och genreglerande egenskaper.
Höga halter av fyllokinon finns i gröna bladgrönsaker (inte minst brocolli och spenat). Animaliska livsmedel innehåller låga halter av både K1 och K2.
Vitamin K1 är ljuskänsligt men relativt värmestabilt.--- Brist på vitamin K tar sig uttryck som ökad blödningsbenägenhet men är ovanlig (boken har förklaring)