Vi repeterar ordklasserna och ser mest vad den nyutkomna boken "Svensk Universitetsgrammatik för nybörjar" av profesor Gunlög Josefsson. Gunlög Josefsson är professor i svenska vid Lunds universitet. Hon är lärare och forskare, huvudsakligen med inriktning på grammatik.
Substantiv
Man kan dela in substantiv i olika grupper beroende på betydelse:
- Artnamn eller appellativer betecknar räkningbara element, som inte består av likartade delar. Det finns konkreta appellativer: stol, man, hund, boll och abstrakta appellativer: kris, äktenskap, svar, tanke.
- Kollektiver betecknar företeelser som är räkningsbara, men byggs upp av individuella delar. Kollektiver böjs utan problem i plural: familj, grupp, collage, antologi.
- Gruppbetecknande ord är inte räkningsbara, och sätts följaktligen endast med svårighet i plural. De betcknar helheter som består av mindre, individuella delar som bildar svärmar, flockar, grupper, anhopningar av olika slag: bagage, ohyra,personal.
- Ämnebeteckningar är inte räkningsbara, och sätts ogärna i plural. De betecknar konkreta företeelser som vi på som ämnen och substanser: stål, sirap, smör, öl.
- Abstrakta massord sätts inte heller gärna i plural. De liknar ämnesbeteckningarna, men betecknar abstrakta företeelser: kärlek, vrede, kunskap, ilska.
Man skall komma ihåg att den semantiska indelningen av ord ovan bygger på typiska egenskaper hos orden; klassifikationerna är inte absoluta.
Adjektiv
Böjning av adjektiv i naturligt genus.
Mask. singular: den stolt-e prinsen; den stolt-a prinsessan, de stolt-a prinsarna.
Böjning av adjektiv i naturligt genus verkar vara på utdöende, men finns kvar åtminstone i vissa dialekter. Exempel som den stolt-a prinsen förekommer dock ofta.
Ofta används komparativfomen utan att det finns någon jämförelse med i bilden; i uttrycket en äldre man jämförs t.ex. inte mannens ålder med någon annans. Sådan komparativ kallas för absolut komparativ.
Verb
Beroende på vilken typ av skeende som betecknas brukar man dela in verben i aktionsarter. Hur denna indelning lämpligast ska göras har diskuterats, och många olika förslag har lagts fram. Ett vanligt sätt är att börja med att skilja mellan verb som betecknar tillstånd, t.ex. bo, leva, innehålla och verb som betecknar aktiviteter - dynamiska verb. De dynamiska verben delas sedan in i processverb, t.ex. springa, krypa, gå och övergångsverb, d.v.s. verb som i sin betydelse inkluderar en förändring från ett tillstånd till ett annat. Övergångsverben kan slutligen delas in i gradvisa övergångsverb, t.ex. baka, bygga, äta och momentana övergångsverb, t.ex. hitta, tappa, dö.
Ett problem med aktionsläran är att adverbial och objekt också kan påverka hur handlingen/händelsen uppfattas, d.v.s. aktionsarten blir på detta sätt en egenskap hos verbfrasen (i vid mening) snarare än hos det enskilda verbet.
Pronomen
Pronomen är en ganska heterogen grupp av ord. En stor grupp av pronomen kan dock beskrivas som ersättningsord för substantiv eller adjektiv (jämför latinets pro nomen = i ställe för substantiv och adjektiv).
Artiklar
Det finns, som de flesta av oss vet, två sorters artiklar i svenska, bestämd (definit) och obestämd (indefinit) artikel.
Att notera: svenska (och norska) är bland de mycket få språk i världen som uttrycker bestämdhet med både en framförställd och en efterställd artikel, den röda bilen. Fenomenet kallas dubbel bestämdhet eller dubbel definithet.Danska har också efterställd artikel men nöjer sig med att endast använda den framförställda artikeln om substantivet har ett framförställt attribut: bilen men den rØde bil.
Vissa språk har ingen bestämd artikel alls som t.ex. latin.
Adverb
Man måste vara noga med att skilja adverb, som är en ordklassbeteckning från adverbial, som är en satsdelsbeteckning.
Räkneord
Räkneordens betydelse är ganska uppenbar om man säger så.
Observera att orden etta, tvåa, trea, fyra o.s.v. är substantiv, inte räkneord.
Verbpartiklar
Verbpartiklar kan ibland vara svåra att skilja från prepositioner och från adverb, ibland även från andra ordklasser.
Följande kan vara till hjälp:
1 Partikeln betonas alltid
2 Ofta bildar partikel + verb även en fast sammansättning: köra om - omkörd, spela fram - framspelad, bryta av - avbruten.
3 En partikel sätts inte med gott resultat i fundamentsfältet, d.v.s. först i en huvudsats, vilket brukar gå bra med t.ex. adverb. Vi körde om den röda Fiaten. * Om körde vi den röda Fiaten.
4 En partikel står normalt före ett objekt, till skillnad från adverb som normalt står efter objektet: Vi skjutsade dit [pl] barnen [dir obj] - Vi skjutsade barnen [dir obj] dit [r-advl]
Konjunktioner
Konjunktionerna delas in i undergrupper efter betydelsen, nämligen efter hur de relaterar de båda samordningsleden till varandra. Man brukar räkna med följande grupper (listan är inte fullständig):
additiva: och, sant
disjunktiva: eller
explanativa: ty, för
Adversativa: men
konklusiva: så
Subjunktioner
Subjunktionernas uppgift är att inleda bisatser: att vi sjunger, om ni lyckas. Märk dock att även ord från ordklasserna pronomen och adverb kan inleda bisatser.
Vissa subjunktioner består av mer än ett ord, t.ex. därför att.
I äldre grammatikor ser man ofta termen underordnade konjunktioner för det som i modern grammatik kallas subjunktion.
Infinitivmärke
Det är viktigt att skilja infinitivmärket att från subjunktionen att.
Interjetioner
Även ord av andra ordklasser som t.ex.substantiv och adjektiv kan ju användas vid utrop
Particip
Participen är en grupp av ord som i vissa grammatikböcker inte tas upp som egen ordklass.
Det finns två undergrupper av particip: presens particip och perfekt particip (ibland kallas perfekt particip frö preteritum particip). Vi googlar för mer information.
