| Gamla Stan Sällskapet är en aktiv ideell förening med inriktning på stockholmiana och vill, tillsammans med arbetsgruppen Riddarholmen Rediviva, bidra till att sprida kunskap om Gamla Stan och Riddarholmen, samt verka för bevarande av historiska värden genom kurser, föredrag, visningar, stadsvandringar och erbjuda ett forum för diskussion av stadens utveckling. Ring gärna för information Gamla Stan Sällskapet Svartmangatan 6 Tel: 08-10 68 38 Gamla Stan Sällskapet är en av föreningarna i Mäster-Olofsgården, som är ett kultur- och aktivitetshus som funnits sedan 1930-talet med olikamedlemsföreningar. Årsavgiften 2013 utgör för enskild person 150 kr. Den kan inbetalas till GSS plusgiro 5381-9 med tydligt angivande av namn och adress. Föreningens hemsida rekommenderas å det bestämdaste för intresserade av Stockholm och inte minst av Stockholmssonen August Strindberg. "Arma Fosterland" Från Gamla Stan Sällskapets hemsida: När August Strindberg skriver kapitlet Arma Fosterland i Röda rummet gör han det med pennan vässad till satir. Han har minnen av i hans tycke komiska situationer, av talare som orerar om bagateller, och framförallt av oförmågan att kämpa för "landets heligaste intressen" d v s demokratin. Det var ju detta som var meningen med den nya politiken. Rösträtten, om än inskränkt, och tvåkammarsystemet som 1866 ersatte det gamla ståndssamhället var tänkta som första steget mot folkstyre. Men någon lidelse att arbeta i den riktningen kunde Arvid Falk inte upptäcka. bland kammarens ledamöter. Nedan några citat ur kapitlet Arma fosterland. I det första beskriver Strindberg Arvid Falks, sitt alter egos, entré i Andra Kammaren. Han skall bistå Struve, ordinarie referent för Rödluvan, täcknamn för Dagens Nyheter. |
| UR KAPITLET ARMA FOSTERLAND, RÖDA RUMMET, 1879 "Klockan slog tio i Riddarholmen nåra dagar därefter då Falk anlände till Riksdagshuset för att hjälpa Rödluvans referent med Andra Kammaren. Han påskyndade sina steg ty i det här verket, där man var ordentligt avlönad, menade han, skulle man väl vara på slaget. Han gick upp utskottsvägen och blev visad in till Andra Kammarens vänstra referentläktare. Han trädde med en viss högtidlig känsla ut på de få plankor som likt ett duvslag blivit upphängda under taklisten, där "det fria ordets män skulle åhöra huru landets heligaste intressen diskuterades av dess värdigaste medlemmar. Det var alldeles nytt." "Det rådde några minuter en tystnad, som påminde om landskyrkans före predikan; ett sakta knaprande ljuder genom salen ."En råtta", tänker han; men så upptäcker han genom rymden på referentläktaren mitt emot en liten nertrampad figur, som formerar en blyertspenna på barriären och han ser hur spånorna snöga ner och lägga sig på borden inunder." "Men visarne som peka tio minuter över tio symbolisera också - ironiskt - någonting, då dörrarne i bakgrunden slås upp och en man träder in. Det är en gammal en; hans skuldror hava börjat bågna under bördan av allmänna värv, hans rygg satt sig under tyngden av kommunala uppdrag, hans hals har kastat sig under långvarigt vistande i fuktiga ämbetsrum, kommittésalar, bankvalv och dylikt, det ligger något pensionerat i hans lidelsefria steg på den långa kokosmattan som leder fram till katedern....Men det börjar gavla i dörrarne, ledamöter anlända och visarne på vägguret krypa fram, fram" "Överskrivaren läser: Statsutskottets Utlåtande n:o 54 angående Ola Hipssons motion om gärdesgårdarnes avskaffande. Träpatron Larsson från Norrland yrkar obetingat bifall: "Hur skall det gå med våra skogar?" utbrister han "jag vill bara fråga: Hur skall det gå med våra skogar!" och han kastar sig flämtande ner på bänken. Denna kärnfulla vältalighet har fallit ur modet på de sista tjugu åren och scenen mottages med fnissningar, varefter dödsarbetet i Norrlandsbänken upphör av sig självt. Ölandsrepresentanten föreslår sandstensmurar; Skånerepresentanten föredrager buxbomshäckar; Norrbottningen tycker för sin del att gärdsgårdar äro onödiga när man inga åkrar har och en talare på Stockholmsbänken anser att frågan bör hänskjutas till en kommitté av sakkunnige, han betonar sakkunnige, personer. Men då blir det en storm. Heldre döden än kommitté. Man begär proposition. Motionen avslås och gärdsgårdarna får stå och falla för sig själva." Det är frukostdags och Struve och Falk går ner på källaren (ovan nämnda Frimurarkällaren) "dit nu de andra följa och varest de träffa halva kammaren". "När de ätit och blivit något druckna gå de upp igen och sätta sig på vageln (ovan nämnda duvslag) och de få ännu en stund höra Sven Svensson eller rättare se honom tala, ty nu är pratet efter frukosten så livligt att man icke kan höra ett ord av den talande." "Sex talare höllo sedan på till middagen med att göra utdrag ur Sveriges Officiella statistik, Naumanns grundlagar, Juridisk handbok och Göteborgs Handelstidning, varav följden alltid blev att fosterlandet skulle råka i fara, i fall Kongl. Majestät skulle komma att förklaras solidariskt ansvarig för alla bolag vilkas ordningar den sanktionerat, och att fosterlandets intressen stodo på spel. Någon var nog djärv att säga det fosterlandts intressen stodo på ett tärningskast under det andra menade att de stodo på ett kort, några höllo före att de hängde på ett hår då den siste talaren föredrog att de hängde på en tråd. Motionen vägrades remiss vid middagstimmans inträde; det vill säga: fosterlandet slapp gå igenom utskottskvarnen, kanslisikten, rikshackelsekistan, klubbskäktan och tidningsbråkan. Fosterlandet var räddat! Arma Fosterland!" |
 |
|
